PUMPORNA TAR ÖVER! xD (prs)

"Ja... Jag vet. Hur ska jag veta vad du ska göra?! Jag är ju i samma situation som dig!" Utbrast Nora irriterat och panikslaget.

"Oj då"! Sa Kate lågt.

Då hon kunde höra att dörren smälldes upp, sprang hon fort som vinden och hämtade en yxa som fanns i källaren.
Trots att hon aldrig skadat någon med vapen förr, så fick hon improvisera och gömde sig runt hörnet av trappan för att hugga den närmaste varelsen som närmade sig.

Hon väntade på att skuggan skulle bli närmare, och när den väl var tillräckligt nära så svingade hon yxan mot varelsens ben.

Det var en varelse med långa ben och armar på två meter som var av tjocka trädgrenar, den hade en meter lång överkropp av bark och ett pumpahuvud.

Varelsens ben höggs av på mitten och den föll ner på golvet. Men den var inte den enda!

5 till sprang nerför trappan emot henne., men hon kämpade för att hålla ett oläsligt ansiktsuttryck då de verkade leva på rädsla.

Nora blev stel av skräck när hon hörde klirret (stav?) när ett fönster på nedervåningen blev sönderslaget. Hon började i panik rota igenom garderoben då det även brukade förvaras lite allt möjligt där inne. Hon hittade vad hon letade efter. Svärdet. Egentligen skulle det väll inte användas eftersom att det bara var en gammal släktklenod, men det här var ett nödläge.

Kate högg och högg varelserna som fler och fler kom in i rummet. Benen verkade vara deras svaghet då de var lätta att fälla.

Men så småningom lyckades hon ta sig ut ur huset.
Hon sprang så fort hon kunde till Noras hus. Hon lyckades nog smita in obemärkt då de flesta var inne i husen och letade människor.

Även om husen inte var de bästa gömställena så stack hon dit, då det var lättare att klara sig om man var fler, än bara en person.

Hon hoppade in genom ett sönderslaget fönster och försökte leta reda på Nora samtidigt som hon försökte undvika pumpafolket och de andra varelserna.

Nora hörde någon springa i huset blundade och sansade sig innan hon smög ut ur garderoben med svärdet i högsta hugg.
Hon försökte så tyst som möjligt ta sig mot trappan där hon gömde sig beredd på att anfala varelsen som var i huset om den kom upp.

Kate smög runt i huset och letade efter Nora samtidigt som hon undvek monster på vägen.

När hon fick syn på köket så rusade hon in dit då hon kom på en idé då det var en svartklädd häxa med grön hud som förföljde henne.

Enligt en bok hon läst när hon var liten Trollkarlen från Oz, var onda häxor känsliga mot vatten.
Hon fyllde snabbt en flaska med vatten och kastade den i ansiktet på häxan som snart smälte som vax till golvet.

Efteråt så smög hon långsamt ner till källaren. Inga andra varelser hade fått syn på henne nu och hon smög lugnt ner till källaren.

Plötsligt hörde Nora steg i trappan. Hon såg en zombie liknande varelse fast med en pumpa som huvud.
Hon blundade och slog mot varelsens ben.
Varelsen skrek ett omänskligt skrik och försvann.

Kate kunde höra det konstiga skriket och sprang nerför trappan.

Där kunde hon se Nora, bärandes på ett gammalt svärd ståendes bakom ett pumpamonsters kropp.

"Nora, de är säkert ute efter att göra alla levande till sina slavar, så för att överleva, för jag tror inte att alla monster kommer vara såhär lätta att slå ner, så hur ska vi göra"? Frågade Kate.

"Hur ska jag veta det?!" Utbrister Nora och och slår ut med armarna för att förtydliga det hon just sagt.

"Men... Det finns antagligen nånting som har gjort att allt detta ha startat, vi måste väll bara hitta den och stoppa den" Säger hon sedan när hon sansat sig lite mer.

"Hmm, om vi lyckas ta oss till centrum av byn (eller om det skulle vara en stad, jag vet inte) så kanske vi hittar några ledtrådar", sa Kate.

Hon gick sedan upp till köket och fyllde en ny flaska med vatten innan hon var beredd på att lämna huset.