5 steps on how to make James Potter like you [SV]

Tack så mycket! Dessvärre kommer det nog ingen uppdatering förrän imorgon, men håll ut även om det inte är den snabba uppdatering du är van vid

Okej!
Väntar med spänning!

Älskar seriöst den här berättelsen, blir typ lite hyper när jag ser att någon har skrivit i den här tråden...

OMG vad bra ♥ du skriver så bra ♥

Underbart underbart, underbartnnämnde jag att det var underbart!

Alltså Gud jag dör! Onej jag får inte dö.för då kana jag inte läsa fortsättningen!
Aaaaaaaaahhhhhhhh!!!!

grymt! skriv mer nu!

Hoppas det kommer mer snart - Känner bara:

15 September

Det tog några sekunder men sedan kom allt tillbaka till mig. Det var som att cykla, allt kom automatiskt, som av en vana. Jag svischade fram på kvasten med träklubban i högsta hugg, avvärjde illasinnade dunkare som var påväg mot Emma och skickade istället iväg dem mot Ryan som värjde undan för varenda en. Han var duktig, det fick jag ge honom... När han satte sitt andra mål började jag bli frustrerad. Nog för att jag hatade sporten men jag hatade att förlora. Det var väl något jag ärvt från pappa.

Jag bestämde mig för att testa en ny taktik och drämde med avsikt en av dunkarna mot Emma. Både hon och Ryan såg helt förvirrade ut för en sekund, och en sekund var allt jag behövde. Jag tog sats och drämde iväg den andra dunkaren, den här gången mot Ryan och utan att se om den träffat satte jag av mot Emma och han precis slå iväg dunkaren jag avfyrat mot henne innan den träffade henne. Bakom mig hörde jag ett "uff" och applåder och hejarop från de andra nere på marken. Jag antog att min plan fungerat.

James blåste av visselpipan och vi flög ner på marken igen. Emma skakade min hand och Ryan gav mig en klapp på ryggen. "Bra jobbat, Wood. Du har det i dig ändå, det trodde jag inte", sade han och ställde sig bland de andra igen.

Jag gav honom ett kort leende och sneglade på James. De andras beröm kunde jag klara mig utan. Det som betydde något var vad James tyckte. Han såg lite motsträvig ut, som om han tyckte att jag var rätt bra men inte ville erkänna det.

Han harklade sig. "Då så, nästa sökande. Clearwater?"

---

Efter uttagningen bytte jag snabbt kläder och skyndade sedan ner till Stora Salen där jag skulle möta Rose och Albus. Min mage kurrade så högt att den kunde misstas för åska och jag roffade girigt åt mig en stor muffins det första jag gjorde när jag nådde fram till bordet där mina vänner satt.

Albus skrattade lite åt mig. "Hur gick uttagningen?" undrade han och tog en stor sked utav sina flingor.

Rose såg nyfiket upp från sitt nummer av The Daily Prophet. "Jag hörde att hon var bäst av alla som sökte till positionen som Slagman, eller ska jag säga Slagkvinna?" hon såg roat på mig och jag såg frågande, om lite generat, på henne. Hur visste hon...?

"Alla vet", sade Rose som om hon läst mina tankar.

Jag slog händerna för ansiktet. "Jag dör så pinsamt", grymtade jag.

Albus lade en hand på min arm. "Äh, se det positivt, nu vet han definitivt vem du är", sade han med ett retfullt leende på läpparna. "Sen å andra sidan borde han redan veta det med tanke på att du varit min bästa vän sedan fem år tillbaka, vilket säger mer om honom än det gör om dig, oooch hon lyssnar inte längre..." Albus suckade, men hur kunde han förvänta sig att jag skulle kunna lyssna i närvaro av den snyggaste personen som någonsin gått på denna jord?

Va? Besatt, jag?

---

Tack till er alla för er positiva respons! Det blev en lite kortare del men har gått och dragit på mig en influensa ser det ut som så kommer bli lite långsammare uppdatering framöver...

jättebra! snälla skriv mer jag blir besatt!

Gud så bra ♥