[PRS] Mellan Hedwig96 och mig

Haha cx Vi säger att han går i den där kock skolan.

HEHE^^ okej!

Jag hängde min väska på kroken och kastade en snabb blick på klockan. Jag var några minuter för sen och sprang ner till omklädnings rummet.
Jag tog mina kläder och lade dem snabbt på mig och gick till köket. Jag tog de ingredienser som jag skulle ha och började slarva ihop något.
---
Lite kort, jag är på släkt fest o.O

skoldagen flöt iväg snabbt. Jag pratade några ord med Sebbe under dagen, men eftersom det var ganska brottom han vi inte tala så mycket.
När skoldagen var slut tog vi båda bussen tillbaka till Åbo.
Vi satt tyst en stund i bussen eftersom ingen av oss hade nåt att säga. Jag tänkte på hur skönt det var att bara ha 2 dagar kvar i köket, sen började en ny perjod där vi har matte, modda, kemi mm.
men före det skulle vi få vara lediga i 5 dagar. Det skulle bli skönt.
"ska vi hitta på nåt när vi är hemma" frågade jag Sebbe efter en lång tystnad.

Jag funderade en stund och såg från fönstret på Lisse.
- Visst, vad har du tänkt dig att vi ska göra ? Undrade jag och tog upp telefonen från fickan.
För mig hade dagen sniglat sig fram, men hade ändå tagit slut till sist. Jag längtade till sommaren och sommarlovet trots att jag skulle jobba hos grannarna om inte planerna ändrades - Vilket det ofta gjorde då pappa jobbade nästan helatiden och måste resa bort ibland på någon arbets resa. -, men jag orkade inte med skolan just då.
Jag hade fått ett sms av mamma men struntade i att läsa det. Jag gäspade och lade telefonen i fickan igen.

"jag vet inte...gå på café kanske"
När bussen var framme i stan, gick vi vidare till det bästa cafeet i Åbo, Café Arken.
Jag köpte en läsk och en bulle. Sedan satte vi oss ner och åt och talade om allt mellan himmel och jord.
Det hade vi alltid gjort, berättat allt för varandra. Ja, ända sen vi träffades i lekis.
Det var alltid Sebbe jag vände mig till om jag kände mig ledsen, eller hade fått reda på nåt kul.
Vi har varit allra bästa vänner i 13 år. Och det hoppas jag ska hålla i 70 år till, nej 80, eller förresten så länge vi lever och efter det också.

[okej jag har helt minnes förlust, vet inte riktit vad jag ska skriva!]

Jag hade köpt en bulle och en läsk på cafét precis som Lisse.
Jag kände hur telefonen vibbrerade i fickan och tog upp den. Det var mamma som ringde.
- Förlåt, jag måste svara. Sade jag och såg ursäktande på Lisse. Jag tryckte på grön lur och sade:
- Ja, mamma vad är det ?
- Du måste komma hem senast om en timme, pappa ska berätta något. Sade mamma dystert.
- Så viktigt kan det inte vara. Suckade jag och samtalet bröts.
- Det var mamma. Pappa har något super viktigt att säga så jag måste hem om senast en timme. Förklarade jag

Ungefär en halv timme senare gick vi ut ur cafeet och vidare längs gatan. Vi sa hejdå där vägarna skilde oss åt och jag fortsatte hemåt ensam.
Hemma satt resten av familjen vid köksbordet och åt middag.
"Var har du varit" frågade mamma när jag kom in i köket "jag har ringt dej"
"på café med Sebbe" svarade jag medan jag tog fram min telefon. 2 missade samtal stod det "jag glömde visst att sätta den på ljud"
"är du hungrig" frågade mamma och visade mot spisen. Jag nickade lite och tog en tallrik från skåpet, tog mat och satte mig vid bordet med de andra.
Jag undrade vad det var för viktigt som Sebbes pappa hade att berätta.

Jag smällde dörren efter mig, sparkade av mig skorna och hängde upp rocken.
- Jag är hemma ! Ropade jag. Mamma stack ut huvudet från köket.
- Hej. Sade hon och började fylla diskmaskinen. Pappa satt vid bordet med en allvarlig min.
- Vadå ? Frågade jag och satte mig. Pappa harklade sig och såg på mig.
- Jo. Nu är det så att jag har fått ett bra jobberbjudande i stockholm. Jag tänker ta emot det och det betyder att vi ska flytta. Sade han viktigt.
Jag kokade inombords och hade lust att kasta någonting på pappa.
- Flytta ? Ja visst. Sade jag tyst till sist och klampade upp på mitt rum.

"Lisseee" ropade Tilde, kan du hjälpa mig med en sak.
"jamen kom hit då" ropade jag tillbaka. Det tog kanske en minut innan hon kom i till mitt rum med en bunt böcker under armen.
"Läxor?" frågade jag och suckade "en fördel med att gå kock utbildning är att vi nästan inte har några läxor alls!"
"ja men du har liksom haft de här samma uppgifterna för 2 år sen så du kanske förstår nåt av det här, för jag fattar absolut ingenting"
Hon smällde ner finskaboken på golvet.
Vi satte där och gjorde uppgifterna tillsammans. Och slutligen, kanske en timme senare hade vi äntligen fyllt i allting.
Jag kollade på klockan. 18:47. Sebbe hade inte ringt mig än iallafall. Det kanske inte var så viktigt ändå, det som hans pappa hade att säga.