Barnie och coolingen, prs

Ett leende sprider sig över ansiktet. "Tack. Du verkade vara den enda som inte tänkte döda mig när jag klev in!" skrattar jag och jag sätter mig med benen i kors under mig på sätet framför Brian.

Jag skrattar åt henne. Sen återvänder jag till min bok.
"Ska du med i laget i år?"

"Kanske. Jag har nyaste kvasten i alla fall. Jag åker bra men jag skulle aldrig fungera på plan. Bara om någon lär mig..."

" Jag kan, när vi kommer fram", jag ler och pekar på min kvast på hyllan ovan mig.

Jag ser förvånat på Brian och ler sedan glatt. "Menar du det? Jag har alltid älskat att flyga!"

"Självklart", jag ler igen.

Jg rodnar lätt på tanken över att jag aldrig hört något så gneeröst, menar åt just mig. Rätt sorgligt faktiskt...

Jag ser ner i min bok igen. Jag hade tänkt köpa en ny kvast, men hann aldrig.

Jag lutar mig bakåt och sluter ögonen. Snart sover jag tyst och fridfullt.

äÄr är den, Nimbus 9 000. Jag hoppar upp och skriker när jag ser priset.
"JAAAAAAAA!"