Raquel och Tom- Första mötet

"Mugglarfödd va? Det är vanliga kort, fast de kan börja explodera när som helst under spelet." Så började Tom förklara de för honom okomplicerade reglerna, och delade ut korten. Han lade också upp lite godis på bordet mellan dem.
"Vi delar", sade han. "Bertie Botts bönor får du äta hur många du vill av, jag gillar de ändå inte. Risken är för stor att man äter något äckligt." Han mötte Raquels blick och kom sedan på att hon förmodligen inte visste vad Bertie Botts bönor i alla smaker var för något.
"Det är godisbönor som smakar olika saker. Vissa smakar gott, typ jordgubbe och sådant, men det finns också äckliga. Den jag gillar minst smakar spya. Den är hemsk."

Raquel nickade försiktigt emot Tom och sedan sa hon långsamt. "Ja jag är mugglarfödd.."
Sedan studerade hon korten pojken la fram och försökte förså vad han pratade om. Även om hon hade läst ganska mycket om magivärlden så hade hon aldrig hört talas om knallkort eller Bertie Botts bönor i alla smaker. Hon skakade på huvudet när pojken erbjöd henne godis.
"Jag äter inte godis, men tack ändå!"

Efter en stunds spelande med knallkorten drogs Toms uppmärksamhet ut genom fönstret.
"Titta!" Han pekade ut mot de vackra, skotska vattenfallen där ute. "Vad fint det är. Vi måste vara framme snart." Han log mot Raquel, och tänkte att hon inte var som Will. Samma sak skulle aldrig hända henne.
"Var i Storbrittanien kommer du ifrån då?"

Raquel skrattade lite medan hon spelade partiet knallkort med Tom. Efter en stund så slutade de eftersom Toms uppmärksamhet drogs ifrån spelet.
Hon kollade också ut igenom fönstret och såg de vackra vattenfallen.
"Ja de är verkligen vackra" sa hon med ett varm leende.
Sedan hörde hon hans fråga.
"Jag kommer ifrån en liten stad som heter Ely väldigt liten består av drygt 15 000 invånare, vart är ni ifrån?"

"Jaha", sade tom. "Jag är från Irland. Hörs inte det? Från Carrick-on-shannon. Det bor bara typ 2000 invånare där eller något, så det är nog ännu mindre än Ely." Han flinade lite.
"Det var väldigt lågt för mig till London. Det hade varit mycket, mycket snabbare att åka direkt. Jag fattar inte varför det inte åker fler än ett tåg till skolan, ett från Irland med. Det är så jobbigt för oss att ta oss till London och sedan praktiskt taget åka tillbaka."

Raquel nickar långsamt hon hade inte tänkt så mycket på det tidigare att det fanns folk ifrån Irland också som gick på skolan. Själv hade hon aldrig varit där, utan hade alltid varit på semester i London om det var någonting. Aldrig hade hon besökt Irland, men visst skulle det vara kul att åka dit. Hon hade ju släkt i Zimbabwe som om det var någonstans hennes familj ofta var på besök så var det där. Hennes pappas kusiner bodde ju fortfarande där.

När Raquel inte svarade började Tom undra lite vad hon tänkte på. Sedan ruskade han på huvudet. De var som sagt snart framme och Tom hade ännu inte på sig sin klädnad.
"Jag ska gå och byta om." Tom tog med sig sin klädnad in på toaletten mittemot kupén och bytte om till den minst sagt krångliga skoluniformen. Den han hade haft i Community school i Carrick-on-shannon hade varit mycket enklare att få på sig. Det hade bara varit ett par svarta byxor, en vit skjorta och en svart slips. Nu skulle han också ha speciella skor, en tröja över slipsen och en lång, svart mantel.

Rocky ser när Tom går och byter om och rätt som det är så gör hon samma sak själv. Hon drar över gardinerna till kupén så man inte kan se in längre. Sedan börjar hon gräva i sin väska efter mantel, kjol, skjorta, slips och strumpbyxor. Det tar en stund innan hon hade på sig allt. Sedan drog hon en tröja över slipsen också för att sedan vara helt klar. När hon hade satt på sig sin mantel så var hon färdig att börja. Hon lägger ner sina gamla kläder i väskan och sedan vänder hon huvudet emot Ziva. "Vad tycker du Ziva, visst är jag fin?" Säger hon och snurrar runt ett varv. Hennes uggla hoar i sin bur som ett litet ja och Rocky ler vänligt.
Hon sätter sig ner i sättet igen och börjar kolla på sitt hår som står ut likadant som vanligt. Hon bestämmer sig för att sätta upp håret i en tofs för att visa sitt vackra ansikte.

Tom kom tillbaka in.
"Vad fin du är", sade han glatt och satte sig åter mittemot henne. Tåget började sakta in, men Toms hjärtslag ökade mer och mer ju närmare de kom skolan.
"Nu är vi här", sade han tillsist. "Nu ska vårt första år börja. Vilket äventyr det kommer bli. Jag har hört att det finns spöken och kentaurer och allt möjligt på skolområdet."