ORS

Jaså, hej Clara Namnlös XD ^.^

jag pakar mina väskor, äntligen ska jag få lämna det här nersjunkna barnhemet. jag kollar ut genom fönstret och ser de andra barnhemsbarnen leka. jag är överlägset äldst här eftersom ingen vill adoptera ett barn som bara är hemma på sommrarna och desoutom har unika förmågor. Det ska bli så skönt att äntligen komma tillbaka till hogwarts och träffa alla mina kompisar igen som jag inte har haft någon kontakt me på hela sommaren eftersom jag varken har en uggla eller möjlighet til mobil eller dator.jag går ut i hallen med mina väskor och ser paret som har hand om barnhemmet sitta i en livlig diskosion ute i köket, jag knackar försiktigt på dörrkarmen in till köket som ser utt att rasa vilken sekund som helst. Garbo som den ena av dem heter reser sig långsamt upp från stolen och börjar gå mot mig samtidigt som hon börjar mummla något. "Vad?" undrar jag. "Vi har bestämt oss för att du inte får åka till Hogwarts i år" säger Garbo otydligt. "MEN....VA?? VARFÖR??" skriker jag åt henne så att hon nästan rammlar omkul. "Jo... du måste bli adopterad i år för efter det här året så får du inte längre bo kvar på barnhemmet. Om du då inte har någonstans att bo då så kommer du hamna på gatan och folk vill inte adoptera ett barn som bara kommer vara hos dem på sommrarna" säger Konrad försiktigt och tyst. Jag titar förfärat på dem och går uppgivet till mit rum. Det de säger är sant jag kommer aldrig bli adopterad om jag inte hoppar av Hogwarts, jag kommer sluta död på gatan...

Jag suckar argt och kollar på Clara som glatt springer runt med sina vänner och sparkar boll nere på gatan. Jag själv sitter med utegångsförbud och avundas dem. Jävla mamma. Med en suck hoppar jag ner från fönsterkarmen och tänker att jag lika gärna kan packa min koffert. När allt är packat och klart ställer jag mig framför spegeln och börjar dela upp mitt hår. Fem flätor ska det bli, jag orkar inte med mitt fluff hår just nu. När flätorna är klara klär jag av mig den fula klänningen mamma gett mig och sätter på mina favorit kläder istället: en för stor tröja i limegrönt och ett par leggins som år svarta. Tröjan når mig till en bit ner på låren, nästan som en riktig klänning. Nöjt ler jag mot mig själv och skakar på huvudet så att alla ringar i mina öron låter mot varandra. Jag har sju i högra örat och tio i vänstra. Jag kollar klockan och tänker att nu är det bara några timmar tills jag åker! Stolt plockar jag fram min Lightning-Bolt 7 000, nyaste kvasten som finns.
"MAMMA!!! JAG MÅSTE ÅKA NUUU!!!!" vrålar jag.
"DET BLIR INGET MER FÖR DIG DIN ÄCKLIGA LILLA SAK!!! DU SKA TILL INTERNAT SKOLAN I WALES!!" vrålar mamma tillbaka genom den låsta dörren. Jag stirrar förvirrat på min kvast. Så inser jag vad mamma sagt. Jag vet inte vad som tar mig, men plötsligt tar jag min koffert, krossar sovrumsfönstret och flyger ut på min kvast. Och jag vet redan då att jag aldrig tänker komma tillbaka.

Jag har längtat i månader. Faktiskt hela lovet. Hela tiden sen avslutningsceremonin. även om jag inte är lika taggad på allt, som att skriva och plugga inför OWL, så var jag på topphumör när jag packade ner de sista sakerna.

En sista blick i spegeln, check. NEJ! Vänta, det var ju samma frisyr som förra året, och man kan bara inte dyka upp med SAMMA frisyr.
"Kommer du snart, du ska åka nu!", mors röst ekade i rummet. Fan, jag måste skynda mig. Trollformel, trollformel... Nej, nu vet jag
"Tinx! Kom hit, och klipp mitt hår i en snygg frisyr, NU!", även om jag hatade att bossa över den lilla husalfen kunde jag inte låta bli. Tinx är en av de flitigaste jag sett och frisyren blev inte dålig, så jag ler och tackar ordentligt.


"Brian, du kommer missa det snart", mor börjar låta desperat. Vilket betyder att jag har en halvtimme på mig innan jag måste åka om jag ska vara där tio i.Men idag orkar jag inte bråka utan lyder istället och går ner till henne.
"Men vilken stilig pojke! Undra vem som kommer ha många beundrare i år?",mor fnissar och ler sitt vanliga, uttryckslösa leende. Jag kramar snabbt om henne och gör mig redo för flampulvers resan.
"Har du kvasten?", far står i dörren till biblioteket och ser på mig med stora besvikna ögon. Jag hoppar till och springer upp på mitt rum. Väl uppe inser jag att jag lämnade datorn också, vilket inte var särskilt smart. Jag stoppar ner den i en liten väska och springer ner igen.
"Hej då vännen, sköt om dig", mors röst försvinner och jag ser inget längre.

Plötsligt står jag där, framför det stora röda loket och ser alla trollkarlar och häxor som säger hej då. Jag börjar gå mot en öppen dörr för att leta reda på resten av Gryffindor- eleverna.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter på mitt rum med mina väskor i knät coh fnderar på vad jag ska göra. Jag skulle någ kunna leva på gatan några sommrar till och sen efter Hogwarts skaffa mig ett jobb och någonstans att bo och det där med boendet löser sig säkert. Nu är bara det stora problemet hur jag ska ta mig ut här i från utan att någon ser mig. Jag rotar igenom packningen bara för att inse att det inte finns något användbart där, det enda jag hittar är 10 galleons... det slår mig. "Jag ska bara meddela mina kompisar att jag inte kommer till Hogwarts i år" skriker jag ner till köket där Konrad och Garbo fortfarande sitter. Jag springer ner med mina väskor och ut genom dörren . Jag fortsätter springa, förbi de ner sjunkna husen, förbi de äckliga barerna och förbi snabbköpet. väll där stannar jag och hämtar andan. Jag börjar kolla mig runt då hittar jag det, den läckande kittlen en nersjunken bar som ändå på något sätt ser rätt hemtrevlig ut. Jag har bara hört om den här ingången till diagongränden, det sägs att den användes förr men att mugglarna började misstänka något så att man nu har börjat använda andra ingångar. Jag går i baren och där sitter det både mugglare och trolkarar, det luktar kvavt och rummet är fullt med rök. Jag letar efter dörren till bakgården. Fär är en dörr jag går mot dörren och öppnar den, nej detta var bara herrarnas. En man som står och tvättar händerna kollar undrande på mig. "Letar du efter något" undrar han. "Ja, hur kommer jag till bakgården?" svarar jag. "Dören är där" säger han och pekar mot en gammal mörk dörr. " Okej, tack för hjälpen" säger jag och går mot dörren . Väll ute så tar jag ett djupt andetag och ser murren. jag vet att jag ska trycka på tegelstenarna med min trolstav som jag kronglar upp ur mina slitena jeans. jag börar på måfå peta på tegelstenarna men inget händer. Jag försöker med några nya men fortfarande inte något tecken. Jag försöker igen och igen. jag börjar bli riktigt irriterad. Sista gången nu annars så får jag försöka ta mig till stationen som ligger på andra sidan London genom att springa eller gå. Jag trycker på några nya tegelstenar och murren börjar skaka och mulra. sen ser jag den välkända diagongränden. Jag springer genom hållet som har bildats´, jag är så glad av äntligen vara tillbaka i trollkarsvärlden att jag skulle kunna kyssa marken. jag springer och letar effter affären. Jag går in i kvast affären. "vad kan man få för tio galleons" undrar jag och en gammal man tittar upp på mig. Ja vänta ett ögonblick säger han och går in på lagret. några minuter senare kommer han ut och håller en gammal kvast i handen. den här sägger han och räcker fram nimbous 2000 till mig. "Tack" sägger jag och räcker fram tio Galleons. Jag springer ut ur affären och ställer mig gränsle över kvasten. Jag puttar ifrån med fötterna och kvasten åker skakigt upp i luften. Jag lyfter vingligt över Diagongränden och börjar åka mot Sationen.

(Jag har ändrat i min mall!!!)

Jag sjunger högt och falskt ut då jag landar på stationen. Sången jag sjunger har jag hört på radio och den är så himla bra att man bara vill dansa. Vilket jag gör. Inte undra på att folk stirrar misstroget på mig, jag dansar runt med en kvast och sjunger som en kvävd katt! Men det skiter jag såklart i. Så börjar gitrrsolot. Synd för er mugglare, men jag sjunger med där också. Tillslut måste jag ta en vagn och lägga mina saker på, och så börjar jag gå mot perrong 9.3/4. Visslandes på en gäll melodi lunkar jag fram i min vanliga takt och ler åt alla jag ser. Vid den rätta stapeln(eller vad det heter) springer jag in och kommer till Hogwarts rödröda tåg. Krille, från 5an i Hufflepuff kommer fram till mig.
"Ey! Läget lillplutten?" flinar han hånfullt. Några andra i hans elevhem skrattar elakt mot mig. Jag sträcker ut mig på min fulla längd och ler stolt.
"Kalla mig Putte kära du!" säger jag och går ifrån de förvånade eleverna. Gryffindors femmor däremot tjoar glatt för mig.
"Där fick du dem allt! Säger en.
"Du är så jävla bra Pling!" säger en annan.
"Adnil-klubben firar sitt tredje år på Hogwarts märker jag!" säger en tredje.
Jag ler stort och roat.
"Det här året ska jag ta över skolan med min underbarhet!" skrattar jag och drar upp legginsen som åkt ner lite.

Jag ser ut på perrongen och där står hon, Pling, eller mer Linda. Jag öppnar fönstret och skriker rakt ut:
"PLING, KOM HIT DIN LILLA PLUTT!"
Jag ler mot henne och skrattar.

Jag nickar mot Brian och börjar gå mot honom. Jag undrar om han vet hur kär jag är i honom?
Nåja, spelar ändå ingen roll. Jag börjar gå mot tåget med kvicka steg och hälsar vänligt åt alla.

(Har ändrat lite i min mall )

Jag kommer in åkande precis utan för statioen oh kollar på klockan, typiskt tåget går om 1 min. Jag hoppar klumpigt av kvasten och trilar nästan ner på den leriga marken. Jag tar mina saker och rusar in på stationen. Jag hittar pellaren och rusar även in i den, jag bryr mig inte om mugglarna titar jag måste hinna till Hogwarts... På andra sidan så är det fullt med vinkande föreldrar som jag håller på att kroka med. "ursäkta" mummlar jag medans jag försöker ta mig igenom folkmängden. där är en dörr. jag rusar fram till dörren samtidigt som de plåser i visselpiporna att dörrarna stängs. Jag får precis tag om handtaget bredvid dörren. jag står på den lilla platformen brevid dörren. "Hallå" skriker jag igenom fönstret samtidigt som jag bankar på fönstret.

Jag ser hur Clara drar i dörren. Förgäves, alla vet att de inte kan öppnas när de väl stängs med den magin.
"Kom Putten, vi ska rädda Clara", jag drar upp Linda och tränger mig ut ur kupén. Snabbt häver jag mig upp mot taket och letar reda på den lilla luckan.
"Kan du trycka upp mig? Jag ska ut och släppa in henne", jag ler och trycker mig upp.
"Clara!? Clara klättra upp på taket, NU!"