Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(Hahaha, sånt händer mig mest hela tiden, därför hoppar jag sällan i tiden xD)

Jag suckar buttert. Blod rinner långsamt ner för min ena kind och nästan överallt på kroppen gör ont. Jag må vara bra i strid, men Lord Aaron har varit befälhavare för kungens armé - han är helt enkelt bättre än mig.
Och han stack så jag och Simon rider ensamma igen. Simon blänger lite på mig och jag ler och sträcker på mig trots att det känns som om att jag kommer brinna upp när som helst.
- Bara en kväll till lillebror, sen kan du gå runt på slottet och göra vad du vill utan att se mig! Flinar jag lätt. Simon fnyser,
- Jag vill aldrig se dig. Hur kunde du fråga en sådan sak dummer? Du har dragit skam över familjen! Idiot! Muttrar han tyst och skyndar på sin häst.
Jag himlar med ögonen och vi fortsätter rida i en kompakt, obekväm tystnad. Senare på kvällen kommer vi äntligen fram till palatset.

(Kort och dåligt, jag vet sry -.-'

(Det gör inget, förutom att jag är seg och inte fattade x) )

Snart, snart så kommer de komma... Och då kan jag slippa tänka på hur Lukas tittar över min axel för att se till att jag inte börjar rita på detta dokument också, jag har redan gjort det på tio stycken hittills.
"Du ska bara signera", säger han bittert. När han är i mitt arbetsrum tillsammans med mig känns det inte som om det är Lukas som är med mig, utan mer som en gammal gubbe, en av min fars rådgivare, inte en av mina. Han är faktiskt nästan min enda. Jag har en till. Eller två, om man ska räkna rätt. En man och kvinna, Erik och Sonya. Cirka fyrtio och trettio skulle jag vilja gissa på.
"Jag kan inte... Tänk om jag skriver på någons dödsdom? Jag måste läsa igenom det", muttrar jag.
"Gör det då. Måla inte saker på papperna. Bläck är dyrt för vanliga personer ska du veta. Bara för att du kan bada i bläck betyder det inte alla kan det. Säg mig, Sarah, och var ärlig, vad är det du tänker på?"
"Inget", mumlar jag.
"Jo, tala om det för mig nu. Annars måste jag be någon kopiera breven, och då slösar vi på ännu mer bläck", skrattar han.
"Nej", säger jag och försöker fokusera på brevet igen. Det är någon adel som klagar på något. Jag tror det har något med ett oäkta barn att göra... Men jag är inte säker.
"Jo, kom igen", säger han allvarligare.
"Okej!" fräser jag. "Dig! Nöjd? Jag tänker på kyssarna vi delade!" morrar jag emot honom innan jag stället mig upp så hastigt att stolen nästan välter. Det får tyst på Lukas, precis som jag önskade.
Han börjar springa efter mig, jag hinner bara till dörren, och jag lyckas inte låsa upp den, så när han kramar ifrån mig bakifrån och lutar huvudet mot min axel så kan jag inget göra.
Förutom en sak, jag börjar gråta. Jag gråter så mycket att vi tillslut glider ner på golvet, lutar oss mot dörren. Jag lutar huvudet mot hans bröst och gråter ut. Det var länge sedan jag grät. Och alla dessa känslor, jag har varit så förvirrad på sistone.
"Sch..." säger Lukas lågt och börjar stryka mig över håret. Han säger något mer, det vet jag, men jag hör det inte, inte egentligen. Snyftande somnar jag mot hans bröst.

(Är det okej ifall Lukas och Sarah inleder ett mysko förhållande eller liknande? x) Eller, ifall du inte gillar kärlek så mycket så har jag en plan i sådana fall också x) ^^ eller, om du hade tänkt att Sarah måste iväg i ett ärende eller liknande på grund av Michael? x) )

(Lol xD Ja, Sarah kan gärna inleda mysko förhållande med Lukas. Fast jag förstår mig inte på dem...*lever sig in i rollet* hehe xD)

Jag kommer in på borggården, Simon inte långt efter. Det är större än mamma sagt. Blommor överallt, Stenväggar som måste vara minst 1 meter tjocka. Tjänare över hela gården.
Jag kommer på mig själv med att fundera på hur kungen har råd att ge mat åt alla. Gör han ens det?
En tjänare tar emot oss och leder Simon till sitt rum innan han leder mig till vad jag först tror är kungens kontor - och visar sig vara prinsessans.
- Vänta här! Säger tjänaren och går in i kontoret. Jag kliar bort lite torkat blod och lutar mig mot en vägg. Det är lite kyligt och jag känner på luften att något konstigt händer inne på kontoret...

(Inte jag heller, men men xD Tycker om när karaktärer startar ett eget liv )

När någon försöker öppna dörren rycker både Lukas och jag till. Han måste också ha somnat, att döma av hans blick.
"Prinsessan!" skriker vakten och försöker slå sig in.
"Lägg av! För bövelen försöker du döda mig? Jag sitter här, precis innanför dörren! Lägg av!" tjuter jag när han fortsätter.
"Ursäkta mig, prinsessan", säger han. "Longs har kommit, prinsessan!" säger han sedan.
"Ja, ja, okej... Skicka in dem om tio minuter", säger jag trött och orkar knappt resa mig.
"Tio minuter? Du vet inte ens varför de är här!" fräser Lukas tätt intill mig.
"Än sen då?" fräser jag tillbaka.
"Okej, prinsessan", säger vakten och stänger igen dörren igen.
"Du måste ju veta varför de är här!"
"Måste jag inte alls!" säger jag medan han reser sig upp och sedan hjälper mig upp.
"Jo... Men, skit samma. Hur tusan lyckades vi somna?" frågar han och kliar sig i bakhuvudet.
Jag rodnar. Han gör det också. Jag somnade på hans bröstkorg, så ser det ut från mig synvinkel. Ur hans måste det nästan vara pinsammare. Han höll om en flicka - hans prinsessa till råga på allt - medan hon grät och sedan somnade hon i hans famn, och sedan somnade han också.
"Vi... Vi får tala om det sedan", säger han medan han går fram till mitt skrivbord.
"Om vad?" frågar jag.
"Om allt", säger han och det är först nu jag minns kyssen. Oj då... "Kom och sätt dig här, och fixa till håret. Jag plockar undan dokumenten och försöker hitta Longs brev."
Jag nickar och gör som han säger. Jag fixar till håret, sätter mig rak i rygg och betraktar Lukas medan han plockar undan allt. Han krafsar ner allt i lådorna och försöker sedan hitta ett specifikt dokument. Det är otroligt att han lyckas. Han lägger det framför mig och backar sedan ett steg och ställer sig som en vakt ett steg bakom stolryggen.
"Redo?" undrar han.
Jag nickar. "Varsågod och stig in, Longs!" säger jag med hög röst. Dörren öppnas och två personer stiger in.
Vakten som står bakom ser jag hålla i en nyckel.
Har de nycklar till mitt kontorsrum? Det måste jag avskaffa. Aldrig i livet att de bara kan stiga på sådär igen.

- Var ni upptagna? Jag kan komma en annan gång! flinar jag lättsamt mot Prinsessan och hennes rådgivare. Tjänaren som fört in mig sparkar mig hårt på smalbenet.
- AJ! skrattar jag. Jag går fram till prinsessan och bugar.
- Michael Long till er tjänst sessan. Säg mig, har jag brutit näsan? Jag känner inte riktigt det? sägar jag sedan.

Jag kliar mig fundersamt på kinder och känner att såret nästan läkt och blodet har torkat på kinden. Lord Aaron är bra i slagsmål, tänker jag.

Det var som in i... tänker jag förskräckt.
"Näsan är det nog inga problem på, men om du inte håller käften snart så kommer jag bryta vartenda revben på dig. Tills du ber om nåd och säger 'ers höghet'", morrar jag hotfullt. Jag kastar en blick mot Lukas. "Ge mig ett svärd, två knivar och en dolk. Idioten ska se att jag menar allvar."
"Sarah... Är detta verkligen nödvändigt? Du kan bara få honom att inse att du kan få honom hängd, eller ta tillbaka allt som du har gett hans föräldrar, eller... ja, din makt i allmänhet. Du behöver inte hota dem", säger han.
"Ge mig din dolk", säger jag bittert istället. Han ger den utan att säga något mer och när jag ser på honom ser jag ilskan i hans blick. Men ilskan är inte riktad mot mig.
Lukas försöker fullfölja sin uppgift som rådgivare men darrningarna på hans hand talar för sig självt. Han vill också smälla till mannen framför mig.
Jag tar emot dolken och riktar sedan blicken mot mannen, nej, männen framför mig.
"Så, tala om ert ärende innan jag kastar ut dig", säger jag med en blick på den äldre av männen.

Jag skrattar lugnt.
- Fint temperament sessan! Jag är här inför mötet. Säg mig sessan, får jag lov att träna med mitt svärd mot dig? Jag har hört att du är bra.

Jag biter mig i läppen för att inte skratta. Det här var roligare än jag trodde. Om jag ville skulle jag lätt kunna skapa en strid här på kontoret. Vilket jag gjorde, eftersom Prinsessans rådgivare svingade sin högra näve mot mitt ansikte. Tur att jag hann reagera och ducka.

Reflexerna tar över. Jag griper tag i Lukas dolk som låg på skrivbordet och skjuter ifrån och kastar mig mot Long. Jag gör en volt i luften, inte som en uppvisning utan för att jag måste.
Jag landar nästan på Longs bröst men backar undan i sista sekund. Eftersom att han duckar så tar jag tag om hans hals utan några svårigheter. Jag trycker dolken mot hans hals utan att göra honom illa, inte mycket i alla fall.
"Vad i fridens namn? Varför, varför hjälper jag dig alltid? Hur jag än gör?" frågar Lukas bestört.
"Du! Jag reagerade faktiskt utan att tänka!" fräser jag tillbaka som svar.
"Släpp skiten då!" morrar han tillbaka.
"Inte en chans!" morrar jag tillbaka.
"Varför?"
"Det vet du mycket väl... Och, du, lillkillen, sätt dig på min stol medan Lukas vaktar dig", säger jag lågt till den andra killen som måste vara Longs lillebror, han är för gammal för att vara hans son, i alla fall.

(Lol, simon är inte med xD)

Jag skrattar då det är det ända jag kan göra. Och vill göra. Jag förtjänar inte den här fina behandlingen.
- De har rätt, du är bra, du jävligt bra! garvar jag. Den här dagen kan inte bli roligare.
- Men du sessan, jag tror inte far din blir särskilt glad om inte alla gäster kommer oskadda från ditt kontor. Vill ni vara så vänlig att släppa mig så ska jag sätta mig ner?

(What? Vad gjorde du av honom? O.O x) )

Innan jag vet ordet av så är Lukas vid min sida och smäller till honom över kinden.
"Lukas!" tjuter jag med släpper inte taget. Knackningar hörs på dörren, oroliga, från vakten. "Öppna inte! Då får jag dig avrättad! Lämna oss i fred!" Det verkar funka för jag hör steg som försvinner längs stenhallen.
"Varför?" frågar Lukas. "Han har ju redan fått stryk av någon annan innan mig, så lite till spelar väl ingen roll?"
"... Jag vet inte."
"Okej, jag tar över", säger han och kommer upp bakom mig, griper tag i Long på samma sätt som jag och tar dolken ifrån mig.
"Du har ett svärd!" tjuter jag när jag ser skidan som hänger längs hans sida.
"Ja, ja, ta det du", muttrar han medan han pressar dolkbladet mot Longs hals. Jag tar tag i svärdet och drar ut det ur skidan, sedan går jag och sätter mig på stolen igen.
"Så, ska vi ta det från början, under andra omständigheter, eller ska jag be en tjänare att slipa yxan som kommer hugga bort ditt huvud?" ler jag och ser sedan på Lukas svärd. På tala om slipning, Lukas svärd behöver slipas. Det verkar som om jag körde med hårda tag förra gången.