Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon såg upp när hon hörde steg och hon såg ett par ben och en varg. Luca morrar dovt och ställer sig bredbent för att skydda sig och sin syster Keiya (tillfälligt) och hon skakar i hela kroppen. Hon drog en hand om sig och drog sig längre in i grottan.

Nicolai hör dovt morrande av en varg, men hotet är ihålligt, han hör tre hjärtslag, två från vargar och ett... från en människa. Han tar ett steg bakåt, Lucifer gör samma sak, han reser ragg över hela ryggen och är förmodligen ett av de mest skrämmande djuren.
- Kom här... viskar Nicolai tyst.
- Kom till mig...

(pp är förbjudet. du får inte styra min karaktär. ta bort det sista )

Hon såg fötterna flytta på sig och hon hörde rösten. så kall, så bestämd. Men något fick henne att krypa ut och hon gick slött fram till honom och hon blickade upp på honom. Något i hennes blick värkade inte stämma som om hon gick i sömnen. Hon var vackrare under all smuts, kanske vackrare än sin mor. Med en sorgsen blick kom Luca efter och puffade oroligt på hennes hand.

Flickan står framför honom, han sträcker varsamt ut sin hand mot henne, Lucifer morrar åt vargen som försiktigt gömmer sig bakom flickan. Han smeker försiktigt med sitt finger på hennes kind, den är varm mot hans iskalla skin.
- Jag hittade dig, efter alla dessa år. Säger han och ser med sina gyllenbruna ögon in i hennes.

"Har du?" rösten är kall och ihålig och hon ser på honom. "Men jag är jag." Hon sliter blicken och ser på sin bror. "Luca sitt" Hon ser sedan på honom. "min bror" Hon har en konstig morning åt det nästan som hon aldrig pratat förut. Eller kan inte prata. Men den här mannen som stod framför henne kunde det.

- Ja, det har jag. Det här är Lucifer, min trognaste tjänare och bästa vän. Hälsa Lucifer. säger han till demonvargen som står stadigt bredvid honom. Lucifer bockar sitt huvud mot flickan.
- Ställning. säger nicolai och Lucifer placerar sig genast med rak rygg, högt huvud och brett mellanrum mellan sina tassar.
- Vad heter du? frågar han flickan medan han stryker bort en lock av hennes hår från hennes ansikte.

Hon såg på honom och sedan på demonvargen och hon var fortfarande i hans våld. "Keiya" fick hon fram och hon såg bort. Sedan kom hon äntligen sig loss från hans grepp. "låt mig vara!" Hon såg bort och satte händerna för ansiktet.

Nicolai ser med hårda ögon på flickan som presenterat sig som Keiya. Han lägger en hand på Lucifers nacke.
- Keiya, se på mig. Lyssna på mig. Hans gyllenbruna ögon, börjar skifta i guld, han kan känna att det är svårt att behärska sina känslor över respektlösheten Keiya visar mot honom. Ingen har talat respektlöst till honom på över 500 år.

Han ser på flickan och säger ännu en gång,
- Se på mig, lyssna på mig.

Hon biter sig i läppen och hon ser på honom och tårarna rann ner. Hon känner igen honom, han hade brännt ner hennes hus, dödat hennes föräldrar. "Jag vill inte!" Hon började gråta och Luca började morra. "Jag jag jag" Hon föll ner på knä.