rollspel mellan Hedwig96 & Sofia-Potter (privat)

fast de!

( Va?)

vi kan göra det jo!

Kan du börja?

Jag sitter på grinden till fårhagen och njuter av det varma vädret och den friska vinden. Någonstans inte så långt ifrån hörs mina systrars glada rop. Detta är livet, att få känna stillheten och höra vinden viska i träden. Att få se solen gå upp och ner vid den glittrande sjön. Att stiga upp tidigt vissa mornar för att mjölka kossorna. Jag kan inte tänka mig livet annorlunda, hur det skulle vara att bo i en stor stad. Men jag klarar mej utan att veta, för det är här jag hör hemma.

[ganska kort o inte så bra men....]

Jag gick igenom dom trånga gatorna och gränderna hem till mig, efter att jag har gått flera hundra meter genom alla människor med kassar och dramaten-vagnar så uppenbarade sig mitt hus.
Det låg mitt i smeten, ett gult, enormt hus med havsutsikt.
Jag öppnade den välskötta grinden och gick in och fram till dörren, jag stoppade in den blanka nyckeln i låset och vred om, ett klickande ljud hördes och jag gick in, det låg några brev och en tidning där, jag tog upp det och la det på hatthyllan medans jag tog av mig skorna och jackan.
Jsg tog posten och gick in i köket, det låg en lapp på bordet.
Jag la posten bredvid lappen och tog den för att läsa.
Jag och pappa blir lite sena, kan du hämta Irmelie? Puss!

Jag suckade djupt och gick till hallen för att klä på mig igen.

Till sist var det Lova som avbröt mina tankar. Hon talade om att maten var klar.
Vi gick under tystnad mot dörren, jag före och Lova sakta traskande efter.
Ljuvliga dofter slog emot oss när vi kom in. Vi samlades och åt vid vardagsrumsbordet precis som vi brukar göra varje fredag.
Mamma och pappa talade om någon resa till stan imorgon. Men jag lyssnade inte eftersom jag var helt fördjupade i mina egna tankar, som nu hade gått över till ett skolprojekt i svenskan.
Efter maten tackade jag och gick upp till mitt rum för att slå-på datorn.

Det tog ungefär 10 minuter att gå till dagis.
Jag gick in i hallen bland allt skrik och leksaker, en trött och virrig fröken kom ut och plockade undan lite.
" Jag ska hämta Irmelie " sa jag.
" Hon är där inne " sa hon och pekade mot dörren.
Jag log och tog av mig skorna för att sedan gå in.
Irmelie satt och byggde lego på den röda mattan.
" Irmelie!" sa jag.
Den prydliga flickan med långt, blont, vågigt hår reste sig, hon hade rosa tajts och en röd tröja.
Irmelie rusade fram till mig och kramade om mig, jag bar upp henne och gick ut i hallen.
" Var är dina skor?" sa jag och släppte ner henne.
Irmelie tog fram sina röda skor som blinkade när man hoppade i dom.
Jag satte mig på huk och hjälpte henne att få på skorna, sen tog jag hennes röda jacka med en liten päls på luvan.
Jag satte på den ordentligt och bar upp henne igen för att gå ut, jag gick till förådet och hämtade hennes barnvagn.
Jag la i henne i den röda, lyxiga vagnen och bäddade ner henne.
Jag suckade och begav mig hem..

En tid senare, på kvällen kommer Lova och Liv in i mitt rum. Båda klädda i pyjamas.
Liv bär sitt favorit gosedjur pandan i famnen och har en napp i handen.
Lova håller hårt grepp om en sagobok
"kan du läsa saga?" säger hon "snälla"
Jag suckar tyst och nickar. Vi tränger ihop oss alla tre i den lilla soffan.
"det var en gång" började jag läsa.
Sagan handlade om en pojke och en jätte och flickornas ögon glänste av spänning.
Men när sagan var slut gäspade de stort. De gav mig en kram och traskade iväg igen. Jag log för mig själv. Vilken tur att jag har systrar även om de är lite jobbiga ibland.

När vi kom hem var det mörkt, klockan var 18.00, vi hade gåt i affären, jag hade fått min månadspeng på 2.000 tusen så vi hade handlat kläder och leksaker.
När jag kom in med Irmelie i min famn så log mamma.
" Tack älskling!" sa hon och tog den utmattade flickan.
" Jag ställde vagnen i garaget " sa jag.
" Bra " sa pappa och rörde om i maten.
Jag gick ut i hallen och klädde av mina skor och min jacka.
Jag gick ut i köket och såg att pappa stekte köttbullar.
Jag log och gick in i vardagsrummet och satte på tvn.