PRS (LunaLovegood1)

Blod rann nerför Ethans haka och tinning. Han lyckades ta sig upp på knä bara för att en av männen skulle köra ned foten i hans rygg och få ner honom igen. "Smutsiga snorunge" hörde han hela tiden. Han öppnade upp sina ögon och fick plötsligt syn på något bland skuggorna. Eller rättare sagt någon. En man. Han sjönk återigen ner men släppte inte honom med blicken

Frestningen av den unga mannens blod var på gränsen till för mycket för Joshua, men han lyckades behärska sig. Han ville kunna äta/dricka/vad han nu skulle kalla det i lugn och ro. Istället klev han fram ur skuggorna så att alla männens uppmärksamhet riktades mot honom. Männen som misshandlade "hans" pojke verkade vara i Joshuas egen ålder... Eller åtminstone den ålder han utgavs sig för att vara i. En av dem, antagligen ledaren, viskade något till de andra männen, och Joshua hörde precis varje ord.
"Vi tar honom också. I värsta fall är han någon form av vakt." och männen log med en elak glimt i ögonen.
"Jag skulle inte tro det." Svarade Joshua lugnt. "Och jag är inte någon form av vakt heller, kan jag informera er om. Men tro inte att det ska hindra mig från att lära er en läxa om ni inte låter min vän här vara ifred." sa han med ett skrämmande, nästan hotfullt lugn.

Ethan såg förvånat på mannen som klev fram. Han höjde en darrig hand och strök bort blodet från hakan. Allt gjorde ont bara. Varje andetag till minsta rörelse. Då han hörde främlingens ord såg han mer på honom. Vän?
Männen log bara och ledaren fick foten under Ethan ocj sparkade till honom en sista gång. "Vi ska lämna honom ifred nu" flinade han medan Ethan kved.

Joshua spände blicken i mannen när han sparkade en sista gång. Mannen höll upp händerna framför sig, som för att säga "jag är oskyldig" men Joshua låtsades inte om det. Han stod kvar på samma plats tills dess att männen försvunnit utom synhåll. Först då pratade han direkt till den unga mannen.
"Upp med dig. Jag har inte precis räddat ditt liv för att du ska ligga kvar på marken, pojk." sa Joshua.

Ethan såg upp på mannen och försökte göra som han sa. Han satte sig först upp och lyckades tillslut stå på benen. Långsamt torkade han bort resten av blodet och satte sin jackärm mot läppen. "Tack sir". Han såg snabbt bakåt. Männen hade tagit korgen med sig. Den maten som kunnat fäckt i dagar..."Tack" upprepade han igen mumlandes och såg ner på sig själv. Han var smutsigare än vanligt.

Joshua läste snabbt igenom mannens tankar.
"Du kan få en ny korg, oroa dig inte. Vill du tvätta av dig? Kom med mig." utan att vänta på svar vände han sig om och började gå hemåt. Han log lite för sig själv. Det var den perfekta planen. Han hade inte ens behövt anstränga sig. Mer än att motstå frestelsen då, men det var oftast inte något problem.
"Det är väldigt smickrande att du kallar mig sir, men det går bra med Joshua." sa han över axeln.

Ethan stod stilla en liten stund. "Hur kunde du...?". Hade han sagt det om korgen högt? Han förstod inte. Men han började gå efter honom eftersom det mannen sagt lät ganska frestande.
Ethan nickade sedan. "Okej, tack Joshua då". Han drog bort ärmen från sin läpp då det äntligen slutat blöda lite.

Joshua bestämde sig för att leka lite med den unga mannen.
"Du hade inte sagt något om korgen högt, nej. Det var jag som gav dig den." log han snett. Han ryckte lite på axlarna som för att säga "Det är inget att tacka för" och frågade sedan om mannens namn.

Ethan såg förvirrat på honom. "Gjorde du? Tack igen, jag hade inte ätit på flera dagar". Han fortsatte gå och studerade mannen. "Jag heter Ethan" mumlade han sedan som svar. Han strök bort mer blod som kommit fram ur pannan.

"Det visste jag, det var därför du fick den" sa Joshua obesvärat ända tills han insåg att han höll på att avslöja sig själv.
"Glöm det jag nyss sa. Och förresten, ditt blod är... Äsch." sa han sedan tyst och försökte koncentrera sig på att inte tänka på blodet i Ethans panna.