Nötter med fötter!

Laura såg upp och log innan hon fick ett par tassar på sina knä och en ivrig hund som hoppade upp för att slicka hennes ansikte.
"Hej, Kokos." skrattade Laura och klappade hunden och såg sedan på sin vän.
"Och hej på dig, hur är det? Några roliga möten?" sa Laura skämtsamt, mest för att lätta upp stämningen.
"Jag saknade dig, så jag bestämde mig för att komma. Hoppas du inte har något emot det." log hon och Kokos hoppade ner från hennes knän.

Cara log emot Kokos när denna kom fram till henne och la sig vid hennes fötter.
"Om du vill veta om det har varit några roliga möten det sista får du fråga min far om, jag skolkade precis från det senaste" sa hon och log elakt, hon hade velat veta vad dödsätaren som skulle förklara att hon inte kommit ner hade sagt, och hur hennes far hade reagerat. Hon log sedan vänligt emot Laura.
"Jag känner mig instängd och som om något fattas, men förutom det är livet finfint" skrattade hon och klappade Kokos.
"Jag har aldrig något emot dina besök, de lättar upp stämningen här" sa hon leende och tittade snabbt ut genom fönstret när en gren for förbi.
"Hur är det med dig då? Går jobbet bra?" frågade hon vänligt.

Laura skrattade roat, "Hade också skolkat från dem om jag var du." flinade Laura, hon hade varit med på några och de var tråkiga. Som chef stod hon självklart under Voldemort och fick order därifrån. Men det mesta fick hon sköta själv, han var inte så intresserad och hon gjorde det mesta som han ville ändå.
Laura betraktade bekymrat sin vän, "Åk bort ett tag då, semester från allt." sa hon och ryckte på axlarna. "Det är väl okej, vi planerar värdsmästerskap och jag roar mig med att sparka folk." flinar hon lätt. Hon log mot Cara den ända som fanns i livet som hon brydde sig om, som brydde sig om henne.

"Det är skönt att höra att jag inte är den enda som hade skolkat. Ja de är förfärligt tråkiga, allt som händer är att min far pratar på om vad som skall göras, så ja jag vet inte varför jag skall vara där" sa hon och ryckte på axlarna.
"Ja jag har funderat på en semester, men jag är inte riktigt säker på vart, min far har kontakter i de flesta länder och jag vill inte leva som mugglare" sa hon bestämt och såg sedan ursäktande på Laura som var halvblod.
"Det låter riktigt trevligt, inte för att jag är så mycket för quidditch, men jag är glad för din skull, och ja sparka folk är alltid roande" sa hon uppriktigt.

"Jag skulle ha skolkat men skulle inte kunna." sa Laura och ryckte på axlarna. Hur mycket frihet hon än hade fått lydde hon under Voldemort och märket på hennes arm som de flesta utom Cara. Men hon klagade inte på tillvaron hon hade det bättre än de flesta och med tanke på att hon inte var renblodig så var hon ändå betydande.
"Nej, vem vill leva som mugglare?" sa Laura bara, de hade det hemskt nu och även om hon levt som dem gjorde hon inte nu.
Laura nickade, "Fast du kommer väl på matchen, gissar att din far gör det med även om han inte gillar det." han ville visa att han bestämde och härskade.
Laura skrattar till, "Ja visst är det. Särskilt när de bönar och ber om att de har familjer och barn. Hade de skött sig hade jag inte sparkat dem." sa hon enkelt.

"Nej det är nog ingen annan som kan det, kanske Bellatrix, men ja hon skulle inte göra det för hon finner mötena intressanta och roande, fråga mig inte varför" sa Cara och ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, någon vill kanske det" sa hon och log emot Laura, det fanns alltid underligga människor.
"Klart jag kommer, du har lagt ner så mycket jobb på den" sa Cara, att visa uppskattning för sin väns jobb var det minsta hon kunde göra.
"Ja folk har så lätt att böna och be efter att det gått åt helvete för dem. Varför gör folk inte bara ett bra jobb från början?" sa hon undrande.

"Tack, jag uppskattar det." sa Laura kom upp ur stolen och kramade om henne. "Förlåt att jag inte är här så ofta, det är mycket med förberedelser." sa Laura, de skulle få mer tid sen, då skulle hon ta det lugnare, hon kände att det var alltför mycket jobb och att det tog på krafterna då hon ofta var trött och hade huvudvärk.
"Få med din far med, jag har planerat finaste platserna till er. Men han får inte vara domare, få honom inte ens in på de tankarna." fortsatte hon och satte sig på armstödet till Caras stol.

Cara kramade glatt tillbaka Laura. Kokos tittade på dem och hon klappade hunden så den skulle bli nöjd.
"Förlåt för att jag inte besöker dig oftare på ditt kontor, men jag klarar inte av folk som skyggar undan av rädsla för att jag skall döda dem med en blick" sa hon och himlade med ögonen och skrattade sedan.
"Jag skulle inte låta honom vara domare ens för ett lådbilsrally!" sa hon allvarligt.

"Jag förstår det." log Laura mot henne.
"Men jag har inget emot om du besöker min lägenhet. Jag har en stor säng om du vill sova över med." sa hon och gjorde en nick mot alltihopa, komma bort från det ett tag.
"Nej, han är inte den rättvisa typen och i sport ska det vara rättvist." flinade Laura lätt och fortsatte.
"Jag tänkte införa en förtrollning då folks stavar inte fungerar inne på arenan, bara för vissa och jag skulle uppskatta om även ni höll er till detta. Jag vet att ni kan bryta den men.............det skapar en trevligare stämning om man kan spela utan att bli oroad över att dö." sa Laura enkelt, okej hon skulle ta allt detta med Voldemort med, men det var enklare att ta det med Cara först för att se om hon gjorde något hemskt fel eller så.

Cara log emot Laura, hon visste alltid vad hon ville och behövde.
"Det hade varit trevligt, eller vad säger du Kokos" sa hon och hunden skall till. "Ja då vet vi vad Kokos tycker" sa hon leende.
"Jag lovar att inte döda någon, är inte säker min far kommer lova det samma men jag kan försöka få honom att lova det" sa hon leende och tittade ut genom fönstret.
"Pratar du med någon annan från skolan?" frågade hon undrande.