Storstad roll, Erfarna rollare

Tris kom in på skolgården nya jeans och nya skor med klackar, ingen visste vad kläderna kostat henne. Hennes lilla lägenhet i slumområdena hade hon inneboende de från den under världen, men även om pengarna var svarta var de pengar. De hade även andra saker att betala hyran med, nu under sommaren hade hon jobbat full och övertid på matvaruaffären. Hon skulle dit igen efter skolan, hon gjorde allt för att dölja att hon inte hade råd. Men utgifterna måste betalas liksom nya kläder då fick man hoppa över maten då och då.

Jamie gick in på skolgården, precis som många andra. Han andades in den varma luften, och försökte att inte tänka på "samtalet" han haft med sin far tidigare på morgonen. Jamie hade blivit anklagad för att inte sköta skolan ordentligt, och om hans betyg inte blev bättre så var gitarren det första som skulle bort. Efter det hade Jamie direkt tagit sina saker och skyndat sig ut ur vindsvåningen, vilket säkerligen skulle resultera i ett straff som troligen gällde gitarren eller datorn. Han gladde sig inte heller speciellt mycket att det var dagen då hans mor skulle komma hem igen. Det var ju ändå ingen skillnad.

Det dröjer inte länge innan några av Jamies vänner kommer för att "hälsa", eller snarare high fivea varandra.
'Det kanske blir en någorlunda bra dag, trots allt' tänkte Jamie för sig själv samtidigt som de gick in i den stora byggnaden.

Aaron hade länhe övervägt att skippa den första lektionen, för det skulle vara literatur, vilket betydde långa föreläsningar om olika dikter och noveller skrivna av män hundra år tidigare. Aaron varken brydde sig eller hade en önskan att lära sig. Då och då träffade han faktiskt på en inspirerande dikt, men deras professor lyckades ta glädjen ur dem också med sina analyser.
Föreläsningssalen fylldes på sakta men stadigt. Eleverna hade redan sällat sig till sina vänner i bästa förmåga, och även Aaron fick syn på sina vänner alldeles i utkanten av en av de sista raderna. Han satte sig i raden under dem och vönde sig genast bakåt för att delta i diskussionen.

- Flytta på dig, jag sitter här! Röt en kille. Lei såg skrämt upp på honom.
- Jag sitter här ser du väl din snorunge! Förlåt! Var vad hon svarade.
Osäkert flyttade hon lite längre fram och satte sig. Fem minuter senare hade Lei flyttat sig 4 gånger. Då magistern kom in lugnade de flesta ner sig och Lei kunde andas ut. Äntligen började lektionen.

Tris gäspade och satte sig längst bak i klassrummet. Det var latin, hon gillade det men det var svårt. Allt tog långt tid att plugga in och det skulle inte bli mycket till vila då hon hade jobbet med. Förhoppningsvis skulle Tony vara tillbaka från fängelset och han brukade fixa fram något, eller Cissi? Hon visste inte, de flesta hon kände åkte in och ut hela tiden.
Hon kunde kunnat där hon med men hon hade tagit tag i sitt liv tillräckligt för att få någorlunda betyg. Hon lutar sig tillbaka på stolen och filar sina naglar, allt måste hållas i perfekt skick, ingen fick veta.

Jamie slog sig ned på en plats ganska långt bak i klassrummet, delvis för att det var lättare att prata med vännerna där, dels för att det var mindre risk att han skulle få frågor. Om det nu ställdes några frågor denna lektionen.
Jamie trummade lätt på sitt block med den blå pennan han höll i handen. Han gillade den färgen, den påminde om hans barndom. Den blåa himmelen som han på den tiden kunnat uppleva utan att få en ilsken kommentar när han kom hem igen. Om man nu inte räknade med att Jamie faktiskt kunde se himmelen från antingen ett fönster eller från taket i vardagsrummet, såklart.

Lei fick den första frågan. Och den andra. Och den tredje. När hon svarar rätt på alla började folk bakom henne muttra elaka saker och då frågade magistern dem istället. De som ingen kunde fick Lei svara på. Hon kunde alla - såklart. Det var alltid såhär. Hon visste att hon ville få ett stopp på det hela, men hon kunde inte göra något! Hon var för liten, för ung, för smart...Det gick inte. Sådana som henne fanns ingen plats för. När lektionen var slut sprang Lei till matten.