(PRS) Kärleksdrama

Maya står framför mig, hon pillar på något på sitt finger som egentligen inte finns där. "Hm, hon verkar nervös?" tänker jag medan jag ser på henne där hon står.
- Jag vill gärn--- Jag avbryts mitt i min mening när Dehlilja pussar mig på munnen. "Va sjutton gjorde hon så för?!" tänker jag och ser förvånat på Dehlilja som ser på Maya.

Då ser jag att hon ger Maya sin iskalla hat blick, den blick som får alla att sjunka ner så djupt i sina skor de bara kan. "Va är hennes problem? Den här tjejen är ju inte ens lebb? Hon har ju kille och allt ju..." Men innan jag hinner säga något till Maya öppnar Dehlilja sin mun.
- Hon är med mig, spring iväg va... Dehlilja snäser ilsket åt Maya som ser förkrossad ut.

Jag ser på Dehlilja med hårda ögon, "va fan måste hon vara så elak för? Jag hittar nästan aldrig nya vänner ju..."
- Är du fortfarande kvar? Säger Dehlilja och ser elakt på Maya. Maya har inte en chans mot Dehlilja. hon går sjunde året och alla vet att hon är skolans snyggaste och bitchigaste tjej. Maya vänder sig om och går. Jag ser efter henne och det gör hon i mig att Dehlilja va så elak. "Har hon alltid varit så här elak? Varför har jag inte märkt det förut? Äsch skärp dig Pell! Du gillar att hon valde dig framför alla andra tjejer på skolan. Du vet ju att Dehlilja är nummer ett på denna skolan och du njuter av att hon valt dig." Tänker jag och blir genast sur på mig själv.

Dehlilja ser bakåt och sedan på mig, hon ger mig en våt, lång och, ja faktiskt, härlig, kyss. Jag ser henne djupt in i hennes klarblå ögon och ser att hon sneglar bakåt så då tittar jag bakåt och ser att Maya ser på oss och jag skäms, för första gången, över att vara tillsammans med Dehlilja.

Aldrig att jag i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa att Penelope var tillsammans med Dehlilja.
Och om jag skulle komma på en sak som var positiv med den här morgonen så var det väl att jag nu visste att Penelope var lesbisk, och om hon någonsin gjorde sig av med den där satkärringen så hade jag en chans, för jag var tjej.
För några sekunder hade jag funderat på att dumpa Lotus och satsa på Penelope helt, men nu var jag glad att jag sparat den idén.
Istället gick jag fram till Lotus och kysste honom som jag aldrig gjort förut, och han besvarar den med samma intensitet.
När vi slutligen drar oss tillbaka känner jag hur halva skolan stirrar på oss, men jag släpper honom inte med blicken.
"Du vet det där om att gå till sjön? Ska vi ta det nu?", viskar jag i hans öra.
"Men, det är ju torsdag, Maya, vi har lektioner."
"Kan vi inte bara strunta i dem? Snälla, gullet?"
"Visst, kom!", viskar han, fattar min hand, och vi springer ut från Stora Salen, och jag lämnar alla mina bekymmer där.

Största delen av tiden vi spenderar vi sjön går åt till hångel, vilket jag absolut inte har något emot. Det får mig att tänka på annat, och glömma vad som hände vid frukosten.
Men vi kysser inte bara varandra hela tiden. Vi pratar. Plötsligt vet jag varför jag blev kär i Lotus, och jag avbryter honom mitt i en mening med min våta kyss.
Vi sitter bakom en buske, och ingen kan se oss.
Jag känner hur hans hand letar sig in under min tröja, och jag kysser honom ännu hårdare...

Jag lämnar Dehlilja utanför salen där min lektion i Svartkonst är, hon går iväg med resten av tjejerna i hennes gupp. De är alla snygga, långa, blonda och alla vet att de är skolans hetaste tjejer. Men jag ser inte på Dehlilja på samma sätt längre. "Hur kunde hon vara så elak? Har hon alltid varit sådan? Varför har jag inte märkt det innan?" tänker jag medan jag går in och sätter mig längst fram i salen, jag plockar upp mina böcker och öppnar dem. Efter några minuter är salen full av elever och lektionen börjar.

Jag fokuserar helt på min professor och min bok, allt för att få lite sinnesfrid. Slippa tänka på Dehlilja och om hon verkligen varit så elak hela tiden. "Jag vet att hon är en bitch men det ändrar inte mina känslor för henne..." *suck*

Jag lämnar salen bakom mig när lektionen är slut, klockan är lite över tio och min nästa lektion börjar om 20 minuter. Jag lunkar långsamt dit med mitt huvud fullt av motstridiga tankar om Dehlilja.. och Maya....

"Hon är ju inte lesbisk, hon har ju kille och allt, hon verkar lycklig med honom så varför känns det som om hennes ögon säger mer än de ord som lämnar hennes mun? Kan hon vara lesbisk i hemlighet? Eller är hon bisexuell?" Alla tankar gör mig snurrig. Jag sätter mig på en bänk i korridoren och stirra ut genom fönstret framför mig. Solen skiner, men det är ganska kallt ute.

"snart är det vinter, älskade snö, gud va jag längtar efter att allt blir vitt och gnistrar..." Jag reser mig från bänken och börjar gå mot min lektion.

Jag kan se Dehlilja en bit bort i korridoren, jag ska precis ropa på henne när jag ser att hon inte är ensam. Jag stannar upp och går åt sidan, jag lutar mig lite framåt och ser att Dehlilja har Dakota upptryckt mot väggen men det ser inte ut som om de bråkar.

Då händer det... Dehlilja kysser Dakota, och.... Dakota kysser tillbaka henne. Hon har sin hand innanför Dehliljas tröja och jag kan se hur hon knådar henne bröst.

Allt börjar snurra, jag kan inte andas, det är som om någon försöker strypa mig. "Jag... Måste bort härifrån!" tänker jag och jag vänder mig om. Jag springer genom korridoren, ner för stentrappan, förbi den Stora Salen, ut över bakgården och vidare ner mot Svarta sjön.

Jag stannar inte fören jag kommer till stranden. Jag faller ner på knä på de små grå stenarna som utgör stranden. Jag sitter precis vid vattengränsen och två tårar droppar ner i vattnet, de bildar små ringar som växer och växer och växer tills de försvinner. Jag snyftar lite tyst för mig själv, "hur kunde hon? Varför inte bara dumpa mig istället? Varför vara otrogen mot mig?!" Då kommer tårarna i floder, jag kryper ihop och sätter mina händer i det iskalla vattnet medan mina tårar faller ner mot vattenytan.

Plötsligt hör jag ett snyftande, och det verkar som om Lotus också har hört det, eftersom han liksom jag har stannat upp.
Jag drar snabbt på mig tröjan och på bara några sekunder är båda fullt påklädda.
Vi smyger fram från vårat gömställe, och jag kollar mot stranden.
Där sitter en tjej med långt röd-lila hår, som vilar mot stenarna. Det var ingen tvekan om vem som satt där och grät.
Jag springer fram mot Penelope, och plötsligt har jag glömt bort allt hat jag känt mot henne och Dehlilja tidigare i morse.
"Penelope! Hur är det?"
Lotus ger mig en frågande blick, och jag vet precis vad han tänker; känner du henne?
"Bara stick. Tjejsnack.", säger jag och ger honom en menande blick.
Han nickar förstående och jag ger honom ett tacksamt leende innan jag vänder mig mot Penelope och Lotus springer iväg, bort mot slottet.

Jag sätter mig på huk brevid henne och lägger, efter mycket övervägande, en arm om henne.
Jag upprepar det jag frågat henne förut;
"Hur är det?"

Någon lägger sin arm om mig, jag ser upp på personen som hukar sig jämte mig, det är Maya. Jag försöker le och torkar snabbt bort mina tårar men hon hejdar min hand och dra med sin tumme försiktigt bort de nya tårarna.

- Dehlilja är...*snyft* otrogen mot mig... *snyft* med Dakota... *snyft* Jag kan inte sluta gråta, mina tårar flödar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. JAg ser på Maya, sen vänder jag bort min blick och ser ut över sjön medan mina tårar fortsätter att rinna..

Jag hade kunnat hoppa upp och ner, så glad blev jag. Men jag drog inte ens på munnen, jag kunde inte visa hur glad jag var.
"Men fy! Varför skulle hon göra så?"
Penelope skakade på huvudet.
"Hur skulle någon välja någon annan framför dig?"
Plötsligt hade orden bara slunkit ur mig, och det fanns ingen chans att jag skulle kunna ta tillbaka dem.
Penelope såg upp på mig, fortfarande med tårarna strömmande ner för hennes kinder.
"Jag är ledsen...", började jag, men Penelope tystade mig snabbt.
"Tack för att du tröstar mig. Varför gör du det?"
Ytterligare sade jag mina tankar högt, och det blev lika pinsamt som den förra gången;
"Jag bryr mig ju om dig.."

Jag ser på Maya, hennes kinder är röda, hon verkar väldigt nervös och då förstår jag... "Hon gillar mig, alltså, hon gillar gillar mig..." Jag ser på henne en lång stund innan jag säger,
- Maya? Hon ser på mig med sina mörkbruna ögon,
- Ah? säger hon sedan, jag bryter inte vår ögonkontakt.
- Du gillar mig va? Säger jag och efter några sekunder av fundersam tystnad ser jag ut över sjön och reser mig långsamt upp från den steniga stranden.

Hon säger inget, hon bara ser ner på sina skor. Jag vänder mig om och börjar långsamt gå därifrån, men jag hinner bara ta tre steg innan hon säger...

"Du har fantastiska ögon, Penelope!", halvskriker jag, och känner hur hela mitt ansikte blir varmt och jag rodnar.
"Och läppar...", säger jag tyst, bara för mig själv.
Hon kommer tillbaka och sätter sig brevid mig också.
"Så... Vad kommer att hända?"
"Jag vet inte...", säger jag och är helt uppriktig. "Du vet ju att jag har Lotus och..."
"Så det här är ingenting då? För du har Lotus?"
Hon säger hans namn med väl dold - men inte ohörbar - avsmak i rösten, men det stör mig inte alls.
"Penelope, låt mig prata klart. Jag tänkte precis säg att jag kanske ska dumpa honom."
"Nej, jag kan inte låta dig göra det, inte för mig. Du känner mig ju inte ens!"
"Kanske inte. Låt oss lära känna varandra nu då."

Jag ser på Maya och ler, hon är så, oskuldsfull på något sätt. Jag lutar mig försiktigt farm och ger henne en lätt kram.
- Du är verkligen speciell Maya. viskar jag i hennes öra innan jag släpper taget om henne.
- Det är du med... viskar hon tillbaka, nästan så tyst att jag inte hör henne. Jag ler mot henne innan jag reser mig upp och erbjuder henne min hand. Hon tar den tacksamt och jag hjälper henne upp från den hårda marken täckt av stenar.

Vi börjar väldigt långsamt gå tillbaka mot slottet.

Efter ett par meter säger jag,
- Så, du och Lotus?
- Ah, va är det med oss? frågar hon och ser på mig samtidigt som hon drar bort en lock som hamnat över hennes ansikte.
- Hur länge har ni varit tillsammans? Säger jag och försöker mig på ett litet leende. Men det är svårt, mitt huvud är fullt av tankar om Dehlilja och vad som kommer hända när vi träffas nästa gång...

"Jag vet ju inte ens om jag vill att något ska hända, ja, jag gillar Maya men jag gillar verkligen Dehlilja också, oavsett vad hon gör eller hur hon behandlar andra. Även om hon hånglade med Dakota och lät Dakota smeka sina bröst så gillar jag ändå henne och jag vet inte om jag vill att det ska ta slut och jag vill inte att Maya ska göra slut med någon hon älskar för mig när hon inte ens känner mig... suck, kan mitt liv bli mer komplicerat?" tänker jag medan jag väntar på att Maya sak svara på min fråga.

"Lite mer än två år."
"Jag kan inte låta dig göra slut med Lotus om ni varit tillsammans i två år!", utropar Penelope upprört
"Lyssna nu. Avbryt inte. De senaste dagarna, mer uppenbart efter jag såg dig i korridoren, har jag inte riktigt känt likadant som förut med Lotus. Jag tänker inte lämna honom nu, men jag tänker lämna honom. Om någon vecka kanske."
"Men varför?"
"Förklarade jag inte det alldeles nyss? Jag är inte kär i honom längre." Jag tog ett djupt andetag. "Jag är kär i dig."