Sofia-Potter & AlbusPotter

Jag gick igenom korridoren när jag fick syn på tjejerna.
" Tjejer, va inte impadde av dom, dom spelar coola " sa jag
Tjejerna tittade på mig och sen på varandra.
Jag öppnade kupen och skulle precis gå in, då fick jag syn på en kille som satt ihoptryckt i ett hörn av kupen.
" Hej " sa jag och satte mig
" Mm " gnydde han
" Hur är det?" sa jag
" Killgänget i kupen bredvid mobbar mig för att jag är så liten och feg " gnydde han
Killgänget i kupen bredvid, var det dom?

Vi satt tysta en lång stund i kupen. En längre stund än vi någonsin varit tysta, men tillslut bröt Tony som satt mitt emot mig, tystnaden:
"Måste och pinka...", sa han och skyndade sig ut genom dörren med sitt långa, mörka hår efter sig.

Jag satte mig bredvid killen.
" Hey, inte gråta " Sa jag
Jag gav honom en servett och han torkade bort tårarna.
" Jag heter Felicia " sa jag
" Michael " sa pojken.
Han skulle nog på sitt andra år på Hogwarts.

( Är du sjuk?)

(Nepp, men har sovmorgon och får skjuts till skolan. Du då?)
Tåget stannade till och utifrån hördes nyckelväktarens rop efter förstaklassarna. Vi var framme vid Hogwarts än en gång.

( Ont i halsen )

Jag fick panik när jag märkte att jag hade mina vanliga kläder på mig.
Jag drog fort på mig uniformen och kappan, sen tog jag min packning och gick ut.
Jag gick långsamt upp mot vagnarna, kappan blåste i vinden.
Då fick jag syn på gänget, jag började att gå mot dom.
" Felicia!" ropade någon.
Jag vände mig och såg min bästis.
" Hej Kathleen!" sa jag

(Krya på dig )

"Ser ni den där tönten där framme?", skrattade Oscar till, som i all hast precis hade tagit på sig sin uniform. Även hans bruna hår var uppstående i en hög lugg.
"Menar du han?", sa jag med ett flin och pekade på killen lite längre fram som stapplade omkring med minst fem väskor.

Oscar nickade med ett flin och försökte härma killen längre fram. Jag, Henry och Tony började gapskratta över vad han höll på med, men plötsligt råkade han snubbla rakt i en annan person, med långt, lockigt hår.
"Va' fan håller du på med?", hörde jag en röst från den jordiga marken, ungefär där Oscar stod. Jag tog ett steg närmare, och fick världens underbaraste syn. Där, rakt framför ögonen på hela gänget, låg en omkullvält tjej. Hon hade långt, mörkt, lockigt hår och mellanstora, bruna ögon. Hennes hy var sådär perfekt solbränd, och hela hennes kropp glittrade i den varma solen bakom träden. Jag sträckte ut handen mot henne och blinkade.
"Kom, jag hjälper dig upp, tjejen."

( Tack så mycket Alex ♥ )

Jag såg på tjejen
" Låt bli min syster!" röt jag.
Jag gick fram och puttade bort killarna.
Jag hjälpte henne upp och strök min hand över hennes huvud.
" Era mesar!" sa jag och gick tillsammans med Mackanzie upp till vagnen, där pojken stod.
" Och låt bli att reta honom, annars får ni med mig att göra!" röt jag.

Alla killar stod helt stela och tittade på mig.
" Förlåt snygging " sa en kille och slängde med håret
" Knip!" sa jag och pekade på honom.

(Varsågod ♥)

Jag stod och stirrade efter deras vagn där den åkte iväg. Aldrig hade man blivit behandlad såhär, snarare helt tvärtom. Alla tjejer skulle vanligen gjort allt för att ens hålla hand med någon av mig, Henry, Tony eller Oscar.
"Två skitsnygga tjejer möter man, och ingen av de är ens en gnutta intresserad av oss..", suckade Henry efter en stund. Även han verkade inte fatta hur det kunde gå till.

Plötsligt hörde jag fnitter bakom mig. Jag vände mig om, och där stod samma tjejer som stått utanför kupén igen. Tony flinade och kavlade upp sin uniforms ärm. Han flexade sina biceps, och tjejerna flämtade till högt. Jag skrattade åt Tony, och vi gick tillsammans mot den närmsta hästlösa vagnen.

Mackanzie satte sig bredvid mig och jag la armen om henne.
" Bry dig inte om dom, dom är dumma i huvudet " Sa jag till båda.
Plötsligt dök en vagn upp och krockade i våran, man kunde inte låta bli att gissa att det var killgänget.

Mackanzie satte sig närmre mig och kröp ihop i min famn.
" Vad sysslar ni med?" sa jag argt och spände blicken på dom.
" Oscar kan se tasteralerna och han gjorde så att den sprang fortare " sa Tony
" Det ska ni ge fan i!" röt jag
Jag skulle aldrig svära men nu var jag riktigt arg.
Mina tankar försvann när deras vagn slog imot våran igen.
Någon hoppade över till våran vagn, jag hann inte se vem det var.

Där stod jag, ensam i Felicias, hennes snygga systers och killen med alla väskornas rullande vagn. Henry hade knuffat över mig.
"Tjenare snyggingar.", sa jag och blinkade åt de båda tjejerna lite osäkert. "Och hej på dig med", fortsatte jag och tittade åt killens håll. Bakom mig hördes suckar, men de sket jag i. Jag orkade helt enkelt inte med att reta upp en stackars kille, det var bara för mycket.