Rolla någon?

Men kan någon mejla mig handlingen. Känner mig lite efterbliven.

Game on?

Har Hermione Jane gjort sin mall? Vet alla handlingen?

Varelse:-
Namn: Linnéa Stones men kallas Lia (Kan inte komma på bättre namn)
Ålder: 19 bast
Kön: Tjej
Förmågor: Snabb, smidig och skicklig. Kan även se monsters tankar.
Utseende: Lia har långt rödblont hår som alltid är flätat. Hon har kalla isblåa ögon och är ganska lång.
Personlighet: Lia är modig och framåt. Och hon tvekar inte till att säga vad hon tycker
Övrigt:-


Vet, en dålig mall. MEn kör till.

Okej! Vem börjar??

[Moi? ]


Aleko kastade snabbt en blick bakom sig. Mannen i den mörka huvan förföljde honom fortfarande och han kände hur pulsen ökade, hur hjärtat började att slå hårdare och hårdare i hans bröst. Adrenalinet som pumpades genom hans kropp fick honom att känna sig så levande att han inte riktigt visste vart eller vad han skulle ta sig hän men ännu var det för tidigt att handla. De civila kunde komma till skada ifall mannen visade sin sanna form eller ens om han mannen, som egentligen inte var en man ens anande vad Aleko och hans bröder hade planerat för mannen.
Aleko stannade upp för en stund och lät en kvinna med barnvagn gå förbi honom innan han fortsatte. Hans sinnen var på topp och han kunde nästan känna mannens mörka blick i sin nacke. Några ungdommar kollade snett på honom. Troligtvis på grund av hans något udda klädsel men han försvann snabbt förbi dem tills han kom fram till gränden och svängde in. Han gick igenom grindarna som för tillfället var öppna och stannde vid den enorma stenmuren som gränsade emot en innegård men som vid den har tidpunkten skulle ligga öde. Där stannade han för att vänta in mannen som inte var en man utan något så otroligt mycket mer, något så mycket farligare.
Alekos hand vilade på svärdfästet som hade alla de där mönsterna inristade, hans verk. Alla hade sin historia och han tänkte aldrig glömma en endaste av dem.
Han hörde mannens steg emot asfalten. Varje steg gjorde att han tog sig närmare. Utan att kolla upp så visste Aleko att mannen sett honom. Bakom sig lämnade mannen alla de ovetande och begav sig emot Aleko. Lukten av ruttet kött nådde Alekos näsborrar och så kollade han upp på mannen.
Mannens ansikte var förvridet i ett hemskt uttryck. Ögonen lös röda och ilska blandat med hat kunde han se i dem.
"Dumt, pojkvasker. Du vet inte vem du har att göra med", väste mannen och mellan hans läppar kunde Aleko skymta den ormliknande svarta tungan.
I samma stund Aleko drog sitt svärd slog Gavin igen grindarna bakom mannen och Rider kom nedför väggen. Ett leende spred sig över Alekos ansikte.
"Jag kan leva med det", sade han och tog ett enormt språng emot mannen som nu förvandlats till sitt sanna jag.

Jag kan väl köra nu då^^
-----
Eja satt på taket och stirrade ursinnigt på de där männen som just stängt in sin far på gården. Hon satt tyst en stund, tänkte ut en plan och när killen i mitten började springa mot hennes far kastade han sig ut för taket och kämpade hårt för att inte skrika, hon var ju höjdrädd. Hon landade pladask på mannen, och far såg tacksamt med sin röda ögon på mig.
- Jag är så stolt över dig Eja! skrattade han och vände sig mot en av männen, samtidigt som Ejas sinne siktade in sig på den andra.

[Jag fortsätter lite smått, hoppas det är ok Hermione Jane? ]

Tiden verkade sakta in för Aleko. Han kände förändringen i luften och innan den röda nått honom så tog han ett litet steg bakåt men det var allt som behövdes. Samtidigt kunde han höra hur Gavin drog sitt svärd och hur Riders gevär avlossades men allt som upptog Alekos syn var den röda, väldigt människoliknande varelsen som stod bara någon meter framför honom, till syntes ovetandes.
Så började tiden åter igen gå snabbare. Aleko hann inte reagera. Han kände hur klorna rev in i hans övre arm och axel. Något grabbade tag i honom och slängde han emot tegelväggen. All luft gick ur honom samtidigt som hans rygg stötte emot väggen. Ett litet ljud undan slapp hans läppar. Så såg han vad det var som kommit till monstrernas nöd.
Dess enorma gap öppnade sig i ett ryt som inte bara fick hans armar att knottra sig utan också rädslan som så länge legat begravd komma upp till ytan. Hon var utan tvivel en av Sekhmets döttrar.
Aleko såg sitt svärd vid den lejonliknande varelsens tassar och visste att han aldrig skulle lyckas få tag på det. Istället drog han en av sina knivar och i ett desperat försök kastade han den emot odjuret samtidigt som han drog nästa.
Varmt blod rann nedför hans panna och hans syn var något otydlig. Allt hade vänt så snabbt. Ifrån ett lätt byte till att de nu övermannade.

(nu väntar vi på vår tredje rollare^^)

(Jag har försökt skriva ett inlägg jättelänge. Men det är något fel på min mobil. Den raderar allt. Ska försöka igen)