Prs arvtagaren

Luma landade och började genast spruta eld på fienderna. De dog nästan direkt av hettan. Alverna försökte gå så långt bort från Luma och mig som det gick.

Topparna i håret fattar eld. Jag hoppar upp på ruggen på en av hästarna. Hästen får ett hugg över vänstra bogen och bockar. Jag hoppar av den skrämda hingsten.

Jag kastade ett spjut på en av alverna. Han föll ner i marken och dog.

Jag ser inte mannen som höjer svärdet bakom mig. Han hugger mig över ryggen. Rakt igenom lädret. Det svider och jag stönar till. Sen sticker jag svärdet i hans mage. Nu har jag fått min hämnd. Snart lägger sig bråket. Man helar sig och andra och folk lunkar surmulet därifrån. Det flimrar framför ögonen. Jag blinkar bort det. Sen tittar jag upp och ser några som fortfarande är kvar. Och alla är emot mig. Sju mot en. Hur tänker de egentligen. På träningarna klarar jag 20 personer. Alla anfaller samtidigt. Jag hoppar över ett svärd som kommer ganska lågt och parerar ett annat hugg. En man träffar mig i låret. Jag hugger av hans huvud. Sen tar jag mig ann de återstående.

Luma sprutade eld på de sista fienderna. Jag stönade till av smärta då en pilträffade mig på armen. Ilsket drog jag ut den och tittade efter vem det var. Jag kunde inte se någon. Träden brann runt mig. Det var bara några få fiender kvar. Jag hoppade av Lumas rygg och dödade 2 av dem. Det var bara en som vågade anfalla mig.
Bakom dig. Varnade Luma. Jag vände mig och stack mitt spjut i magen på henne. Stönande föll hon ihop på marken och dog bort.
Jag tyckte synd om alla som hade dött, även fast de hade försökt döda mig.
Det var ett ovanligt kort krig.

"Kriget är inte slut en"
Jag vänder ryggen mot ryttaren. Det är en kvar. Han vågar inte anfalla en ryttare men vågar anfalla mig. Jag sticker svärdet i hans bröstkorg. Sen känner jag ett svärd som borrar sig in i min rygg. Det flimrar till och jag faller.

( Dog hon ? o.o )

(Nej, svimmade)

- Hallå, är du Okej ? Frågade jag och hukade mig brevid henne.

Jag kan inte röra mig. Jag öppnar ögonen. Sen nickar jag och försöker att resa mig upp. Det är omöjligt.