JuliaE & AlexZz [PRS]

Four kände hur ett flin svepte över hans läppar och kunde inte låta bli att skratta lite smått på andras bekostnad då han inte var riktigt på humör.
"En från De Fridufull? Här? Hur vågar ni ens er hit" Hans blick var fortfarande fullt fokuserad på henne då han för det mesta aldrig vek sin blick först.

"Er? Just nu är det bara jag här, såvitt jag vet. Dessutom så har det inget att göra med mod, snarare påfrestningar och elände som jag inte vill ta itu med just nu." Svarar Christine informativt. Ungefär som de få tidningar som delas ut bland de Fridfulla. Tillräckligt mycket för att man ska kunna förstå, men alldeles för lite för att man ska kunna koppla samman eller bli upprörd över nyheten ifråga. Christine tyckte bättre om skrifterna hon fått tag på i skolan. Bara fascinationen över att det faktiskt kunde skrivas om blod på papper var ju en ögonöppnare för henne när hon läste om det första gången.

"Wow lite bitsk ser jag? Men men formulering är väl inte en av sakerna vi prioriterar först hos De Tappra. Men vad vet jag, lektionen kanske hålls nu eller vad säger du?" Hostade han med en fejkad ton då hans hånflin inte kunde hållas tillbaka riktigt så pass mycket som han hade önskat.
"De Fridfulla, ska inte de vara ett 'fridfullt' ställe eller är namnet så uppenbart att de har blivit tvungen att bevisa det motsatsa?" Han reste sig upp från trappan med en hastig rörelse och började gå lite långsamt längs den ojämna asfalts vägen. Han skulle egentligen kunna jämföra sig själv med den, då ledarna han fick rank än klankar ner och trampar på honom för han inte vill vara en av dom. Så patetiskt, om han skulle få chansen så skulle någon få en riktigt smäll men han var alltid tvungen att behärska sig när han blev arg.

"Det är ett fridfullt ställe, men som du ser är varken du eller jag där just nu så man kan bortse från stereotyper, visst?" Man hör på Christine att det är mer ett påstående än en fråga men han får gärna svara om han tycker det är nödvändigt. Själv överväger Christine att försöka hitta en annan väg för sin promenad eller vad man kan kalla det så hon slipper stöta på mannen igen. Om hon aldrig träffar den här De Tappra-personen så är det ändå en gång för mycket. Fast det är nog på grund av att hon har en dålig dag eller något liknande.

Four fnös till och tog upp en sten i handen, han pressade ihop sin hand hårt och kände hur det började verka en aning i den. Stenen föll ner på marken med en svagt ljud då han släppte den när han vände sig mot flickan.
"Inte är det något av det första ställena jag skulle vilja vara på just nu heller så det kvittar hur 'bra' ni nu har det där" Han himlade lite smått med ögonen, han såg det andra falangerna som pålitliga och harmlösa i jämförelse med De tappra. De var brutala till ett sätt men ändå på något vis passade det honom som han från början inte alls tyckte.
"Artighet är kanske inte ens sak eran falang prioriterat så högt? Inget illa menat men man brukar presentera sig, men vad vet jag ni kanske är lite tystlåtna av er".

"Ska en från De Tappra pika mig om artighet? Vilken oroande tanke." Mumlar Christine mest för sig själv men det är inte som att hon försöker dölja uttalandet alltför mycket heller. "Christine Baretta, men jag är säker på att du inte kommer behöva komma ihåg det." Fortsätter hon som en udda presentation. Men i Christines fall använder hon nästintill samma fras plågsamt ofta så fort hon träffar ännu en ny, hemma eller ej. De fridfulla kanske verkar vara en av de mer samarbetsvilliga falangerna men det är inte direkt ovanligt att inte ha den blekaste aning om vem den andra är.
"Kan jag få ta del av vad ditt namn är? Eller alias för den delen, vad du nu kanske bytt det till." Christine vet att hennes bror bytt namn till Spider. Christine vet dessutom att han valt det på grund av sin extrema klättringsbegåvning och den stora spindeln han tatuerat in på ryggen. Christine får nyheter om honom nu och då, ibland dyker det till och med upp något brev. Men det är ingenting som Christine svarar på.

"Dock sa jag ju aldrig att vi var en av dom artiga falangerna men visst tolka det på vilket sätt du vill men det är nog det sista vi klassas som"
Han himlade med ögonen en aning då hennes chockande comebacks som inte var av De Fridfullas natur att ens lägga tanken på att ha en gnutta fientlighet i rösten och deras meningar.
"Four, jag vet inte riktigt vart jag känner igen dig ifrån. Eller ja inte just dig, utan dina drag i ansiktet de känns bekanta." Han granskade hennes ansikte en stund och det han sa stämde faktiskt, han hade sätt någon med liknande släktdrag men han kunde inte komma på vem.

"Min bror är del av De Tappra, han klarade sig med nöd och näppe in för flera år sedan och kallar sig själv för Spider." Svarar Christine relativt alldagligt eftersom hon tvivlar på att informationen kan ha en betydelse för Four. Samtidigt så spelar det inte någon större roll om någon vet att Spider har relationer utanför De Tappra. Fast om Christine inte visste bättre så har nog Spider helt förträngt familjen utanför sitt nya liv. Faktiskt med all rätt dessutom. Fast att nu och då få ett brev ifrån honom bevisar väl motsatsen.

Four nickade kort och riktade blicken bort mot en av De falanglösa som kom gåendes med en tung sten i sin famn.
"Jo han har man hört lite saker ifrån, han var novis samtidigt som mig dock hörde jag att han klarade sig ganska bra men kom ändå precis in." Sa han kort medans hans blick vandrade längs vägen då han var ganska frånvarande just för tillfället. När Christine pratade om sin bror kom han att tänka på sin familj, vad gjorde det egentligen nu för tiden? Var de döda? Nej, det skulle han inte kunna tro. Men det syntes att det tog hårt på dem när han lämnade dem.

Christine vänder blicken mot den falanglöse istället för att svara eller egentligen säga något mer som svar än:
"Låter som min bror." som ett sorts medhållande mummel. Hon känner igen den här gamle mannen som kommer vandrande. Christine följde med en flicka vid namn Erin som bytt falang ut hit en gång för att ge mat. Inte bara Erin förstås, Erin och hennes kusin Theo samt en lite udda tjej som heter Linn. Alla tre kommer från De osjälviska från början, alltså förvånas Christine nästan varje gång av kontrasten mellan dem och de få som kommit från De Tappra. De Tappra hade åtminstone sjukt svårt att anpassa sig, men det varierar säkert från person till person.