Voldemort och den rosa enhörningen

Macaronpaj... MACARONPAJ!!! XD gaaaaha! Whrite more,

LOVE IT!!♥♥♥ VOLDIE OCH DEN ROSA ENHÖRNINGEN XD XD XD
När kommer nästa dåh?

---

Mer! bevakar!!!

bevakar

När kommer nästa? *puttar upp tråden*

Hej kära läsare. Förlåt att jag inte har skrivit på länge men jag har inte haft Wi-Fi på helgerna för jag har inte vart hemma.

Kapitel 3
Förberedelser

Dödsätarna kände inte igen Voldemort. Han for fram och tillbaka och städade huset iklädd ett rosablommigt förkläde medans han nynnade på låtar från barbie och my little pony.
Han hade inrett Makaronpajs rum med en fin liten bäbissäng och rosa tapeter. Mugglarna
i affären han köpte allt i hade kollat konstigt, chockat och skrämmt på honom när han kom in i sin svarta kappa och ormlika ansikte. De hade sett ännu mer chockade ut när han bara köpte rosa saker och bäbisleksaker.

En morgon var han uppe extra tidigt. Han var extra glad och nynnade extra högt. Det var dagen för Makaronpajs ankomst. Voldemort kunde inte sitta stilla när han åt sin frukostgröt (visste ni att han alltid äter gröt till frukost. Frukosten är ju viktigaste måltiden på dygnet).

När klockan var fem minuter i tio transfererade han sig till poststationen och stod och hoppade i väntan på sitt "lilla" paket. När gubben på andra sidan disken äntligen (med stor kraftansträngning) lämnade över det stora paketet till Voldie. Han tjöt av lycka och utan att bry sig om att det var en mugglare i samma rum. så transfererade han sig tillbaka hem till sitt nystädade hus.

Han satte sig i skräddarstälning med paketet framför sig i det stora vardagsrummet.
Paketet hade en massa lufthål och inuti det gnydde någonting svagt.
Voldie öppnade försiktigt och inuti låg en varelse som var så söt som socker och hade en man som var len som siden.
Makaronpaj kollade skräckslaget på mannen som stirrade på henne. Han hade nästan ingen näsa, var helt kritvit och hade rödaktiga ögon. Han såg avskyvärt läskig ut och hon började gråta så att tårarna sprutade. Han hade säkert köpt henne för att dricka hennes blod.

Lucius satt i rummet bredvid och läste en dödstråkig bok. Han hörde Makaronpajs gråt och rusade in för att trösta. Hennes söthet smälte hans isiga personlighet och tog fram han riktiga jag.
"Lilla du gråt inte", Lucius föll på knä bredvid Makaronpaj som genast slutade att gråta. Voldemort tittade chockat på den plötsligt så ödmjuka Lucius.
"Lilla Voldie här är inte farlig. Han ska.inte göra dig något illa"
"Vodlie?", pep Makaronpaj frågande.
"Nä egentligen heter jag Voldemort men jag kallas för Voldie"
"Vobelmort"

Lucius återgick till att läsa sin tråkiga bok och Voldie och Makaronpaj bekantade sig med varandra.

Hope you like it! Mer?

Tack för alla snälla kommentarer och roligt med nya läsare!!!!

AHH NEMEN GUD VAD GULLIGT XC MEEER NUH!

Nooo! Så gulligt! Mer!