Nothing like us

HUR KUNDE DU DRACO!!!!!!!!!!!!!!!

Draco hur hur HUR!!!!

Så bra! ♥

Så bra!! Bästa Dramione ff:n nånsin!!

Vattnet var iskallt. Jag kämpade. Hur hamnade jag här egentligen? Vågorna slog mot klippkanterna. Jag blev nerdragen under ytan gång på gång. Allt började sakta bli mörkare och mörkare och brusandet i öronen avtog.

GEORGE:
När Ginny kom skrikandes och sa att Hermione var borta började vi leta allihopa. Jag, Fred, Ginny och Blaise tittade nere vid båthuset där hon brukar sitta och titta ut över vattnet.
" Ey, är inte detta Miones?" Blaise höll upp en blöt dagbok. Ginny tog den och tittade i den. Sedan nickade hon sakta och tittade förskräckt ut över det svarta vattnet.
Jag stirrade på Ginny, sedan på dagboken och sedan på vattnet innan jag dök i. Jag hann inte tänka. Jag bara dök. Jag hörde Ginny skrika efter mig men jag började dyka. Gång på gång dök jag ner i det kolsvarta vattnet och sökte efter Mione.
Mina lungor gjorde ont. Eller nej, inte ont. De sprängvärkte är ett bättre ont. Jag stack upp huvudet över ytan och kämpade för att hålla mig kvar där.
" Jag ser henne inte." Ropade jag så högt jag kunde. Ginny stod kvar. Hennes tårar rann och Blaise höll en arm om henne och tittade förskräckt på mig. " Vart är Fred?" Fortsatt jag. Blaise svarade sakta.
" Han letar efter lärare och Draco." Jag nickade, drog ett djupt andetag och dök ner ännu en gång.

DRACO:
En av tvillingarna kom rusandes in i Stora Salen där alla satt och åt.
" HERMIONE GRANGER HAR DRUNKNAT! HERMIONE HAR DRUNKNAT VI BEHÖVER HJÄLP!" Han vände sig om och sprang igen. Jag tittade rakt ut i luften sedan reste jag mig och började springa. Jag sprang mot båthuset där tvillingen hade skrikit att dom var. Jag tittade ut över vatten ytan och såg den andra kämpa med att dyka och leta. Jag tittade på Blaise och dök i.

HERMIONE:
Nu började syret ta slut. Bröstet gjorde så ont så jag trodde jag skulle dö. Åh vänta, jag är påväg att dö. Jag slogs mot klippkanten ännu en gång och smärtan i ryggen blev så stark så det blinkade framför mina ögon. Allt svartnade.

DRACO:
Jag såg henne. Jag såg när vågorna slog henne mot klippkanten och hon blev lealös. jag såg när hon svimmade. Jag såg blodet runt henne. Jag simmade snabbt fram. Drog tag i henne. Höll ett fast tag runt midjan och började simma in. Jag sjönk under ytan några gånger. Men jag brydde mig inte. Allt jag ville var att Mione skulle klara sig. Min Mione.
Tvillingen i vattnet simmade fram till mig och tog hennes andra arm och hjälpte till. Vi var båda väldigt utmattade, knallvita i ansiktet med blåa läppar. Vi såg ut som spöken. Men Mione var värst.
Vitt ansikte, blåa läppar, blå runt ögonen, rivsår på ena kinden, armen hade ett långt jack och ögonen hade rullat bakåt. Vi drog upp henne på stranden med gemensama krafter och Dumbledore trollade fram 3 bårar.
Då tog mina krafter slut och jag föll ihop. Jag hörde tvillingen göra samma sak.

Asså jag har dålig fantasi xD

Super meeeeeeer nuuuuuuu

Ny läsare!
Sjukt bra!

Ny läsare, bevakar hårt ^^ Jättebra really ♥ Men vad är det med Draco, hur tänker han?! Och beter sig inte George liiite skumt?...

Ja George är liite skum
-------------------------------------
DRACO:
Kallt, sedan varmt igen. Röster från långt bort. Röster som kom nämre.
" Jag tror att han vaknar." Det lät som Professor Snape.
" Ja, det gör han." " Madame Pomfreys röst. " Men det är värre med Miss Granger." Jag slog upp ögonen men stängde dom snabbt då något bländade mig.
" Åh förlåt Mr Malfoy." Pomfrey sänkte ljuset lite så jag kunde öppna ögonen. Jag tittade mig runt och stannade på Professor Snape som tittade oroligt på mig. Han har alltid varit som en extra pappa.
" Vad.. Hur är det med Mione?" Snape klappade mig på armen och tittade på sängen mittemot, Jag satte mig upp och tittade dit.
Mione låg med några konstiga sladdar i halsen och en maskin som pep brevid.
" Vad är det för maskin?" Madame Pomfrey svarade mig.
" En mugglarmaskin som håller folk vid liv." Jag flämtade till och huvudet snurrade till. Professor Snape puttade ner mig i sängen igen.
" Ligg still. Du är inte helt bra du heller." Dörrarna in till sovsalarna på sjukhusflyglen öppnades och Harry, Ron, Ginny, tvillingarna och Miones föräldrar klev in. Hennes mamma och pappa rusade fram till sängen och tog hennes hand.
" Åh Hermione, vår Mione." Hennes mamma grät så hon skakade. Hennes pappa la en arm om mamman och kramade henne medans han tittade på sin dotter.
" Mrs och Mr Granger, detta är Draco Malfoy. En av räddarna till er dotter." Madame Pomfrey pekade på mig och log snett. De kom fram till min säng och skakade min hand.
" Tack Mr Malfoy. Tack tack tack." Hans mamma kramade mig hårt.
" Du räddade min dotter, Tack." De gick igen efter att ha gett mig ett litet leende. Jag hoppade ur sängen och började klä på mig.
" Mr Malfoy, vad tror du att du gör?" Snape kollade snett på mig. Jag tog på mig tröjan och svarade.
" Jag tänker inte ligga här mer." Han suckade djupt och lät mig gå. Jag tittade inte en enda gång på Mione eller någon innan jag lämnade sjukhusflyglen .

GEORGE:
Hur kunde han gå utan att titta på Mione? Utan att ens verka bry sig.. Jag tittade på han innan jag vände blicken till Mione igen. Hennes mamma och pappa hade redan kramat mig massor med gånger och tackat.
" Mrs och Mr Granger, gå och ät något." De tittade upp.
" Kalla oss Monica och Wendell. Okej, det lät gott." De tittade på Mione, reste sig upp och nickade mot Madame Pomfrey.
" Jag följer med er." Ginny reste sig upp och gick iväg med dom.

Det gick snabbt två veckor och inget förändrades. Lektionerna fortsatte och Draco blev bara konstigare och konstigare. Han började bete sig normalt. Umgicks med sina vänner, skrattade, flörtade med tjejer och mobbade oss Gryffindor elever igen. Jag kan inte fatta vad som händer med den pojken.
Vi satt i Stora Salen och åt frukost när det hände. Det som fick alla att tappa hakan. Hermione klev in. Lite blek men hade ett leende på läpparna.

HERMIONE:
Jag gick in i Stora Salen två dagar efter att jag vaknat. Ingen visste om det för jag ville överraska dom. Alla i Gryffindor började hurra och kom fram och kramkalas bröt ut. Jag tittade bort mot Slytherinbordet och såg genast Draco med Pansy. De satt och hånflinade mot oss. Jag kände genast igen beetendet. Han har kommit över mig. Gett upp mig. Nu är han normal igen som alla i Slytherin skulle säga.
Jag anade inte hur rätt jag hade.

Kort kapitel. Ska snart åka hem från min pojkväns mamma

DRACO!! :E :E
HUR KAN HAN?!?!?!?!?
WÄÄÄÄÄÄÄGAAAAAHWÄÄÄÄÄÄGAAAAAH!!
VARFÖR!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖR X|