Avatar rollspel

Vildvittra och leumas vän är mallarna på väg, eller? c:

Alltså vet inte, det kanske är bättre ni frågar någon annan? ^^ Kan inget om världen.....eller så. Eller allt om det hela. Nog bättre om ni tar någon som sett serien.

haha det är inte så mycket du behöver veta egentligen xD

Namn: Tora Nanami
Bender: Firebender
Ålder: 19 år
Kön: Kvinna
Utseende:

Bakgrund: Toras skolgång har det varit lite si och så med och hon har inte alls varit intresserad av att lära sig något. Hon kan teoretiskt sätt och praktiskt sätt med även om hon sällan använder sig av fierbendning. Nu står hennes val i att gå med i armen eller inte gå med i armen.
Nation: Eldnationen
Familj: En storebror kvar i livet, dock är han med i armen.
Vapen: Två korsade svärd på ryggen.
Övrigt:

Okej, hoppas detta duger och jag fattat det mesta rätt xD Har pluggat in mig lite på det hela ;P

As bra Tessan ^^

leumas vän gör din mall nu Ludvig ^^

Tackar Cara och Vergo för att ha fått in mig i mugglis rp igen viadet här ^^
Alltid gillat eld, så varför inte firebender c:

Namn: Sonit
Bender: Eld
Ålder: 20-25
Kön: Man
Utseende: Midjelångt svart, vågigt hår i en hästsvans. Vänstra armen sönderbränd, röd-svarta kläder
Bakgrund: Han hade aggressions problem då han inte hade samma kontroll över sin bending eller vad man kallar det och råkade bli för aggressiv runt sin familj, var av hans yngre syster överlevde men undviker och hatar honom.
Nation: Eld
Familj: Döda, hatfull syster
Vapen: Eld och knivar
Övrigt: Har fortfarande aggressiva tendenser, men har längre stubin (pun intended)

Så jag har typ sett ett avsnitt, men jag vet bas-historian bakom det hela och ja, så länge jag har min karaktär som jag tänker mig honom lär det gå bra

Då börjar jag och klart Andreas ^^

Snön yrde runt henne där hon stod uppe på klippan och tittade ut över vattnet. Det slog in emot klipporna och hon log, en storm var på väg in. Hon hade alltid gillat stormar, det passade hennes humör, hon var som havet, oftast lugn men kunde brusa upp utan förvarning. Yara vände sig om och började klättra ner för berget, hon hade en lång vandring hemåt. Hon tittade på trappan hon hade skapat för att ta sig ner lättare, hon log att vara waterbender hade sina fördelar. Hon tittade på snön runt henne och började forma dem till olika figurer, ett sällsynt leende syntes på hennes läppar när hon gick över snön. Det vita vilda landskapet som var hennes hem, den vackraste plats hon visste. Hon tittade upp emot himlen när en stor skugga föll över henne, hon var inte säker på vad det var för något men det var något okänt. Hon gjorde sig beredd på ett anfall.

Han flög. Flög igenom stjärnorna, helt fri från allt som hade med jorden att göra. Det var en härlig känsla, och han slöt ögonen med ett leende. Då han öppnade dem igen låg han åter igen i sitt rum, vaken från drömmen han just haft. Han avskydde när det där hände, men han försökte att glömma drömmen och gick upp för att fixa lite mat som han värmde upp via sina händer.

Tetsu satt lutad mot en sten, skorna hängde från hans metallstav medan han tittade upp i himlen och med ett leende kände han jorden under sina fötter; han föredrog det så. Ögonbindeln hindrade honom från att se men med hjälp av sin förmåga kunde han känna djur i omgivningen och det gladde honom när han kände hur insekterna i jorden kröp runt; i en så död plats som den här var det fascinerande att det kunde finnas så mycket liv. Det var ännu inte en komplett öken men jorden var sprucken och värmen var kvävande; även om han föredrog det här framför stora folkmassor kunde värmen bli minst sagt påtaglig. Med ett leende lutade han huvudet mot stenen och tänkte sig bort, slappnade av, här skulle trots allt ingen hitta honom i första taget och det var dags för att sova; vibrationerna i marken skulle väcka honom ifall någon kom.
Den stilla omgivningen vaggade snart in Tetsu i en tung sömn, trots det var det inte möjligt för människor att smyga sig på honom i det här läget; jorden viskade till och varnade honom.

Tora satt i klassrumet, det var en varm dag och hennes blickar gick ständigt ut genom fönstret. Hon lyssnade inte, det gjorde hon sällan och ansågs och var kanske en dålig elev. Hon hade aldrig visat utöver ett par mycket få tillfällen sin förmåga, inte för att hon inte kunde utanför att hon inte ville. Därför satt hon här och läraren verkade prata om armen nu, vem ville gå ut i krig och dö? Det var befängt, Tora gäspade till och lutade tillbaka på stolen, detta var trist.

(Säg till när jag fattat nått fel XP)