x-men (Prs mellan mig och SajberFina

Arvid ville bara ut ur klassrummet han kände sig inte bekväm i det soliga klassrummet han såg på klockan. Tiden verkade gå i slomosion. Han suckade

Ray tittade på sin klasskamrat Arvid när han suckade.
"Jag vet" tänkte hon och suckade själv.
Det fanns massor med andra saker som var intressantare än att sitta här. Hon ville hem till sitt rum och flyga igen.

Arvid såg på lärarens skugga och konsentererar sig. Han fick läraren att sluta prata
" Men det är ju ett sånt fint vänder ni borde få tidigare rast sa Läraren och öppnade dörren

Ray tittade storögt på Mrs Clunk. Den vanligtvis så sura och tvära damen som helst höll sina elever fem minuter extra lät dem gå en kvart tidigare. Hon måste slagit sitt huvud när hon föll!

Arvid log lite för sig själv och gick ut han gick ut på skolgården och satte sig på en bänk

Det var inte bara Ray som hade blivit förvånad över Mrs Clonks beteende. Hon hörde hur klasskamraterna diskuterade det på väg ut från klassrummet och många såg konstigt på läraren som bara satt och flinade mot tomma intet.
Ja, nu var det ju en dryg halvtimma innan nästa lektion skulle börja så Ray beslöt sig för att sätta sig ute under något av de stora träden och läsa en bok.

Arvid visste att ingen skulle tänka att det var hans verk att de fick sluta tidigare men det brydde han sig inte om. Han tog fram skissblocket och började rita

Ray dunsade ner på marken under en stor ek. Hon lutade ryggen och huvudet mot stammen och tittade upp i lövverket ovanför sig. Vinden lekte i trädkronan och det såg inbjudande ut. Ray ville hellre sitta där uppe! Hon slöt ögonen och föreställde sig hur hon lyfte från marken för att sväva uppåt mot grenarna. Men när hon slog upp ögonen igen så satt hon fortfarande kvar på marken.
Besviken öppnade hon sin bok och började läsa i stället.

Arvid satte sig på en mer skuggad plats han kände sig obekväm i solen han såg sig om där var det perfekt han satte sig vid trädet

Med en hög smäll slog hon ihop boken. Inte ens den kunde ta hennes funderingar ifrån de mystiska sakerna som hände.
Hon var visserligen glad över det som hon kunde göra, men varför? Och varför hon? Vad skulle hända härnäst?