En annorlunda Lillasyster

[color=pink]SKRIV MEEEER![/color]

får man bara nämna att det blev orange?

Jaa, av någon anledning, ha ha!

Kapitel 2: Pappa skrattar!


"Luna! Licia!" ropar pappa. Att han alltid ska ta mig efter Luna! Det är inte rättvist! Jag går ändå ner för att veta vad han vill.
"Vad är det?" frågar jag, glad över att vara först nere.
"Vi har fått klartecken från ministeriet. Ni får ha intervjuerna med Krum och Sinclair." säger han och ler mot oss.
"Ska jag få träffa Viktor krum?!" utbrister jag utan att tänka. Det är supercoolt, många andra skulle be om att få min plats, jag är kanske inte så olyckligt lottad i alla fall.
"Jag ska få intervjua en Kändis!" utbrister Luna glatt. Den drömska tonen hon brukar ha är som bortblåst just nu, kanske därför jag lägger märke till det. Jag ler stort utan att tänka på det och försöker föreställa mig det, jag träffar Viktor Krum och får en intervju av honom. Det är inte varje dag som något sådant händer.
"en tycker de att det är ok att vara med i vår tidning, de kanske vill vara med i The Daily Prophet?" frågar jag oroligt eftersom att jag är rädd att det är så.
"Nej Licia, de tycker det är helt ok att vara med i vår tidning", svarar han och skrattar lite lätt åt min oroliga ton. Jag fårstår snabbt att det har låtit konstigt och jag fnissar till lite och börjar skratta, det är inte särskilt ofta min pappa skrattar och det låter lite roligt när han skrattar. Jag hör Luna göra detsamma. Vi skrattar långt mycket längre än vad han gör, så klart, han skrattar inte mycket, inte sedan mamma dog.
"Vad var det som var så roligt?" undrar han när vårt skratt börjar tystna.
"Det lät kul!" fnissar Luna och ler mot pappa. Pappa ser mest av allt bara undrande ut vilket gör att jag och Luna får ännu ett skrattanfall.
"Nämen så värst rolig man kan vara då", börjar han, "Men ni får nog börja packa inför världsmästerskapen i quidditch nu. Vi åker i övermorgon. Pappa ser allvarligt på oss och vi skyndar upp för att bestämma vad vi ska ha med oss.

Jag ser mig omkring i mitt sovrum och går fram till garderoben. jag kollar en av bilderna jag har på mamma, hon var festklädd, när hon var elva år. Jag rotar runt bland lådorna och hittar klänningen. Den är ganska vanlig, lite blommor på och går en bit över knäna. Jag sätter snabbt på mig den och den passar perfekt! Jag ska ha den på intervjun, då kan man inte tycka att jag ser konstig ut i alla fall. Jag kommer vara jättefin då!

Det är verkligen svårt att bestämma vad man ska ha på sig! Jag kollar igenom lådan med tröjor, men nästan alla börjar bli urvuxna, samma sak med byxorna. Jag kollar kjolarna och ser att jag bara har typ två... Vi ska vara där i mer än en vecka! Jag får väl se om jag får låna lite av Luna då. Det är det enda alternativet jag har om jag vill klara mig två veckor utan att tvätta kläder. Förhoppningsvis har hon något urvuxet jag till och med kan få!

Jag går ner för trappan. Luna verkar höra mig och slutar packa och kollar upp i trappan mot mig. Jag går ner och in på hennes rum.
"Vad vill du?" frågar hon mig med den vanliga tonen, lite drömmande, även om jag är så konstig och inte kan höra det drömmande i den, jag är för van vid att höra henne prata så.
"Jag undrar om du har något klädesplagg att låna ut till mig för i min garderob är det nästan tomt", svarar jag och ser bedjande på Luna. Hon funderar lite, jag undrar om det har med kläderna att göra, och kikar på några ställen. Kan hon möjligtvis ha urvuxna kläder där? Jag håller tummarna på att det är så och böjer mig lite och försöker se vad hon kollar på. Bara det är bra kläder i så fall, annars kan hon glömma att jag har på mig dem. Det bästa hade varit om det var mammas gamla, mamma hade så bra klädsmak när hon var liten. Åh! Mamma kom tillbaka!

bra bevakar

bra!

Bra! Bevakar

Bra!!