Hogwarts

Kapitel 3. Utflykten till hallen.
Jag klämde mig ner mellan två andraårselever och försökte att undvika allas blickar.
Trots att hela Hufflepuffs bord var fullt av frukost tog jag bara åt mig en macka och lite pumpa saft.
En av eleverna bredvid mig hade hela tallriken full av frukost och tittade konstigt på mig när han såg min lilla macka. Eleven på min andra sida strök med jämna mellanrum bort en hårslinga ur ögonen och studerade mig medan jag åt.
"Ska du bara äta det där?" Frågade hon efter en stund.
"Tänk för att det ska jag. Vad mer vill du veta?" frågade jag vresigt. Alla elevers stirrande och elaka blickar som förföljde mig hade fått mig på dåligt humör, trots att jag fått min egen råtta.
"Någon har visst vaknat på fel sida idag!" Sade hon.
"Eller är det råttan som gör dig arg?"
"Hur kan du veta något om det?" Frågade jag, plötsligt på ett helt annat humör.
"Alla vet det!" Sade hon och tog en sked gröt "Några förstaårselever kom in här och snackade något om en råtta i sovsalen", hon tog en till sked gröt.
"Och?" Frågade jag hastigt.
"dom sa att du hade krupit in under sängen och tagit ut den, och sedan sagt att den var söt."
"Det gjorde jag." Sade jag och rodnade lite. Nu förstod jag varför alla stirrade på mig, dom tyckte att jag var konstig, knäpp och äcklig som hade hållit i en råtta.
"Vad ska dom göra med den?" frågade flickan plötsligt.
"Med vilken då?" Frågade jag dumt. Jag hade tankarna på så många andra ställen att jag inte lyssnade ordentligt. Jag tänkte på hämnd mot alla de som kallade mig korkad bakom min rygg, jag kände mig ledsen, jag kände mig stark och modig, jag undrade om jag hade gjort rätt och jag tänkte på om Dylan någonsin ville prata med mig mer.
"Råttan såklart." svarade tjejen mellan tuggorna.
"Åh... jag fick ha den som husdjur." Med de orden reste jag mig upp och gick bort till Gryffindor bordet. Allas blickar förföljde mig medan jag gick och jag kände hur jag rodnade. Mellan två brunhåriga flickor såg jag det blonda håret nästan lysa fram.
"Charlotte!" Ropade jag medan jag gick fram till det blonda håret.
Jag och Charlotte gick tillsammans till lektionen i trollformellära. Gryffindor och Hufflepuff skulle ha både trollformellära och försvar mot svartkonster ihop.
Tillslut bestämde jag mig för att ställa frågan som jag egentligen hade velat fråga sedan jag såg Charlotte vid frukosten.
"Tycker du att jag är knäpp?"
"Knäpp?" Upprepade Charlotte oförstående.
"Ja... som höll i en råtta och allt?"
"Jag vet att jag tillhör Gryffindor och att vi ska vara modiga och så..." Jag visste vart det här skulle leda, hon skulle säga att jag hade varit så modig, att hon skulle vilja byta elevhem med mig och att hon ville vara jag, medan hon egentligen tycker att jag är världens största och äckligaste tönt.
"...men ärligt talat tycker jag inte att det är så äckligt. jag skulle aldrig ha gjort det, men jag tycker inte att de är äckliga eller så... jag är bara lite rädd att de ska bitas." Sade Charlotte. Detta kom som en total chock. Jag hade inte alls väntat mig det här.
Efter en lång timme i trollformellära följde Charlotte med mig till sovsalen, trots att hon inte var Hufflepuffare, för att titta på min nya råtta. Uppehållsrummet var helt tomt precis som med sovsalen. De flesta var nog på lektion fortfarande, eller så var de inte så dumma att de gick till sovsalen när nästa lektion börjar om 10 minuter, vilket vi var dumma nog att göra.
"Åh, så söt!" Utbrast Charlotte när jag tog ut råttan ur buren."Vad heter den?"
"Marshall." svarade jag. Jag hade inte tänkt på något namn, men nu bara flög namnet ur mig och det kändes som helt rätt namn.
"Vilket fint namn. Bits den..?" Frågade Charlotte lite försiktigt.
"Jag tror inte det..." svarade jag lite osäkert "hon har inte gjort det hittills iallafall."

Lite senare på väg ner till Försvar mot svartkonster stod en stor grupp Hufflepuff elever och blockerade gången. Jag trängde mig förbi eleverna och upptäckte att de tittade på en lapp.
Gäller bara Hufflepuff elever!
Alla Hufflepuffare ska under natten sova nere i Hogwarts hall.Anledningen är att lärarna under kvällen ska utföra en genomsökning och få bort alla råttor som inte är någons husdjur. Storasalen gick tyvärr inte att sova i på grund av att husalferna inte vill bli störda när de städar. Med vänliga hälsningar Elinor/Rektorn.
Alla eleverna som stod i gruppen såg surt på mig innan läraren öppnade dörren och eleverna tågade in till lektionen.

Hoppas ni gillar det här kapitlet!

superbra bevakar och jag är en ny läsare

Azuuum!!
Nej, men grymt - som alltid! ♥♥

Superbra ny läsare bevakar

Den är super, men det visste du ju redan ♥

Kapitel 4. Frusna elever.
När jag kom in i Hufflepuffs sällskapsrum var det dödstyst. Ingen tittade på mig, alla tycktes titta ner i sina böcker eller vara djupt koncentrerade med att skriva några rader på sitt pergament. Jag gick ointresserat ner till min sovsal där jag kastade väskan nedanför sängen och gick fram till Marshalls bur.
Jag öppnade luckan på den lilla buren,bar ut Marshall, och satte mig på sängen med hennes små fötter trippandes uppför min arm.
"Det är väl inte mitt fel att vi ska sova i hallen inatt?" frågade jag Marshall fast jag visste att jag inte skulle få något svar. "Jag bad inte er råttor att komma hit." Marshall trippade vidare upp till min nacke där hon lade sig ner och somnade. Jag tog fram trollspöt ur fickan och började öva på trollformeln som fick saker att flyga. Vi hade fått i läxa att öva på den.
"Wingardium Leviosa", sade jag och riktade spöt mot en penna på golvet.
"Du glömde vrid och snärt." sade en bekant röst bakom mig. Dylan stod vid dörren och såg på mitt misslyckade försök.
Jag gav henne en blick som, enligt mig, tydligt betydde 'Lämna mig i fred.'
"Du... jag vill ju bara hjälpa dig..." Dylan tittade skärrat på Marshalls tomma bur.
"Visst, som du försökte hjälpa mig med Marshall? Och bara så att du vet, Marshall är råttan, och hon är lös i det här rummet just nu, så om du är rädd för henne så kan du gå härifrån igen." svarade jag.
Ett ögonblick såg Dylan faktiskt ut att vilja springa här ifrån, men sedan såg hon ut att ha någon slags kamp med sig själv och satte sig tillslut i fotänden på min säng.
"Alyssa... förlåt mig."
"Varför ber du om ursäkt? Du sprang precis som de andra ut härifrån och tyckte jag var knäpp som höll i en råtta." sade jag och vände mig mot pennan på golvet igen.
"För att du är en av de få vänner jag har här på Hogwarts."
"Och hur kan du veta det? Vi träffades först igår."
"Jag vet det, men jag känner på mig att vi kan bli goda vänner om jag inte pajar det. Och jag har ärligt talat ganska svårt att få vänner..."
"DU? Har du svårt att få vänner?" Sade jag chockat. "Alla vill väl bli vänner med dig? Jag menar du är jätte vacker, titta bara på ditt perfekta hår och på dina klarblå ögon och på..."
"Det är just det! Alla tror att jag är en snobbig tjej som bara bryr sig om mig själv." Dylan suckade ljudligt och gick sedan bort mot dörren igen. Innan hon han öppna den stoppade jag henne.
"Dylan, du vet det där du sade om de olika elevhemmen? Jag tror att det är sant. Jag måste verkligen vara en Hufflepuffare som säger det här men, ja förlåter dig."
Dylan log bara och öppnade sedan dörren och gick ut.
"Wingardium leviosa." Vrid och snärt. Pennan lyfte sig någon meter från golvet och jag styrde den sedan koncentrerat så att den landade på nattduksbordet bredvid sängen.
"Seså! Kom igen nu då, skynda er! På ett led, Prefekter, led förstaårseleverna rätt!" Ljöd professor Bonniers höga röst. Professor Bonnier var lärare i trolldryckskonst.
Hufflepuffarna tågade på ett långt led in i den stora hallen där Elinor hade trollat fram sängar till alla eleverna. Klockan närmade sig nio och lärarna rådde alla att inte lämna hallen för att det var förbjudet att gå runt i skolan så här sent på kvällen.
Alla eleverna kröp därför tyst i säng och snart sov alla.
Jag vaknade mitt i natten. Trots att jag hade täcket uppdraget till hakan så hade jag vaknat av kyla, jag frös. Jag upptäckte att det inte bara var jag som var vaken, en tredjedel av alla eleverna satt käpprakt i sina sängar och huttrade. Jag förstod ingenting, det var september, det borde inte vara så här kallt då. Det var i vilket fall aldrig kallt inne i sovsalen.
"Alyssa, varför är det så kallt?" Det var Dylans röst som hördes genom mörkret.
"Jag... v...vet inte..." huttrade jag.
Jag ställde mig på sänggaveln och hävde mig upp till fönsterbrädan. Det fanns fyra fönster i hallen, två satt högt upp och de två andra satt ännu högre upp, därför stod jag nu i ett av de två fönster som satt längst ned och tittade ut.
Fönstret var igen immat, jag torkade bort lite imma från rutan och tittade ut på en frostig gräsmatta och en stjärnklar himmel.
"Det är frost ute." Meddelade jag de vakna eleverna.
"Frost?" Upprepade en kille. "Redan?"
"Tydligen", svarade jag. "Och immiga fönsterrutor."
"Det här är inte sant!"Utbrast en annan elev.
"Tja, jag tänker iallafall gå här ifrån. Jag struntar i om vi inte får gå till våra sovsalar, jag tänker i vilket fall inte stanna här." Sade en kille.
Flera elever instämde.
"Jag sover hellre nere i fängelsehålorna, eller i en korridor." sade en annan elev. Flera elever började nu vakna av kylan och undra vad det var som pågick.
"Jag blir hellre förföljd av Peeves hela natten om jag måste."
En stor skara elever gick nu fram till dörren som ledde ut från hallen och drog i dörrhandtaget.
"Det är låst, vi kommer inte ut!" Ropade de tillbaka.
"Flytta på er", sade en flicka som såg ut att gå i tredje årskursen. "Alohomora." sade hon och ett litet klick hördes när dörren gick upp. Eleverna jublade och ännu fler elever vaknade.
"Vad i..?" eleverna tvärstannade och suckade sedan.
"De har låst in oss!" Ropade de. "det finns en dörr till som Alohomora inte fungerar på!" Eleverna återgick till sina sängar.
"Dörren ut är också låst, va?" någon nickade och vi gav upp.
När vi nästa morgon vaknade av att dörren låstes upp var alla så trötta och frusna att ingen orkade fråga varför vi varit inlåsta. Alla gick raka vägen upp till sovsalarna för att ta igen den missade sömnen i deras varma sovsalar med nybäddade, mjuka, sköna sängar.

Det jag skriver här behöver inte vara det jag tycker på riktigt. T.ex. gillar jag Peeves, men jag beskriver honom inte som att jag gillar honom, vilket jag gör!
Vad tycker ni om detta kapitel? Hoppas ni gillar det!

Du är verkligen duktig, Hanna!!! ♥
Längtar efter det nya kapitlet!!

Tack för alla fina kommentarer Jag blir så glad när ni skriver fina kommentarer till mig!

Kapitel 5. Sjuka Hufflepuffare.
En pojke reste sig upp ur den mjuka fåtöljen och ställde sig framför den glödande spisen.
"Jag tänker gå till rektorn och klaga!" sade han bestämt. En timme senare återvände han till Hufflepuffs sällskapsrum och satte sig i samma gula fåtölj. Alla Hufflepuffarna hade hoppat över frukosten och satt fortfarande i det varma sällskapsrummet och halvsov.
"Några nyheter?" frågade jag pojken.
"Rektorn ville inte säga något, men hon vill träffa oss om två timmar i stora salen." sade pojken och lutade sig längre bak i fåtöljen. Jag hörde några nysningar, någon hostade, minst tre personer hade fått snuva och alla frös vi fortfarande lite grand.

Rektorn ställde sig leendes framför Hufflepuffarna. Stora salen var nu tom på andra elever och alferna tycktes redan ha städat upp i salen. Helt oväntat höjde rektorn rösten och sade:
"Har ni sovit gott inatt ?"
Eleverna blev som förstenade av chock och sedan ropade någon "Skämtar du?"
"Det är klart att jag skämtar", sade rektorn och log. Sedan blev hon mer allvarlig "det blev frost inatt, och väldigt kyligt. Hallen är inte så bra isolerad, det var dels därför som det blev så kallt inatt. Ni fick inte någon brasa heller, vilket det alltid finns i era sovsalar. Men jag måste säga att den största kylan var mitt eget fel. Här på Hogwarts har vi en trollformel som ligger över hallen och gör så att det blir väldigt kallt där inne på natten. Det är för att ingen ska kunna bryta sig in på Hogwarts och gömma sig i hallen. Som ni kanske märkte var även alla dörrar låsta, detta är också en säkerhetsåtgärd så att ingen ska kunna ta sig förbi där i första hand." Rektorn satte sig ner vid lärarbordet och tänkte lite. "Jag glömde att bryta dessa formler under natten och det var därför som det blev väldigt kallt. Förlåt mig. Jag märker att några av er verkar ha blivit lite förkylda, ni får givetvis gå direkt till sjukhusflygeln så ska vi se till att ni blir friska med det samma. Ni andra återgår till era lektioner precis som vanligt, men ni får nog skynda er för ni är redan tio minuter sena." Med de orden reste sig alla elever upp och gick ut från stora salen.
Jag och Dylan gick tillsammans till trollkonsthistorian och satte oss i en bänk längst bak i salen.
"Här kan vi iallafall ta igen lite sömn." Viskade Dylan till mig, vi skrattade och tog sedan fram våra böcker.
Resten av dagen gick fort fram, vi fick bara läxa i trolldryckskonst och vård av magiska djur.
Före middagen var alla Hufflepuffare friska igen och alla satte sig för att göra sina läxor. Det hördes många ljud av fjäderpennor som skrapades mot pergamentet och böcker som vände sida innan middagen var klar.
Det blev trots allt som en vanlig dag, och natten i den kalla hallen var som bortglömd.

Det blev ett lite kortare kapitel idag, men jag hoppas att ni gillade det ändå!

super bra!

Grrrreat