{Prs} Sofia-Potter & Minihäst

Jag tog adjö av min bror och tårarna rann.

Lite senare satt jag på tåget till stan

Huvudstaden var helt enorm. Husen, och inte minst det förskräckliga modet. Jag suckade lite tyst. Huvudstadsfolket vinkade och med ett glatt uttryck i ansiktet vinkade jag tillbaks, kanske skulle jag kunna vinna på charm och sociala spel? Det var något jag var bra på.
Tåget saktade in och jag och pojken från distriktet, jag mindes inte ens hans namn, leddes ut för att bli stylade.

Jag fick en stylist som hette Simone
" Temat tänkte vi att det skulle vara naturen, alltså så ska du ha på sig en klänning av löv, byxor av bark och en frisyr av pinnar " sa Simone
" Okej " sa jag

När min stylist kom inn bad jag till de gudar men bett till förr att jag inte skulle få någonting fult.
Till min stora lättnad fick jag ett relativt vackert tyg. Det var dock mycket minimalt och täckte precis min rumpa och byst. Det ljust blåa tyget och sminkningen som antagligen skulle föröka göra mig sexig hade inte direkt lyckats, men jag var inte ful.
Jag log åt mig själv i spegeln innan vi åkte till vagnarna för att förbereda oss det sista. Pojken i mitt dostrikt, Lucas, bar en svart kostym med skjort i samma tyg som min "klänning"

Jag klev upp på den lilla vagnen och hjälpte flickan upp
" Vad heter du?" Sa jag
Vagnarna började att rulla.
Jag tittade på alla andra deltagarna, jag såg en som inte kunde vara över 10 år ens.
Hon grät

Nu var det bara minuter kvar. Min blick flög över stället och fastnade på en pojke från, jag kollade snabbt på hans vagn, 7, han var rigtigt sny.. jag förbjöd mig själv att tänka tanken. Detta var inte en "den som hittar den först" som jag och mina vänner brukade leka. Det var en annan lek.
Nervöst drog jag lite i min "klänning", nu skulle mycket avgöras. Skulle jag få en sponsor eller ej?

Vagnarna började att rulla.
Vi åkte in i en enorm sal där det satt flera tusen åskådare!
Alla vagnarna rullade igenom.
Ingen brydde sig nog inte om oss så jag gjorde lite konster.
Då började alla att jubla.

Vagnarna stannade och en gubbe pratade

Vagnarna stannade och President Snow började tala. Men snart lämnade han över till Ceasar, som lyckades tala väl om alla. Särskild uppmärksamhet gav han pojken i sju. Han jag lagt märke till tidigare. Jag hade själv sett honom, jag var ju i vagnen bakom. Men jag hade varit för nervös och för upptagen med publiken för att lägga någon större vikt vid det.