1800-tals rååll, PRS Selma... & Sannie

Seth torkade sig i pannan med skjortärmen efter att han lassat på det sista avföringen i kärran. Tom hade sopat gången riktigt noggrant och allt var klart för besökarna. Han undrade hur dem såg ut, om han skulle minnas dem från förra gången, och vilken häst de skulle välja. Han hoppades fortfarande att Arabella skulle få stanna kvar.
"Titta pojkar, de är här!" ropade deras far och pekade på den mycket prydliga vagnen utanför deras hus.
Seth såg genast ner på sina kläder och rättade hastigt till dem. Han drog sin lugg bakåt och såg sedan på Tom - som fått något intressant i blicken. Seth följde nyfiket hans ögons riktning, och de föll på en ung kvinna. Hon var vacker, mycket vacker och han gapade av förundran.
"Stå inte där och gapa som fån", snäste deras far och det verkade få sönerna ur sina dagdrömmar, "Gå in i huset eller gör er i ordning!"
Seth gjorde sina sista försök att verka mer renlig än vad han såg ut, kavlade upp de skitiga ärmarna, slätade till håret, borstade av damm från kläderna. Tom gjorde nästan samma sak, men Seth märkte att han lät de översta skjortknapparna vara uppknäppta. Det såg mer avslappnat ut...
Fadern gick ut ur stallet till vagnen och hälsade dem hjärtligt välkomna med ett varmt leende.

Sophie mindes inte riktigt mannen som hälsade välkomna men log och böjde på huvudet. Hon skulle ha nigit ifall hon inte visste att hennes far skulle blivit smått arg och hennes mor besviken när hon skulle ha hört talas om det. Sophie har blivit lärd att veta värdet av titeln hennes föräldrar har. Och vilken grad hon har i samhället.
"Så, du är mannen som födde upp Simona?" frågar hon halvt förundrat. Mannen ler stolt och bugar lätt.
"Ja, miss. Hon var ett fantastiskt sto, jag hoppas hon tjänade er väl", säger han och halvt möter Sophies blick.
Sophie kan inte låta bli att le när hon svarar. "Det var snarare jag som tjänade henne, hon vill inte låta sig tämjas till ett tamt betjänts djur", ler hon. "Och jag älskade henne för det, hon var vild. Åtminstone tills hennes muskler i benet inflammerades", grimaserar hon sedan.
"... Åh, så det är därför du och Lord Mike är här idag?" undrade han och sneglade vagt mot Sophies far.
Sophies far nickade medan Sophie själv fortsatte att tala men avbröt sig själv. "Min syster... Åh", sade hon när hon såg hennes syster tala med en av de unga männen som stod en bit längre bort.
Mannen framför Sophie hade börjat stirra chockat med tefats stora ögon. Det såg ut som om Sophies syster faktiskt flirtade med mannens son.
"Låt min andra son, Seth, visa hästarna", skyndade sig mannen att säga och började gå bort mot stallen.
Sophie såg undrade på sin far som såg bister ut. "Var inte hon förlovad nyss?"
"Robert skickade nyligen ett pergamentrulle där han förklarade att han bröt förlovningen på grund av att Beatrice hade flörtat med en annan man..." sade hennes far lågt medan de följde efter mannen som Sophie glömt namnet på.
"Varför lär hon sig aldrig? Hon kommer aldrig gifta sig", sade Sophie lågt medan hon åter tog tag i klänningen så att hon inte skulle snubbla.
"Förolämpa inte din syster, Sophie", sade hennes far lågt och bistert men försvarade heller inte Beatrice. Beatrice var verkligen ett hopplöst fall...
Väl framme vid de unga männen så gav Sophie en kort nick till den äldre av bröderna och han gav henne ett snabbt leende innan han fortsatte att oavbrutet prata med hennes syster.
Sophie himlade lätt med ögonen och suckade lågt, nästan omärkbart. Hennes far talade om priser med mannen som ägde hästarna så hennes blick föll naturligt på den enda personen som kunde vara Seth.