PRS Godrica|AlexZz

Matthew svarar inte på ursäkten, men hon är inte precis den första att glömma bort Matthews namn. Det var hans far och bror som var kända för folk. Matthew var snarare den där som man inte tänkte på. Vilket är lugnt med Matthew som hellre är okänd för de flesta än känd för många. Hans mor var känd av många för att hon sydde så fina saker, men det fick henne till slut dödad när någon idiot till konkurrent fick henne bränd på bål för häxeri. Matthew ville rädda henne men fadern stoppade honom. Deras syster dränktes, det var samma sak där. De hade kunnat rädda henne men fick inte ta risken att bli upptäckta för att rädda delar ur sin familj.
"Det blir fem silvermynt." Matthew kastar en skeptisk blick på sin bror, halva priset för stamkunder eller?

"Oj, bara fem? Det var billigt", sade jag och kastade över två mynt som Matthew fångade och återstående tre fick William lov att fånga.
Jag ville lära känna pojkarna mer så jag tog modet till mig och frågade något i stilen ifall de ville göra något.
Pojkarna utbytte blickar och funderade en stund.

(En snabb grej: Säg helst inte vad min karaktär gör, okej? x3 William är OK men inte Matthew, för han är liksom min. Sorry om jag är förvirrande and bitchy... XP)

Matthew fångade upp mynten med ena handen. Om de ville göra något? Matthew kastar en blick på sin bror som sitter i ståndet.
"Jag måste sälja de här..." Svarar William mumlande.
"Du kan ju stänga för idag, då behöver du inte tälja något mer för imorgon." Konstaterar Matthew och William verkar tveka lite innan nickar.
"Visst, men då måste vi ta tillbaka grejerna först." Säger William och Matthew antar att den lilla pojken kommer sitta hela kvällen och finslipa sina konstverk.

(Haha okej, det är helt lugnt, men ska jag inte säga det där om att du fångade två mynt? haha undrar bara )

"Jag kan hjälpa till att ta tillbaka grejerna", erbjöd jag mig snabbt. "Så att ni slipper gå fler gånger alltså", sade jag och log ett brett leende mot de båda.
"Okej", svarade William glatt. "Du kan ta de där", säger han och pekar på några träverk han gjort med sina bara händer.
Jag tog upp konstverken i famnen samtidigt som William tillade "Du kan ju alltid ta ditt träd som du köpt också". Jag tog genast upp trädet och började beundra hans fantastiska smidighet i träet.

(Det kallas powerplay när man styr någon annans karaktär. Vilket betyder att du kan inte bestämma om Matthew faktiskt lyckades fånga mynten eller om han utbytte blickar eller liknande. x3)

Matthew tar nästan en famn full med trät och William är snäll nog att lassa på lite mer åt honom innan William tar det som är kvar.
"Kom igen nu!" Säger William och Matthew himlar med ögonen, även om han tvingas avbryta det mitt i när han måste göra sig lite stadigare för att ett par mindre saker hotat att falla ned. Det som egentligen tar mest plats är det trät som William brukar ta med för att ha något att göra. William har börjat gå, snarare studsa, hemåt dock och Matthew gör sitt bästa för att komma ikapp.

Oj herregud. Jag var typ säker på att jag skrivit i detta rollet men jag kikade in här nu och insåg att jag inte gjort det. Sorry!! Och jag ska tänka på det där med powerplay, förlåt för att du får rolla med en sådan nybörjare.
~

Jag studsar efter en viss William och hans bror Matthew.
"Så, var bor ni?", frågar jag lite diskret och tyst till Matthew och William. William ler som han gör nästan hela tiden och det rycker till lite lätt i hans axlar.
"Där borta", säger han och nickar med huvudet.

You're not a wannabe, you're really good. o_o

--

Matthew kastar automatiskt blicken mot det hållet William nickat trots att Matthew är väl medveten om var de bor. Men Matthew tittar också bort lika snabbt när William svarat på frågan innan och Matthew behövde alltså inte göra det. Han hade ändå svarat på samma sätt så varför hänger han upp sig på något sådant? Oavsett så är det en lättnad att de inte bor alltför långt bort. Tar max fem minuter om man är lastad med saker att ta sig dit.
"Var bor du?" Frågar William Beata avslappnat och Matthew undrar för sig själv varför det ska vara nödvändigt att veta det. Men det är inget han säger högt.