PRS Sannie|AlexZz

Iris reser sig från soffan.
"Hurså? Tror du att du inte skulle vara bra på det?" Frågar Iris roat, hon har ingenting att göra och överväger själv att spela bort lite av sina pengar. Problemet med det hela är att hon blivit lite för bra på det. Faktiskt, hon vann tillbaka sina pengar tredubbelt förra gången... hon fick en ny bil istället för pengar dock. Det hade varit roligt, när hon väl tänker på den ska den ju få ett lyft. Lacken var i en hemsk färg, hon hatar orange. "Förresten, rätta mig om jag har fel, men det är du som är Dimitri, visst?" Iris må vara rätt säker på att det är han, men hon började bli osäker och då har hon lärt sig att hon borde fråga innan det är för sent. Iris är inte direkt intresserad av att säga fel namn... hon må vara känd för sitt bristande namnminne men det är inte kul att säga fel ändå.

"Jag har aldrig - och kommer aldrig - testa", försäkrade han henne, "Det har jag inte råd med." Han visade inte utåt att skämdes över detta. Här stod han, framför en stadens rikaste personer, och sa att han inte har råd att slösa lite pengar på spel. Det var sant åtminstone...
Anyway.
Dimitri visste att Iris inte var den bästa på namn, och blev därför inte alls sårad över att hon frågade. Dessutom hade hon ju gissat rätt, så det kunde han ju vara glad över.
"Det stämmer", sa han med en kort nick. "Och du heter Erika, inte sant?"
Men han kunde inte hålla minen uppe tillräckligt länge för ett svar. Ännu en gång flinade han retsamt och gav henne en skämtsam blick med sina mörka, blå ögon. Han skulle aldrig glömma ett namn så fort han hade hört det, eftersom han hade ett otroligt bra namnminne på både personer och platser.

"Brukar du ha tur?" Frågar Iris vidare, hon har tråkigt och det skulle vara roligt att gå ut någonstans. Han kan till och med få pengar av henne om det är så. Iris vill bara inte dra ut ensam och spela bort pengar... dessutom kan hon se det som ett udda experiment.
"Förvirra mig inte, mitt eget namn är det enda jag faktiskt är rätt säker på hela tiden." Svarar Iris ovanligt skämtsamt, ärligt talat hon har ett så dåligt minne. Speciellt efter hon druckit eller så. Men hon är mysigt glad över att hon hade rätt på Dimitris namn. Det bidrar nog till att hon inte blivit irriterad eller så på honom.

Dimitri funderade. Tur? Njaa... Om man tänker på hans liv så skulle man väl inte kalla det för tur? Men å andra sidan hade han ju haft en del tur när han spelade kort och sällskapsspel med sin familj, fast det var för flera, flera år sedan, då hans mor var gravid med hans lillasyster och dessutom kanske hans föräldrar fuskat för att få honom att vinna. På senare tid hade han i alla fall undgått att få stryk av sin pappa, han hade hittat många jobb och lyckades laga mat utan att bränna vid den. Kan man klassa det som tur?
"Jag har inte riktigt testat min tur, om man säger så", svarade han tillslut och kliade sig smått på armen som han fortfarande hade bakom ryggen.
"Det gör mig glad att du åtminstone minns mitt namn, Iris", sa han och bjöd på ett leende, men denna gången var det inte skämtsamt.

"Kan jag beordra dig att följa med mig till casinot?" Frågar Iris spontant nog, som säkerligen nämnts förut, hon har tråkigt och han kommer inte behöva betala någonting, även om han inte vet att hon kommer på något sätt få honom spela. Iris har pengar i överflöd och själv vinner hon ofta mer än hon förlorat. Till exempel den äckligt orangea bilen som hon verkligen måste komma ihåg att få omlackerad. Det är inte som att hon inte har bilar att använda, hon har i princip i alla regnbågens färger. Förutom alla färger som liknar hennes originella hårfärg.
"Ja, vi får se hur länge det håller i sig." Muttrar Iris för sig själv, men det hörs ändå rätt tydligt.

"Din önskan är min lag", svarade Dimitri och krökte på nacken i en kort bugning, "Men tyvärr kan jag inte annat än att bara titta på. I alla fall ser jag till att bli din nummer ett hejarklack."
Han såg på henne och öppnade munnen igen efter en liten paus;
"Hur vill ni färdas? Ska jag meddela Mr eller Mrs Cenal om att vi går ut en sväng? Och i så fall - ska jag ta med biten om att vi ska till casinot?"

"Ja, det kommer bli intressant att försöka iallafall få dig till spela iallafall." Tänker Iris roat för sig själv och gör sitt bästa för att inte flina stort. Vilket inte blev så svårt när hon hör om sina föräldrar.
"Vänta, är de hemma?" Frågar hon förvånat och fundersamt. Hon som varit säker på att de var på någon korkad grej någonstans... eller var det förra veckan? Aja, spelar ingen roll om de är hemma eller inte. "Jag tror inte det behövs, om de vill mig något får jag ändå höra om det senare." Konstaterar Iris med en axelryckning, mest för att hon inte orkar med sina föräldrars lektion om att hon inte borde gå till casinot något mer. Inte för att Iris slösade pengar utan snarare för att hon ofta hamnade i bråk där. "Vi kan ta en av bilarna... du kan välja bil om du vill." Fortsätter Iris och undrar i sitt stilla sinne om de fått ordning på hissen än... eller om det också är något Iris egentligen missat. Trapporna är okej, såklart, men hissen teleporterar en och det lämnar alltid Iris med en underlig känsla av att ha blivit kittlad. Vilket är smått underhållande.

"Jag tror de kom hem för ungefär en timma sedan, mer eller mindre", svarade Dimitri och tyckte det var rätt roligt att Iris hade noll koll. Nåja, så kanske det var när man inte behövde oroa sig om någonting. Han suckade längtansfullt inombords - han ville också ha det så.
"Välja bil? Åh, nej, jag...", Dimitri var osäker på vad han skulle säga. Han hade alltid varit förtjust i den silverblå, smäckra stadsjeepen, men ville inte ta beslut. Han försökte finna rätt ord för att fortsätta sin oavslutade mening, "Det spelar mig ingen roll vilken vi tar. Den du föredrar blir det, helt enkelt", sa han tillslut och såg ner i golvet för ett ögonblick. Han suckade omärkbart och såg upp på Iris igen. Han ville inte verka allt för velig, men han hade inte kommit hit för att bestämma saker - han var här för att lyda minsta lilla order och göra det som föll andra i smaken.

"En timme? Det förklarar en del." Svarar Iris med en vag nick. Hon brukar få reda på om hennes föräldrar är hemma efter minst femdubbla tiden.
"Jag får väldigt lätt beslutsamhetsångest och det skulle underlätta om du valde bil." Konstaterar hon, som svar på det andra och går fram till en enkeldörr som ser ut att inte leda någonstans egentligen. Iris klickar in ett par siffror på en ljusblå display och dörren öppnas upp av ren automatik. Då dyker också garaget upp, man kan åtminstone se det igenom dörren. "Du först." Uppmanar Iris och håller dörren öppen, om den stängs måste man knappa in koden igen och Iris orkar inte med det.

[Fuuu, var nästan klar med inlägget, råkade klicka på en knapp och det försvann. <_< Det här blev inte alls lika bra, och gaaaah, blev väldigt sur.]

Dimitri tittade på Iris för några sekunder och gick sedan igenom glasdörren till garaget, där det luktade nylackat och nya gummidäck. Bilarna stod prydligt parkerat på rad och det verkade inte vara en millimeters fel på dem.
"Om du vill att jag ska bestämma", sa Dimitri och vände sig till Iris, "så föredrar jag den."
Han pekade på stadsjeepen. Den såg nästan mäktig ut, var onaturligt blank och bara väntade på att testa sina hästkrafter. Dimitri såg hoppfull ut.