Privat med Corriiz och mig

Ett leende lämnade Tristans läppar.
- Jo, det är bra. Sade han och kollade i hennes bok. "Skärp dig" Vad betydde det ? Tänkte han.
- Vad betyder "skärp dig"? Frågade Tristan nyfiket och tittade Lauren i ögonen.
Vad stirrig hon är. Tänkte Tristan.

Lauren uppfattade inte frågan, först.
"det betyder skärp dig" sa Lauren, med ett litet skratt.
Lauren gömde boken intill sitt bröst, så man inte kunde upptäcka det hon skrivit.
"vad betyder det för dig?"
men för fan!, tänkte hon.

Tristan tyckte att hon var lite taskig. Han ryckte på axlarna och trummade på golvet med fingrarna. Han tittade ut genom fönstret, där det ösregnade.
- Typiskt ! Jag ska gå hem. Sade han och suckade. Han tog fram sin bok och började göra läxan som de fick.

"öhmm.. min moster ska hämta mig.. du skulle kunna få skjuss" sade Lauren.
nej! vad sa jag nu!? fan!? han kommer tro att jag är knäpp!!, tänkte Lauren i ren panik.
"du behöver inte liksom..." mumlade hon sedan.

- Vad bra ! Vet ni var jag bor ? Frågade Tristan lättat och log.
Vilken tur att man har vänner som hon. Tänkte Tristan.

"mm.. ja.."
"på ett ungefär" sade Lauren snabbt.
"min moster är här när som helst..." mumlade Lauren.
" förlåt jag pratar för mycket"

- Nej det gör du inte. Jag gillar såna som pratar mycket. Sade Tristan och log vänligt.
Hennes ögon glittrade då han sade så. Hon var konstig. Tyckte Tristan.

"gör du?" undrade hon.
Då ringde det i hennes mobil.
Hon fiskade upp mobilen.
"moster är här nu..." sade hon och reste sig upp.

-Okej. Sade han och log. Tristan steg upp och tog sina saker. flera av killarna gillade Lauren och kollade svartsjukt mot Tristans håll. Han ignorerade blickarna och fortsatte gå efter Lauren.

Lauren hade lagt i sina saker i sin väska.
När hon väl kommit ut i regnet så var hon genast genomblöt.
Hon lade jackan över huvudet.
Tristan... Hon hoppade upp innan hon kutade mot bilen.