Roll spel med PeLo

-Självklart svara jag men undvek hennes blick.
-Men jag har aldrig sett dig förut, jag har inte tänkt på det troligen men det måste vara ganska svårt att missa ditt sprakande hår. jag fnissade och log

Jag kastar upp en till godis och fångar den i munnen.
- Ja mitt hår brukar vara det första folk ser svarar jag och ler lite.
- Men jag gillar mitt hår, det är unikt och en del av mig.
- Min mamma brukar alltid säga "Va den du är så kommer de rätta människorna att trilla in i ditt liv". Jag tittar ut genom fönstret och sen på Dakota, jag räcker fram mitt godis och säger,
- dina gröna ögon är inte lätta att missa heller, de är väldigt fina och speciella.

Jag skrattar igen när hon fångar godisen i munnen.
-Kanske det men det är väldigt fint iallafall sa ajg och små log.
-Din mamma har definitivt rätt när hon säger så det kommer komma någon.
-Ja, brunt hår med ljusgröna ögon är inte så vanligt jag tittade upp och det såg ut som om hennes hår brann men som tur var så gjorde det inte de jag fnissade igen

- Jag lovar, mitt hår brinner inte. säger jag när jag ser att hon tittar på mitt hår och fnittrar lite.
- Vet du, ibland möter man människor på de mest konstiga platser. Tycker du inte? Frågar jag och stirrar ut genom tåg-fönstret. Vi håller på att passera mitten delen av den stora sjön.

Jag skratta igen.
-Man kan möta människor överallt sa jag och små log.
-Borde vi inte byta kläder vi är ju snart framme.
Jag kollade på den svarta sjön. Jag reste mig upp och gick till toaletten för att byta kläder.

Dakota lämnade vårt tåg-bås, jag reser mig upp och drar ner rullgardinerna för fönstret i dörren ut mot hallen och byter sedan om från mina vanliga kläder till skoluniformen, jag låter kappan ligga kvar i väskan, det är för varmt ute för att ha den på sig. Jag sätter mig ner och plockar fram min bok, "Fantastiska vidunder och var man hittar dem" av Newt Scamander, min pappa. Jag slår upp kapitel tre och fortsätter läsa där jag slutade samtidigt som jag tuggar på mitt godis.

När jag kom tillbaka så sitter Penel redan ombytt och klar. Hon sitter och läser "Fantastiska vidunder och vart man hittar dem" själv så la jag mina normala kläder i väskan igen och satt mig på andra vid fönstret och kollade ut. Det var mörkt nu så vi måste väll vara framme snart.

Jag vände mig och frågade Penel
-Vad är klockan? för det är redan mörkt så vi måste vara framme snart.

Jag har inte ens märkt att Dakota kommit tillbaka förens hon frågar mig vad klockan är. Jag viker ner boken i knät och kollar på min vita klocka med rött glitter på,
- Klockan är 18 minuter över 4, vi är ungefär 15 minuter försenade skulle jag säga. Eftersom vi ska vara inne i stora salen klockan 5. Jag plockar upp min bok igen och fortsätter läsa, jag oroar mig aldrig för något innan det behövs.

-okej svara jag kort då Malfoy stack in huvudet i vår Kupé tät följande efter kom Crabb o goyle.

-Vad gör ni små fjantar da sa han kyligt och skarttade på samma gång.

-Ge dig iväg! morra jag åt han. Han skulle alltid komma och retas.

Jag tittar upp från min bok och stirrar Malfoy i ögonen. Det rycker till i hans vänstra ögonvrå, ett nervöst tecken.
- Malfoy, om du verkligen hade tyckt att vi var små fjantar så hade du inte lagt din tid på oss. Jag skulle säga att du är väldigt intresserad av vad vi gör eftersom att dörren var stängd. Jag tittar ner i min bok och låtsas läsa. Han svarar,
-Pffh, jag bryr mig la inte om va ni gör. Jag tittar snett upp på honom, han skakar på huvudet...