Hur mycket är man bered att offra när kärleken knackar på? (Trejde Generationen)

Tack för tipset! Ska verkligen tänka på det! ♥

Vad bra Vill gärna följa dig genom din skrivarresa♥ Du skriver bra redan nu, men alla kan utvecklas.

Små stavningsfel på vissa ställen,tänk på att läsa igenom allt en extra gång! Annars jättebra!

Tredje kapitlet När vi alla skulle till Diagongränden var det alltid kaos. Alla skulle äta frukost, alla skulle klä på sig, men värst var det när man skulle borsta tänderna och tvätta anskiktet eftersom farmor och farfar bara hade ett badrum i huset. Men när väl alla var påkläda och i ordning så samlades vi vid farmor och farfar svarta öppna spis för med hjälp av flampulver ta oss till Diagongränden. En efter en sa ”Diagongränden!” och gröna lågor kom och slukade dem.

Tillslut var det bara jag och James kvar i huset. ”Du och Scorpius skulle verkligen vara söta tillsammans absolut när du är overkligt kär i honom.” sa James med fult flin.

”Och hur i hela friden vet du att jag är kär i honom?” sa jag med extra betoning på ”honom” som jag var äcklad.

”Kanske för att du skrek sju i morse -Nej, dö inte Scorpius!-” med ett ännu större flin än förut.

”Du är ju helt sinnessjuk James. Förresten kanske du ska berätta det för alla tjejer du håller på med, att du är sinnesjuk.” sa jag medan jag sprang mot den öppna spisen och tog det gråa flampulvret i handen och sa ”Diagongränden!” och dem gröna lågorna slukade mig också.

Efter bara någon sekund var jag på Den läckande kitteln i Diagongränden och jag kunde se min hur min familj och släkt stod på den lilla, mörka bakgården som tillhörde puben.
”Var är James nu då?” sa Ginny med en suck.

”Han kommer.” sa jag lågt.

Åh jävla James! Varför var han tvungen att vara så jobbig hela tiden? Dem vuxna säger att han är precis som James, Harrys pappa men det tvivlar jag på, för James är nog den jobbigaste har funnits. James kom ut genom gråa dörren som ledde till bakgården.

”Moget Rose, verkligen moget” sa James tyst, och gissade på att han syftade på att jag bara sprang till den öppna spisen utan att vänta på svar.

Jag gav ett kallt leende till svar till James.
Jag och James hade aldrig kommit överens. Vi var för olika. Han raggade på varande tjej han såg, och dessutom hade han ett stort ego. Jag måste medge han såg bra ut med det svarta håret som alltid var perfekt, dem blå ögon som alltid glittrade och hans vältrände kropp. Han var så perfekt så han äcklade mig.

”Okej, vi samlas vid samlas på Läckande kitteln om exakt tre timmar!” sa farfar högt.

Han tryckte på en tegelsten och ett valv började bildas. Vi alla gick igenom valvet och kom till den underbara Diagongränden.
”Rose och Hugo, vi går först till Madam Malkins kläder för alla tillfällen för ni båda behöver nya skoluniformer.” sa mamma innan hon försvann i folkvimlet.

”Hugo kom då!” sa jag trött.

”Men det är ju så tråkigt! Jag vill hellre följa med Lilly till George affär!” sa han argt.

Jag tog i hans arm och satte kurs mot affären. Tillslut efter en hel del trängsel så kom jag och Hugo ett hus som en gång i tiden vart rött men nu inte hade så mycket färg kvar där till Madam Malkins kläder för alla tillfällen låg. Vi gick in genom dörren och fick se att mamma stod och prata med expediten.
”Hugo och Rose, kom hit.” sa hon mjukt och vi gick dit.

Helt plötsligt började de en dam med grått krulligt hår börja mäta mig, sen när hon hade mätt klart så gick hon till en ännu äldre dam som satt bakom en rosa symaskin, och sa något tyst till henne.
”Kläderna är klara om två timmar.” sa tanten med krulligt hår med ett leende, och gick in bakom disken.

”Mamma, får jag gå själv och köpa det jag behöver nu?” sa jag medan jag knöt ena skosnöret.

”Visst! Men glöm inte att leta reda på pappa så ni kan gå och köpa en ny kvast till dig.” sa mamma och gav tio galloner.

Jag mumlade ”Tack och hejdå” och gick ut.

När jag kom ut på gatan bestämde jag mig att gå till Flourish och Blotts för att köpa dem nya böckerna jag behövde för Hogwarts. Jag fick tränga mig igenom eftersom det var så mycket folk på gatan, men till slut kom jag fram till butiken. Jag öppnade dörren och gick in. Butiken var fylld av Hogwarts elever och deras föräldrar som skulle köpa böcker till skolan. Längre in i butiken såg jag Lysander och Lorcan som såg ut att tjafsa om vilken bok dem skulle köpa. Jag skratta till och skakade på huvudet men jag orkade verkligen inte gå och hälsa, så istället tog jag upp min lista vad jag skulle köpa i Diagongränden idag.


Inköps lista: Rose
Ny skoluniform
Standard förtrolling bok (grad 4) av Miranda Goshawk
Guiden hur du försvarar dig mot ondska av Katie Grey
Stora boken om trolldrycker av Charles Sloan
Grunden i förvandlingskonst del fyra av John Bates
Magiska händelser genom tiden av Sybil Crawley
Talmagi 4 av Izabelle Stevens
Ny kvast
Ny uppsättning av glasflaskor





Jag gick fram till expediten i kassan och gav henne listan.
”Ett ögonblick.” sa hon och gick in i ett rum bakom kassan och efter någon minut kom hon ut med dem sex böckerna jag skulle ha och la dem på det blå kassa bordet.

”Det blir två galloner tack.” sa hon medan hon höll på att knappa på den svarta och guldiga kassaapparten.

Jag tog upp två galloner ur min ficka och gav dem till henne och sa ”Tack så mycket.” sa jag med leende och tog den gröna kassen med texten ” Flourish och Blotts, den bästa bokhandeln i Diagongränden!” i handen och gick ut ur butiken.

När jag kom ut ur butiken så märkte jag att det hade börjat dugga lite och jag började små springa för att inte bli allt för blött till Besserwisser s Wizarding Equipment för att köpa en ny uppsättning av glasflaskor men när jag gick runt ett hörn så gick jag in i någon och ramlade på marken och alla mina böcker åkte ur påsen och hamnade på marken. När jag kollade upp så såg jag ett ansikte som helt plötsligt började prata.
”Jag är så ledsen! Jag såg dig inte! Går det bra? Förlåt…” sa det ansikte som stäckte ut sin arm och hjälpte mig upp.

När jag väl stod på mina fötter igen sa jag lugnt ”Det går bra. Det var mitt fel! Jag såg mig inte för.”, och såg att var Scorpius som jag hade sprungit in i, och han märkte nog också att det var mig han sprang in i för han sa ”Rose, jag såg inte att det var du! Är du säker att det gick bra?”.

”Ja det gick bra.” sa jag medan jag började plocka upp mina böcker från marken.

Scorpius böjde sig ner och hjälpte till att plocka upp böckerna. När alla böckerna var i kassen igen så sa Scorpius ”Kan jag inte bjuda dig på glass på Florean Fortescues som ett förlåt?”.

”Nej men det finns verkligen inget att säga förlåt över, men tack ändå!” sa jag och började sakta gå iväg när Scorpius tog i min arm och sa ”Snälla, jag insisterar!”.

”Jaja okej” sa jag trött.

Vi korsade gatan och gick in på glasscaféet som var inrett i regnbågens färger. ”Nå, vad vill du ha Rose? Jag bjuder!” sa Scorpius glatt.

”Jag tar de du tar.” sa jag och kände mig på bättre humör, även om det kändes konstig att bli sedd med en i Slytherin.

”Då tar jag nog två kulor choklad och hallon med rostade hasselnötter som toppning, om det går bra med dig såklart?” sa han och det märktes att han var på bra humör.

”Visst det låter jätte bra!” sa jag med ett leende.
Han gick fram till disken och beställde.

Jag kollade ut igenom fönstret för att försäkra mig att ingen jag kände gick förbi och såg mig och Scorpius tillsammans. ”Här.” sa Scorpius och gav mig glassen, och sa sen ”Var ska vi sitta?”.
”Vi kan väl sitta längre in i caféet? Det är mysigare där.” sa jag och gick mot bordet som var längs in och längs bort från fönster i det lilla caféet.

Scorpius skyndade sig att ställa ner sin glass på det slitna gröna bordet för att dra ut stolen för mig. ”Tack” sa jag generat och tittade ner på mina händer.

Jag kände att det först var väldigt stelt mellan oss men efter tag så släppte det. Vi var uppe om en livlig diskussion om Quidditch när… ” Puddlemere United är det mest anrika och det bästa laget i Storbrittianen!” sa jag högt.

”Puddlemere United må vara det anrika laget, men absolut inte det bästa! För det bästa laget är Chudley Cannons!” sa han med ett flin som var fint från skillnad från James.

Jag fnös och sa ” Puddlemere United har vunnit ligan många fler gånger än Chudley Cannons i alla fall!”

Efter jag hade sagt det så kände hur Scorpius la sin hand på min och jag känner hur jag rodnar. Helt plötsligt kommer Rita Sketter och en fotograf och tar ett kort på oss. ”Åh förbjuden kärlek. Finns det når mer romantiskt? Det här kommer verkligen hamna på första sidan imorgon!” sa Rita med ett fult leende.

Hoppas ni gillar det!

Bra!!!!!!

Tack!

Jättebra! Älskar den jättemycket!

Mycket bra, mycket bra! Du tänkte på styckeindelningen där va? Väldigt bra♥

Lily L Potter Tack så jätte mycket!

Godrica Ja det gjorde jag! Jag märkte själv att det blev mycket enklare att läsa! Jag styckindelade dem andra kapitlen också! ♥

Det blev toppen♥ På så sätt har du redan utvecklats mycket!!