Witches

"Jag är Taylor, Taylor Sky" sade Taylor och tog tillbaka sin hand.
"återigen ber jag om ursäkt" sade hon sedan och drog lätt i kopplet då Stan började hoppa upp mot Luca som om han funnit något intressant. Han började även skälla.
"Stan! Inte så!" sade Taylor då Stan slickade henne i ansiktet.
"hehe. Förlåt, Stan brukar inte skälla så ofta..." Sade hon med en ursäktande gest.
"du har aldrig varit här förut eller?" Det kändes som om han var som någon slags känsla.

"Nej, det är okej, jag tänkte förskaffa mig en hund någon gång." Säger Luca och ser på den energiska hunden, det är sant faktiskt. Men han vet inte om han borde skaffa en nu, eller om han ska skaffa en när han inte är i form för att vara del av ordern längre.
"Jag är nyinflyttad." Svarar Luca på hennes fråga. Han har en stor lägenhet för att vara exakt, som ett flertal häxjägare från organisationen haft innan honom.

"är du? Vad bra. Jag lovar dig, du kommer älska denna stad" sade Taylor leende.
"jag har då aldrig sett dig här i parken eller så förut." sade hon sedan.
"Iallafall det var trevligt att råkas Luca! Nu måste börja gå hemmåt" sa hon och kollade på sin klocka.
Taylor visste inte varför men hon hade iallafall döljt sin tatuering på armen en aning.

"Ehm, får jag bara fråga om du vet någonstans där man kan skaffa en hund häromkring?" Frågar Luca snabbt när hon går därifrån, ärligt talat så ville han bara att hon skulle prata med honom lite till bara. Han kan inte komma på någonting bättre än det iallafall. Ugh, han är en sån fruktansvärt idiot.

Taylor som nyss vänt sig om för att börja gå vänder sig tillbaka.
"Du kan alltid kolla nätet, annars finns det en här i närheten som föder upp hundar och katter.
Vid Avenue street[kom in på något xD].
"Hejdå, trevligt att råkas" Taylor hoppades att hon varit tydligt nog, så att han inte blivit förvirrad

"Tack." Säger Luca trevligt nog och han har faktiskt sett någon skylt med det namnet på sig. Han kan inte direkt hitta något annat att hålla kvar henne med och det är troligen bäst så med tanke på hans riktiga ärende. Han skulle bara skrämma henne eller liknande om han försökte igen. Så istället fortsätter han helt enkelt gå, han måste ju ändå lära sig staden ordentligt.

När Taylor äntligen kommit hem så startade det att regna. Konstigt... Det hade nyss varit riktigt soligt.
Taylor humör ändrades nästan omedelbart. Hon kände sig ledsen och trött. Hon tog av kopplet på Stan och
gick in på sitt rum.
Hon lade sig på sängen och tittade mot väggen.
"öh...!" frustade hon och vände sig om.
Stan hoppade upp i sängen och lade sig bredvid henne.
"älskar dig med gubben" mumlade hon samtidigt som hon somnade.

Luca hittar hunduppfödaren, otroligt nog känner Luca honom till och med. Så det som skulle blivit en affärsmässig, så affärsmässigt det kan bli med trettio hundvalpar och minst dubbelt så många kattungar cirkulerande runt fötterna, blev en udda återförening med en gammal tränare.
"Det var verkligen länge sedan, Luca. Men vi kanske ska återgå till ditt verkliga ärende." Skrattar Herman roat och plockar upp en av katterna i knät. Luca sitter där med en liten i händerna
"Är den här lilla tjejen tagen än?" Frågar Luca roat. Inte precis en jakthund, men den söta mopsen verkar gilla honom... och Luca tycker om henne.

Taylor vaknade kallsvettig.
Hade hon sovit i sina kläder med täcket?
Toppen! Nu måste man duscha. Taylor satte sig upp och suckade, hon gick in i badrummet och tog snabbt av sig sina kläder och hoppade in.

När Taylor var nyduschad och fräsch så smög hon in i sovrummet och hittade en av hennes favorit sommarklänningar. Den var ljusrosa med en vit liten krage på.
På klänningen så fanns det blommor i olika rosa nyanser.
Hon satte på sig den. Taylor skådade sig i spegeln.
Stan kom fram till henne och nosade på henne.

Luca lämnade uppfödaren med den lilla mopsen utan namn och den lilla mopsens bror som inte heller har ett namn än. Fast just nu heter de ett och två. Han har de båda två i en grön transportbur och under ena armen har han hundmat. Han är ovanligt nöjd, han har två hundar... hittills namnlösa och de båda är extremt gulliga. Luca tar en taxi hem, eller till lägenheten åtminstone, Luca kan inte kalla det hem än. Han släpper ut hundarna när han väl kommit innanför dörren och brodern två rusar iväg och hans klor smattrar mot parkettgolvet. Systern ett vågar sig inte riktigt att gå iväg. Fast Luca hoppas på att hon kommer trivas här efter en stund.