PRS, Mily & Sannie

Delia öppnade ytterdörren till sitt hus och klev in. Huset stod tomt. Hennes lillasyster hade inte slutat skolan än, så hon hade nog en timma på sig innan hon kom hem.
Hon drog av sig sina vita converse och hängde av sig sin jacka på en krok. Mössan som hon alltid bar lät hon sitta kvar på huvudet, och gick sedan in i köket. Hon granskade fruktskålen som stod på en köksbänk och plockade ett grönt äpple, sedan sprang hon upp på sitt rum och lade sig på alla fyra på golvet. Hon stack in handen under sängen och drog fram trollformel-boken hon hade gömt där för sina föräldrar. Hon slog ivrigt upp den och började läsa på sidan sjutton.

Hampus reste sig från sängen hans hund Mika behövde en promenad han tog på sig sin jacka och satte på Mika kopel och lämnade huset låst

Delia reste sig från golvet och lämnade boken uppslagen, vilandes på täcket i hennes säng, på sidan arton. Hon plockade fram sitt trollspö och läste instruktionerna noga en gång till innan hon försökte med formeln.
"Svinga trollstaven såhär...", mumlade hon för sig själv, "... och säg... Aha, okej." Hon tog ett djupt andetag, koncentrerade sig på en penna som låg på skrivbordet och svingade sin stav på det sättet boken visade. Hon uttalade orden och såg hur pennan saktade svävade upp i luften.

Hampus tog skogstigen som ledde in i skogen den gick han med Mika en gång i veckan. Han kände sig lugnare i skogen.

Delia hörde en hund skälla utanför fönstret och hon tappade koncentrationen. Pennan föll till golvet men landade mjukt på mattan. Hon gick fram till fönstret och kollade ut för att se vem det var som gick därute.
Det var en ettrig liten terrier i en gammal dams hand, och sen Hampus med en hund i koppel. Delia gissade på att det var terriern som hade skällt så aggressivt mot Hampus hund, och inte tvärt om.

" Mika kom sa Hampus och såg på den terrier
" Hur vågar du komma med den där blodhunden sa den gammla damen vresigt
" Hon är ingen blodhund hon är en dalmantinerhund sa Hampus
" Du borde sätta byrakan i bur sa kvinnan och gick in i huset igen. Mika såg på honom med ledsen blick han satte sig ner och kramade henne
" Du är ingen byraka du är min enda vän sa Hampus till henne

Delia kunde inte låta bli att lyssna på konversationen. Hon såg efter damen när hon knarrade vidare med sin snofsiga hund och Delia fnös åt dem.
"Hallå, Hampus!" ropade hon och vinkade åt honom.

" Hej hej Sa Hampus när han märkte Delia i huset brevid. Mika tittade på Delia och viftade på svansen hon tyckte tydligen att Delia såg snäll ut.
" Det här är Mika sa Hampus för att presentera has hund

"Hon är jättesöt!" svarade Delia och log brett, "Vänta, jag kommer!"
Hon stängde hastigt fönstret och sprang ner för trapporna. Hon glömde gömma undan trollstaven och boken i farten. I hallen drog hon på sig sina skor, (struntade i att knyta dem) slet med sig sin jacka och öppnade dörren. Hon log fortfarande när hon mötte Hampus.
"Hej", sa hon och satte på sig jackan ordentligt, "Får man hälsa på Mika?"

" Ja det får du sa Hampus då Mika visste att hon inte var farlig var hon villig att hälsa. Mika började nosa på hennes hand.