Astoria Greengrass [SV]

Kapitel 4

Jag svalde hårt innan jag öppnade dörren och steg försiktigt in i det mörka rummet. Där befann sig professor McGonagall och självklart Snape.
"Vi har väntat på er" sa han. Jag kastade en blick på Daphne och Draco. Båda såg lika nervösa ut som jag.

"Förklara varför ni inte dök upp på min lektion?" sa McGonagall och tittade på oss, "Skolk är strikt förbjudet på Hogwarts. Rektorn är redan påväg".
"Men..." började Daphne. Hon tystnade då dörren bakom oss öppnades, och Dumbledore stod där.
”Nå? Fram med språket.” sa Snape barskt.

"Vi höll på med en uppgift vi fått av Professor Binns" sa jag och tittade på allihop.

Dumbledore gick fram och ställde sig brevid McGonagall.

"I detta ärende är det inte jag som bestämmer straffet, det är Professor Snape.

Jag suckade och tittade på Draco.

"Jag är besviken på er" sa Snape kallt, "Men jag ska inte relegera er." Jag andades lättat ut.

"Ännu" fortsatte han. Klumpen som nyss släppt kom tillbaka i magen, "Till en början har ni straffkommendering de tre närmaste fredagarna Till jullovet måste ni ha minst två U i betygen".

Två U?! Är han helt galen? Att få Utomordentligt var nog svårt att få i ett ämne, men i två?
"Annars..?" frågade Draco osäkert.
"Annars blir ni relegerade" fräste Snape. Det uppstod en tystnad i rummet.

"Ursäkta mig, Professor Snape, men relegering? Är inte det att ta i?" frågade McGonagall. Snape tittade på henne och Dumbledore.

"Vad jag har förstått så är jag Slytherins föreståndare, inte du. Och vad jag kommer ihåg så är det upp till mig vad de ska bestraffas med, inte sant?" sa han och hånlog lite smått mot Minerva. Hon kastade en snabb blick på Dumbledore innan hon vände sig mot oss.

"Seså, ni har väl en ny lektion, och det skulle verkligen vara opassande om ni missar den med". McGonagall schasade ut oss ur kontoret.

"Det är lunch" sa Daphne och tog tag i min hand, "Vi klarar det här. Två U, det är väl inte så svårt". Hon sneglade på Draco och mig, men det lät mest som att hon försökte övertala sig själv. Det gjorde vi alla tre.


Efter mötet med Snape, McGonagall och Dumbledore fokuserade vi lite extra på studierna. Draco hade tillochmed deltagit aktivt vid lektionen, räckt upp handen och svarat när han fått frågan. Något han aldrig annars gjorde.

"Gud vad tråkigt det här är!" stönade Daphne när jag, Pansy och hon strosade runt i korridorerna på måfå. Vi hade håltimme, och ingen hade någon riktig lust att plugga, vilket vi gjort som galningar hela veckan.

"Att promenera?" frågade Pansy oförstående. Jag flinade åt henne.

"Att plugga, din tratt" fräste Daphne, och man förstod att hon verkligen var trött och hungrig efter två dubbeltimmar, en i Försvar mot svartkonster och en i Spådomskonst. Jag skrattade åt henne, och hon kastade en irriterad blick på mig.

"Puberteten..." mumlade jag sarkastiskt åt Pansy, och hon började skratta precis lika mycket som jag.
"Och vad flabbar ni åt, då?" sa hon och stannade. Hon satte händerna i kors och inväntade svar. Jag tittade på Pansy i ögonvrån.

"Försten till lunchen!" vrålade jag, och sprang. Pansy kom tätt brevid mig, och äntligen så skrattade Daphne och hängde på. Andra elever stirrade konstigt på oss då vi susade förbi och knuffade undan de som var i vägen. Jag sprang allt jag hade, svängde höger, svängde vänster, svängde höger igen och saktade ner farten då jag kom in i Stora Salen. Professor McGonagall kastade en sur blick på mig och Pansy som nu också kommit in i salen från lärarbordet. Jag log den största, fejkade leendet jag kunde. Daphne, som hade sämst kondition, kom flåsande in och började skratta. Jag och Pansy hängde på, och snart tittade de flesta på oss. Vi gick på ostadiga ben mot Slytherinbordet och satte oss ner. Jag höll armarna om magen eftersom jag skrattade så mycket.

Jag såg i ögonvrån hur McGonagall reste sig upp och skyndade mot oss.

"Snälla ni" fräste hon, "Uppför er som unga kvinnor, inte som en hög babianer som just fått syn på en banan". Vi började fnissa ännu mer åt hennes ordspråk, och hon tittade oförstående på oss.
"Uppför er!" var det sista hon sa innan hon gick med bestämda steg tillbaka till lärarbordet, satte sig ner och började genast prata med Professor Binns, som satt bredvid henne.

"Draco!" utbrast Pansy glatt då han kom gående mot oss. Han satte sig ner med en duns och lutade huvudet i händerna.

"Jag hatar prov" mumlade han.

"Snape?" frågade Daphne och han nickade.
Jag instämde, "Snape kan vara hård...".
Pansy, som satt mittemot Draco log sitt största leende och sträckte på ryggen. Det var så tydligt att hon var förtjust i honom.

Apropå det så hade stämingen mellan mig och Draco varit spänd hela veckan, ända sedan han sa att han gillade mig. Men jag. Gillade jag honom mer än en vän? Och kunde jag krossa Pansys hjärta bara för att följa mitt?

Bra Jily!

Jättebra!
Bevakar !