Hogwarts in Modern Age (Rollspel för Erfarna)

Visst

Namn: Dustin Isaac Parkers (Har smeknamnet: Dipper )
Kön: Manligt
Ålder: 17
Elevhem: Gryffindor
Stav: Hagtorn, hippogriffklo som kärna, 14 tum, böjlig - bra för helande magi.
Husdjur: Isaac äger en gammal katt, gatukatt egentligen, som efter en misslyckad förtrollning har blå päls.
Blodstatus: Renblodig.
Utseende:

Isaac är 187 centimeter lång och är smått muskulös. Han äger inte mycket, han bär därför som mest sin skoluniform, eller åtminstone delar av skoluniformen. Till exempel så är skjortan något han nästintill alltid har. Han äger dock två par jeans, ett par svarta och ett par mörkblå. De båda är otroligt slitna. Slipsen är aldrig ordentlig, utan hängande och slarvigt knuten.
Personlighet: Isaac är killen som vet allt om allt, hatten hade problem med att placera honom i ett elevhem på grund av hans olika egenskaper. Det var mest så att Isaac fick välja var han ville gå i slutet. Trots att hatten blivit rätt säker på att Ravenclaw var hans elevhem. Isaac har ett perfekt minne, och minns allt han sett, läst, hört, känt - allting. Samtidigt är han modig och har lätt för att hamna i en fight, han passade till och med i Hufflepuff och Slytherin på vissa egenskaper. Men, men, det spelar ingen större roll nu när han är del av Gryffindor. Han trivs rätt bra där.
Bakgrund: Dipper kallas Dipper på grund av hans lilla besatthet med stjärnbilden Karlavagnen, som heter Dipper på engelska. Han har den besattheten eftersom det var hans "lillasysters" favoritstjärnbild - av alla. Hans "lillasyster" Hana hade ett dåligt hjärta och dog när hon var sex år gammal, ingen vet om det dock. Speciellt eftersom Dipper växte upp på ett barnhem och tog till sig Hana eftersom de halvt om halvt växte upp tillsammans. Dipper var 10 år när Hana dog, och han hade fortfarande inga tecken på magiska krafter förrän hans föreståndare såg honom leka med vatten utan att använda händerna. Det frös, det kokade, det virvlade, allting. Föreståndaren trodde hon sett i syne, men när Dipper sedan blev antagen till Hogwarts som det fattiga föräldralöse han var så var det åtminstone en av hans lyckligaste dagar i livet.
Han tillbringar somrarna arbetandes på barnhemmet som volontär och har ett flertal andra jobb. Han sparar för att kunna ta hand om sig själv när han inte kan gå på Hogwarts längre.
Övrigt: Han kommenterar quidditchmatcherna, är vän med många och många tycker om Dipper. Dipper har höga betyg, men som mest för att han minns ALLT. Han är ihop med en tjej som heter Celine Mayfair, hon går i år fem. Men Dipper överväger att göra slut med den slytherinaren.

Done. xD

Jättebra! Då är rollet fullt! Skriver det ledande inlägget när jag kommer hem c:

okej Längtar tills rollet börjar om det är något utanför rollet så skriv det snälla mellan ()

Får jag vara med? :3

Tyvärr,det är fullt
----------------------
Det var dags att återvända till Hogwarts för året. Barn och deras nära och kära stod på perrongen 93/4 för säga adjö till dem.
'' Skynda dig så att du inte missar tåget Elizabeth'' sade en vänlig men något skrovlig röst. Den gamle mannen släppte taget om sitt barnbarn.
'' Vi ses när läsåret är slut'' Elizabeth log ett snett leende mot sin farfar och tog sitt bagage. '' Lycka till med allt'' sade hennes farfar. '' Tack och jag ska göra dig stolt'' Hennes farfar skrattade kort till. '' Du gör mig alltid stolt'' Leendet på hennes bleka läppar blev en aning bredare och tillsist så klev hon på Hogwartsexpressen.
Den unga kvinnan med det mörkblåa håret fick tränga sig igenom elever som hade ställt sig mitt i gången. Men hon hittade till slut en tom kupé.
Efter hon lagt upp sina väskor så satte hon sig vid fönstret och lät sin kvast lutas mot väggen.
Tänka sig... Det var redan hennes sista år på Hogwarts... Det kändes som om hon börjat på skolan för bara något år sedan! Tiden gick fort när man hade roligt...Eller snarare om man spelade mycket Quidditch och pluggade en del som hon själv gjorde.
Ett osynligt leende ersatte det synliga och de bärnstensfärgade ögonen såg ut genom fönstret.

Dustin ser på loket som det bolmar ånga ur. Till skillnad från många andra är han ledsen, faktiskt sorgsen över att han måste gå på tåget. Han har ett år kvar på Hogwarts. Hans enda hem. Han kommer om ett år ha gått ur skolan och han vill inte göra det. Det är väl därför han är sorgsen nu, ett år kvar. Han kommer sakna Hogwarts, det är inte som han har något annat äkta hem. När han väl fyllt arton kan han inte leva på barnhemmet heller för den delen och han har inte pengar till en bra livsstil direkt. Han har sin solstråle Celine dock. Dock är hon två år yngre än Dipper och har därför ett par år kvar på skolan. År som hon borde kunna använda som hon vill utan att känna sig fast vid Dipper. För ärligt talat, Celine är inte sorten som skulle vara otrogen om hon fick chansen.
"Dipper!" Ropar den välkända rösten som alltid får Dipper att le. Han vänder sig om just som den rödhåriga Celine kastar sig i hans armar.
"Woah, Celine, det har gått maxat två veckor sedan du såg mig sist." Säger Dipper leende. Egentligen har det gått en vecka, sex dagar och tio timmar sedan han transfererat sig hemåt. Dipper minns det, han minns allting förstås.
"Du förstör alltid mina romantiska scenarion." Suckar Celine, man hör dock på tonen att hon inte menar det. Celine tar hans hand och drar med honom till till tåget. Celine... om hon bara visste. De båda tog sig på tåget och slog sig ned i en tom kupé, den är tom än så länge innan Dippers eller Celines - eller bådas - vänner dyker upp. Dipper minns faktiskt vad som från början gjorde så att han lade märke till Celine, hon hade visat ett ovanligt intresse för Karlavagnen. Det visade sig senare att det varit ett sätt att komma nära Dipper, vilket inte förvånade honom, men vid den tidpunkten tyckte Dipper om Celine för det hon var och inte för att hon påminde om Hana så det gjorde honom inget.

Kovou såg på ångloket det hade inte förändrats det var samma röda lok som det alltid hade varit. Han tog sin kofert och gick ombord han gick längst gången och fann tillslut en ledig plats han la sin koffert på bagage hyllan och såg sedan på klockan den var snart 11. Han såg ut genom fönsteret

Klockan 10.59 rusade en blond tjej på på perrong 9 3/4. Hon nickade leendes mod konduktörern, som varit påväg att stänga det röda tågets alla dörrar, men lät såklart flickan gå in. Flickan var Vienna som, med sin uggla på axeln och katt på en av de två resväskorna hon höll i händerna, snabbt steg på tåget innan det började röra på sig. Hon började genast röra sig mot tåget bakre delar, och såg att det var vissa, mestadels yngre, elever som tittade på henne. Antagligen eftersom hon kommit så pass sent, men hon gillade uppmärksamheten eller vad hon nu skulle kalla det.
Tillslut hittade hon en kupé som var helt tom, vilket var förvånansvärt med tanke på att tåget redan lämnat plattformen, men Vienna var mest tacksam. Visst, hon älskade sina vänner men just då orkade hon inte prata med dem, ingen anledning men kanske var det ansträngningen för att hinna med tåget.

Tåget började röra på sig och visslan skjöt en sista gång innan dem lämnade perrongen. Elizabeth fortsatte att kolla ut genom fönstret men såg mot dörren när några bråkstakar kom in i kupén. " Stick Blacksmith annars så " hotade den längsta av bråkstakararna. Elizabeth reste sig upp med ett ryck och såg irriterat på dem. " Annars så vad? " Hon tvingade dem mer eller mindre ut från kupén. " Men tagga ner tjejen " skrattade den ena nervöst.
Hon skulle precis säga ett och annat till dem när konduktören plötsligt dök upp. " Inga problem får jag hoppas " frågade han. " ... Nejdå.." Hon gav biljetten till honom innan hon gick in i kupén och tog sitt bagage. " Akta så att ni inte slår er " muttrar hon innan hon år framåt för att hitta en ledig plats.
Till sist så hittar hon en ledig plats i en kupé där ett bekant ansikte finns. Dipper kallades han väl för? Utan att säga ett ord så lägger hon upp sina saker. Allt förutom sin kvast och katt.