Lily & James

Kapitel 3

Den första veckan av skola hade flygit förbi utan att jag märkt det och plötsligt var det fredag eftermiddag. De första dagarna hade varit väldigt roliga, eftersom jag aldrig sett på maken till magi. Sedan hade jag på något vansinnigt sätt vant mig mig, kanske med hjälp av den enorma högen läxor som vilade på min säng.
"Åh!" stönade min ena rumskamrat Bonnie Howell, "Vi har fått så mycket läxor. Till exempel uppsatsen från Professor Snigelhorn om polyjuice-elexir, hur ska vi hinna skriva den?"
Hon drog handen genom sitt långa, blonda hår, slängde det över axeln och la sig på sin säng.
"Jag har redan skrivit klart den" sa jag, "det är hur enkelt som helst ju."
"Bara för att du är en naturbegåvning, Lily..."
"Jag kan hjälpa dig." skrattade jag.
"Gärna" sa hon med en hopplös suck.
"Så bra, då går vi till biblioteket då."

Jag fyllde min skolväska med nya pergament, min bläckflaska, fjäderpenna och de böckerna jag behövde. Bonnie gjorde detsamma.
Vi sa hej då till min andra rumskompis Valerie Passano. Hon hade iransk härstammning och var upptagen med att skriva ett brev på persiska till sina föräldrar.

"Whoa, Lily!"
Jag hade nästan krockat med James nere i sällskapsrummet, "Se dig för."
Han flinade, jag visste att han bara skojade.
"Förlåt, James" svarade jag med betoning på hans namn, "Vi är påväg till biblioteket."
"Ska du plugga?"
"Ja, Bonnie behöver hjälp med Snigelhorns uppsats."
"Howell, har du problem med trolldryckerna?" sa James med ett flin.
"Har du problem med din attityd, Potter?" sa Bonnie surt. Hon var irriterad på att han alltid kallade henne för Howell, istället för Bonnie, vilket alla andra gjorde. Han gick henne även på nerverna när han påpekade hennes kunskaper.
James fortsatte åt det hållet han var påväg mot.
"Snarare du, Howell!"
Jag skrattade åt hans kommentar och började gå mot porträtthålet som svängde upp för oss.
"Och vad skrattar du åt?" fräste Bonnie.
Jag fortsatte bara skratta och det dröjde inte länge innan hon stämde in.
"Han är så irriterande!" sa hon och försökte sluta skratta, vilket bara fick mig att fnissa högre.
"Det är han ju inte"
"Bara för att han gullegullar dig hela tiden," sa hon och flinade, "Jag tror han är kär i dig, Lily."
Jag skrattade ännu mer, "Du skojar väl med mig? Jag har bara känt honom i en vecka!"
"Ja, ja, vad du än säger" kvittrade hon glatt och verkade direkt ha glömt att hon nyss var sur.

Vägen från Gryffindortornet till biblioteket verkade hur lång som helst och väskan kändes tyngre hela tiden. Jag hörde springande steg bakom oss och vände mig om. Severus kom springande.
"Lily!" sa han glatt och saktade in bredvid oss, "Howell." Han sa det med artighet trots att han inte kände henne.
"Nummer två idag..." suckade Bonnie och jag skrattade.
"Vart är ni påväg?" frågade Severus och låtsades inte om hennes kommentar.
"Till biblioteket, vart ska du?"
"Sällskapsrummet" sa han, "Jag har så mycket läxor..."
"Samma här" instämde vi.
"Ja, jag måste svänga här, men vi syns väl, Lily?"
Jag nickade och Severus försvann bakom hörnet.
"Varför pratar du ens med honom hela tiden? Han är en tönt!" sa Bonnie, "Du har väl sett hur James och Sirius retar honom? De har inte ens känt honom länge och hittar ändå saker att påpeka hela tiden, det måste ju betyda att han är, just det, en nörd."
"Bonnie, han är min bästa vän. Jag kan inte svika honom."
"Men han är tråkig!" protesterade hon.
"Inte när man lär känna honom, Bonnie. Snälla, släpp det, okej?"
"Jaja... Men säg inte att jag inte varnade dig när du blir deras nästa offer." Jag viftade bort hennes kommentar och hon gjorde som jag sa och nämnde inte det igen.

Det tog hela eftermiddagen för Bonnie att skriva uppsatsen, eftersom jag var tvungen att upprepa och förklara sak jag berättade om och om igen.
"Äntligen middag!" Bonnie pustade ut, slog igen sin bok och stoppade ner den tillsammans med sin färdiga uppsats i sin väska.
"Kom, jag är jättehungrig."

Hela lördagen spenderades på samma sätt som fredag eftermiddag - i biblioteket. Denna gång fyllde jag, Bonnie, Valerie, James, Sirius och Remus upp ett helt bord. James och Sirius, som mest var där eftersom att Remus tvingade dem, kunde inte riktigt hålla tyst och koncentrera sig på sina läxor och madam Pince hade sagt till dem flera gånger.
"Detta är sista gången jag säger till er, pojkar, håll snattran innan jag skickar ut er härifrån!" sa hon strängt innan några sjundeårselever från Slytherin som var påväg att avfyra en stinkbomb fångade hennes uppmärksamhet ("Har ni ingen respekt för Hogwarts eller de studerande i biblioteket? Ut härifrån på momangen! Ni kan vara säkra på att jag meddelar Professor Snigelhorn om detta..."

"Wow, vi blir utskickade från biblioteket, jag darrar!" sa Sirius sarkastiskt och James höll sig om magen av skratt.
"Men håll tyst, snälla?" snäste Bonnie, "Det skulle glädja mig om ni gick."
James puffade Sirius i sidan, "Bara därför ska vi stanna."
Remus flinade då han kollade ner i sin bok, men fortsatte arbeta. Sirius viskade något till James. Han pratade så lågt så det enda som hördes kring oss var knastret då fjäderpennornas bläcktäckta spets mötte pergamenten som fyllde bordet tillsammans med staplarna med böcker.
"Öhm, förlåt att vi inte kan stanna längre, Howell, men vi måste gå." sa James snabbt och båda skyndade mot dörren ut ur biblioteket.
"Tack" mumlade Bonnie samtidigt som hon skrev någonting på sitt pergament.
"Lämnar ni mig här, ensam?" ropade Remus efter dem.
"Mr. Lupin, sänk rösten!" sa madam Pince. Hon hade verkligen bra hörsel, trots sin ålder, då biblioteket var gigantiskt och hon hörde varenda en som störde.
"Du har ju tjejerna!" flinade Sirius innan de försvann ut genom dörren.
Madam Pince skickade en surmulen blick efter dem innan hon vände tillbaka till sin hög med pergament framför henne.
"Undra vad de ska göra" sa Valerie, "är de alltid så här hemlighetsfulla?"
"Det kan du ge dig på" suckade Remus.

Asbra.

Den är jätte bra! Tack!

AWESOME!

Jättebra! Några få Slarvisar men handlingen väger upp det hela

*Bevakar*

Du skriver väll tills dom går ut hogwats och livet efter skolan? ^^

Jag tror det, har tänkt snabbspola lite igenom åren och så, men får se hur det blir

______________________________

Kapitel 4

Det var december och snön låg som ett tunt täcke på hela skolan. Slottet var pyntat med mistlar, girlanger och stora salen fylldes av julgranar. Jag hade klarat mig genom min första termin på Hogwarts med nöd och näppe. Allt med magi var helt nytt för mig till skillnad från andra som levt med detta hela sina liv. Det enda jag hunnit få grepp på under dessa fyra månader var trolldryckskonsten. Jag var bäst i årskursen och enligt Professor Snigelhorn en naturbegåvning.

Jag satt i fönstret bredvid min säng och tittade ut över skolområdet. Jag hade bestämt mig åka hem under julen, men denna vackra utsikt fick mig att tveka. Detta skulle vara min första jul på Hogwarts någonsin, den ville jag väl inte missa? Valerie skulle hem till sina föräldrar under lovet, men Bonnie skulle stanna. Hon hade bett mig stanna med henne, så även det hade fått mig att tänka över mitt beslut ännu mer.
Nere i sällskapsrummet hängde en lista där man skulle skriva sitt namn om man ville stanna på Hogwarts. Jag bestämde mig för att gå ner för att se vilka som skulle vara kvar på skolan.

Väl nere såg jag att James, Sirius, Remus och Peter satt framför den öppna spisen och skrattade högljutt. Två av Gryffindors prefekter satt en bit bort och slängde irriterade blickar mot dem.

Jag gick till anslagstavlan som prydde ena väggen. Den var fylld med informationslappar om allt från quidditch-uttagningar och besök till Hogsmeade. Det tog några minuter innan jag hittade det fastsatta pergamentet jag letade efter.
"Julen närmar sig och Vi vill veta vilka som ska stanna på Hogwarts under lovet. Om Du ska spendera julen på slottet, var vänlig att fylla i Ditt namn nedan."
Informationen följdes av ett trettiotal namn.
"Chavelle Wilkins, Conrad Abberley, Jeremy Atherton, Hazel Partridge," mumlade jag för mig själv som jag sluddrade igenom listan. Jag stannade tvärt då jag kom till ett namn jag kände igen. James Potter. Han var den ungefär enda, förutom Bonnie, som jag ens visste vem det var. Det var något med synen av hans namn som gjorde att jag skrev upp mig direkt, utan att riktigt tänka efter.
Lily Evans skrev jag längst ner på listan med prydlig handstil. Så där, det var gjort. Jag skulle spendera min elfte jul någonsin på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster, på grund av elva obetydliga bokstäver.

______________________________
Förlåt förlåt förlåt! Jag har inte skrivit något på länge, så slänger in ett kapitel, dock ett väldigt kort ett, men det får duga. Tack för att ni läser!

OMG, love is in the air!!!!!!!!!!!!!!!!
Du skriver ju jätte bra och jag vill liksom krama dig, fast jag kan inte, för jag är ju hemma hos mig och det är inte du och jag bara sprängs!

haha, gulleeeet! Tack så himla mycket, det är så kul när någon tycker om det jag skriver, hehe.

Vassego ♥
Alltså, det är väl ändå inte så konstigt att jag tycker om det du skriver när det är...du som skriver(Hur ska jag förklara? xD) Nej men seriöst, jag säger bara sanningen

haha, tack igen, du är så gullig