nån som vill rolla?

Fullständigt namn: Nico Hedge
Ev. Smeknamn: inget smeknamn
kön: man
Ålder: 11

Utseende: killen på min profilbild

Elevhem: Slytherin

Blodstatus: Renblod

Intressen: Läsa, läxor, skissa på olika bilder, snowboard.

Personlighet: Ensamvarg, inte pratglad, vresig .

Stav: 10, 5 tums körsbärsträd, trestalhår som
kärna

Patronus: Varg

Quidditch: inte intresserad av sporten.

Annat: han är ensambarn efter sis systers död (tjejen på min profilbild). En dag när de lekte ute på en äng kom en manticora fram och stack Beatrice (hans syster). Själv kom gan undan genom att gömma sig i en buske.
Det var hon som lärde honom åka snowboard i alperna.
Hän är även kär i Avena och Amaya.
Animagus: nope.

det är okej att han är 12 om han går i årskuren över... okej elin -15 skilla ravenclawKajsaRC2001 ska vi börja så kan fler hoppa in senare ska vi börja KajsaRC2001

Vi kör!

Vi kan börja! ändrar till 11 år då

Det vinröda tåget hade rullat in på perrongen.Jag min mamma och min Lillebror Luke stod vid en pelare. Mamma såg stolt ut. Hon hade längtat i flera år efter att jag ska börja på Hogwarts,nu var det äntligen dags. Hennes ögon var tårfyllda och hennes leende var intensivt. Min lillebror Luke såg inte lika glad ut. Han ville också gå på Hogwarts,han var bara åtta och hade tre år kvar.Hans ögon var fulla av sorg.

"Luke,du behöver bara vänta tre år till sen får du också börja på Hogwarts,sa jag

Luke började gråta.

"Det är orättvist att Avena är elva!,nästan skrek han

"Men Luke,du får ju vara hemma och hjälpa mig med trädgården,svarade mamma.

"Det är tråkigt!!,skrek Luke

Jag suckade.Hur skulle jag få honom glad? Nu vet jag! Jag öppnade min koffert och tog fram min favoritbok "Unga trollkarlar"

"Du får låna den här medan jag är borta,sa jag och klappade Luke på huvudet.

Luke sken upp som en sol.Han kramade om mig jättehårt.

"Tack Avena!,nästan skrek han.

Han lutade sig mot pelaren och slog upp boken.

Mamma log mot mig.
"Nu var du snäll mot din lillebror,sa hon.

Jag log och granskade mammas ansikte.Hon såg stolt och sorgsen ut på samma gång.
Jag fick syn på klockan som hängde på perrongen. Tio minuter kvar tills tåget skulle gå.

"Jag måste nog gå nu,sade jag.Tåget går om tio minuter.

Mamma slängde sina armar runt mig.

"Åh älskling,sa hon. Om du bara visste hur stolt jag är över dig.

Hon granskade mig ordentligt,sedan drog hon handen genom mit långa bruna hår.

"Du är så vacker gumman,fortsatte hon. Jag kommer sakna dig.

Jag log.

"Jag kommer sakna dig också mamma,svarade jag.

Jag plockade upp väskan och min longboard som låg på perrongen,sedan vände jag mig om en sista gång och vinkade.Mamma vinkade glatt. Luke tittade snabbt upp ur boken och gav mig en snabb nick med huvudet.

När jag kom in i tåget så såg jag hur stort det var.Aldrig tidigare hade jag sett ett sånt stort tåg.

Jag gick in i en kupe Och lade väskan under sätet,sedan satte jag mig ner. Jag plockade upp en bok och började läsa.

På perrongen vimlade det med föräldrar och barn som tog farväl.
All ömmhet gjorde mig illamående. Kramar och gos var inte nin grej.
Jag däremot, försökte ta mig igenom folkmassan ensam.
Jag hade tagit farväl av mina föräldrar utanför.
De ville inte utsätta sig för trängseln och jag ville inte gå in med dem.
Jag hade mina aningar varför.
För många minnen helt enkelt.
Det högg till i bröstet när bilden av Beatrice kom upp i huvudet.
Min älskade syster som hade gått här i tre år.
Nej. Hon har det säkert bra på andra sidan, tänkte jag.

Till sist befann jag mig i en kupé.
Inte ensam såklart.
Det var nästan omöjligt att hitta.
Jag satte mig närmast dörren.
Jag ville inte störa henne i sin läsning.
I et försök att inte åstadkomma något ljud, lyfte jag upp Bianca på en hylla över sittplatserna och tystade henne så att flickan inte skulleavbrytas. Sä
Sedan satte jag mig ner och tog upp mitt ritblock och penna.

__________

Kan vi köra i en ordning? Blir mycket enklare då

Jag ryckte till, det satt någon bredvid mig satt en pojke i min egen ålder, han hade mörkt,lockigt hår. Han såg sorgsen ut. Jag slog igen boken och vände mig mot pojken.

"Hej! Sade jag.

Varför du? tänkte jag ständigt medans pennan for över blocket. Ögonen började bli våta och greppet om pennan hårdnada.

"Hej!" sa flickan bredvid mig.
Jag nickade snabbt och återgick sedan till bilden.

Jag räckte fram handen mot den lockiga pojken

-Avena Silver,sa jag

Jag stirrade med avsmak på handen.
Skulle jag ta den?

"Nico" sa jag avvisande och flyttade åt mot det motsatta hållet.
Längre bort från den konstiga flickan.
Återigen flyttade jag uppmärksamheten mot blocket.