PRS The Noble Lion|AlexZz

Dani är, vid det här laget, dyvåt och kommer troligen åka på en rejäl förkylning. Dani är inte heller ledsen för det. Så länge inte Maxine bestämmer sig för att ha en av sina berömda fester igen för då måste hon vara ute ur huset eller låsa in sig, gud, vad hon hatar Maxine och hennes fester! Hon suckar irriterat och reser sig. Hennes föräldrar skulle iväg på en av sina helgresor, så det är solklart att de kommer vara en fest i Deltas residens. Alla är inbjudna, bokstavligen alla, fast de som liknar Dani är mer där för att göras till åtlöje än att vara där för att ha kul. Men det är inte bara negativt, det är så hon fått de flesta av sina vänner. Alla outsiders som behövt gömma sig och Dani hade gett dem sitt rum som fristad... under varenda fest. Fast det var ju alltid kul att kolla film eller utforma planer för att kunna ta sig ned till köket så gott som osedda för att få tag i snacks och dricka. Minnena får faktiskt Dani att le lite, men det stelfrusna, blöta flickan har till slut bestämt sig för att ta en promenad iallafall. Biologin kommer inte vara slut än på ett tag, hela förmiddagen var ju biologi. Dessutom har hon med sig lite pengar så om hon blir hungrig under lunchen kan hon äta ute. Så Dani lämnar skolområdet utan att ens gå in och hämta en bättre jacka eller paraply. Fast eftersom det börjat blåsa så skulle det inte ha hjälpt med ett paraply ändå.

William och Michael passerade hus efter hus. Det var inte en enda människa ute på gatan. Vilket i och för sig inte var särskilt konstigt med tanke på vädret.
"Hur hittar du någon att äta? Jag tyckte du sa att det regnade mest hela tiden" frågade Michael.
"Tålamod, snart kommer det någon ska du få se." De fortsatte att gå, de kom närmre och närmre innerstaden och snart skulle de komma till Williams favorit ställe, köpcentrumet. Där var det alltid liv och rörelse, speciellt när det var sådant här väder. Bono var absolut ingen storstad så köpcentrumet var inte särskilt stort. Men det fanns alltid någon att sätta tänderna i. Snart tornade köpcentrumet upp sig framför dem och Michael vände sig mot William och log ett stort leende som antagligen skulle skrämma livet ur en människa. Hans sylvassa tänder visade sig i hans grin.

Dani drar ned till köpcentret och slår sig ned på det första bästa ställe som hon kan sitta på som ligger under tak. Väl där vrider hon ur sitt hår som dryper av vatten. Det slutar med att hon drar ur sin hästsvans och försöker reda ut sitt, naturligtvis, trassliga och blöta hår. Det går väl sådär, det ser åtminstone inte ut som ett fågelbo längre. Det är ser inte ut så när hon kollar på sin spegelbild i mobilskärmen. Men istället för att lägga ned den igen spelar hon lite spel för att fördriva tid.

Det spratt till i Michael när de närmade sig dörrarna in i centrumet, han var nära att byta från normalfart till vampyrfart. William satte en hand på Michaels axel, stoppade ner den andra handen i sin ficka och drog upp ett par solglasögon. Han gav glasögonen till Michael och nickade menande mot hans vinröda ögon. Michael satte snabbt på sig glasögonen och steg in genom dörren. De såg sig omkring, vid ett café såg de en ung tjej. Hon satt vid ett av borden och höll på med sin mobil.
"Hon ser lovande ut, jag gillar mitt blod riktigt fräscht och vad kan vara fräschare än en ung flickas blod?" väste Michael fram. Hans törst hade nästan tagit över honom helt. Även William kunde känna lukten av blodet som pumpades runt i den unga kvinnans kropp. Men han kände ingen riktig dragningskraft till hennes blod, men han hade ju faktiskt precis druckit så det var inget konstigt med det.
"Stanna här, jag ska ta med henne till dig" lovade William Michael. Michael muttrade något till svar men gick ändå och satte sig vid en av bänkarna långt från tjejen. William började sedan gå mot henne.

Dani tittar inte upp från sitt spel annat än när kaffet hon beställt, mest för att hon inte fick sitta där annars, dyker upp. Fast när hon förlorar leveln för kanske fjärde gången i rad ger hon upp för stunden och suckar för sig själv, det är också nu som hon tar första klunken av kaffet. Som lyckligtvis inte var alldeles för varmt, det var faktiskt väldigt behövt. Även om hon inte märkt hur kall hon var förrän det varma av kaffet spridit genom kroppen och hon darrar ofrivilligt. Synd att kaffet varit så beskt, Dani har ofta mycket socker i te, kaffe, choklad - i princip vad hon än dricker så har hon socker i det. Det är aldrig lika gott utan det, då är det helt enkelt vidrigt. En rörelse i ögonvrån fångar hennes uppmärksamhet och hon vänder sig automatiskt åt det hållet, en blond ung man ser ut att vara på väg emot henne. Men hon tänker inte mycket på det och riktar sin uppmärksamhet mot kaffet igen. Om personen ifråga faktiskt går mot henne är det troligen inte henne han är intresserad av utan Maxine eller Felicia. Det förstnämnda har mer underlag till att skolka i motsats till Felicia som har perfekt närvaro.

(okej jag har kommit på en ny sak om William, eller vampyrerna i allmänhet tror jag. De blir bara liksom monster när de är törstiga, när de har fått i sig blod så är de nästan som vilka människor som helst)

Tjejen tittade upp mot William, han log mot henne sitt allra bredaste leende, men hon vände sig till sitt kaffe igen, det var nästan som att hon inte såg honom. Han blev lite paff, visst att han har ett ganska normalt utseende, men tjejerna brukar ändå ge honom mer än en blick. En av fördelarna med att vara vampyr, många fler fördelar fanns det inte förutom snabbheten och styrkan han hade fått efter förvandlingen. Det fanns desto fler nackdelar. Han hade nått fram till hennes bord nu, han ställde sig bredvid hennes stol och la en handskklädd hand på hennes axel. Han ville inte att hon skulle skräckas av hans kalla händer.

(Coolt. :3 Alex har bestämt att Dani inte kan simma. xD Go tiredness! )

Dani, som håller i kaffekoppen för tillfället, reagerar genom att hälla kaffet över honom när hon känner hans hand. Eller snarare kasta det på honom innan hon reser sig och backar några steg. Hon vet inte vem han är, men inser sitt misstag när det är för sent.
"Förlåt, jag blev rädd." Ursäktar hon sig snabbt. "Jag är verkligen ledsen, jag ville inte göra illa er." Det där onödigt artiga "er" i slutet var bara för att hon ville försöka låta lite trevlig, hon hade just kastat kaffe på någon, det händer inte varje dag. Sjuka reflexer! "Ni är väl inte skadad, ellerhur?" Fortsätter Dani eftersom kaffet inte var speciellt varmt längre så hoppas hon verkligen på att hon inte skadat honom på kuppen.

(Hahaha, nej men det var ju inte random, vi får väl se till att de kommer ner till någon strand någon gång då )

"Nej, nej. Ingen skada skedd" log William även fast han nästan skakade av irritation. Han kastade en snabb blick mot sin vän medan han försökte torka bort kaffet med jackärmen. Michael stirrade intensivt på flickan, han har visserligen fortfarande solglasögonen på sig men under förvandlingen hade alla sinnen skärpts, där med också synen. Därför var det lätt för William att se att han var tvungen att sätta fart. Han gav upp tanken om en ren jacka, satte sig ner framför henne och erbjöd henne hans hand istället, fortfarande med handskar på såklart. Han kände en stor lust till att använda sin vampyrblick och få henne att följa med på en gång, men det är ändå jakten som är det roligaste.
"Mitt namn är William, och du är?" frågade han.

"Danielle." Svarar Dani och tar hans hand. Hon klandrar honom inte för att ha handskar, Dani själv önskar att hon hade tänkt lite mer på det när hon gått från skolan. På tal om det borde hon nog ta sig tillbaka dit. Vad ville William egentligen? Om det var att komma åt Maxine - för han verkar vara hennes typ - så brukar de, killarna alltså, vara mer rakt på sak än så här. Oftast brukar de fråga var Maxine är, han kanske inte är den sortens kille. Eller så är hon ovanligt misstänksam för att hon skolkar för tillfället. Tänk om han var skolkvakt? Dani hade bara hört om att det fanns sådana och att de brukade se till att skoleleverna stannade i skolan. Om han var en sådan är hon körd, men borde inte de också vara rätt liksom rakt på sak? Nu blir hon förvirrad, av sina egna tankar dessutom. Vilken underbar dag.

William släpper hennes hand och tar tag i hennes kaffemugg. Det var ingenting i den.
"Jag kan inte få bjuda dig på en till kaffe, eller är det opassande i och med att det faktiskt var du som hällde ut den över mig. När jag tänker efter borde det egentligen vara du som bjuder mig på en kaffe!" säger han mjukt och ler. Flickan som satt framför honom var mycket söt, en sådan tjej som skulle attraherat honom för ungefär 55 år sedan. Hade han faktiskt varit vampyr i 55 år? 55 år som ett blodtörstande monster, det var inte klokt. Men Michael hade faktiskt räddat honom, om det inte var för honom skulle William dött där på gatan för 55 år sedan. Inte för att han hade haft en sjukdom eller något just då, men bodde man på gatan för 55 år sedan var risken stor att man antagligen skulle bli sjuk eller att någon av de andra hemlösa skulle döda för en sovsäck. Så han var väldigt tacksam för att Michael kom.