Beastly friendship. (PRS)

Crystal tar ut fingret ur munnen och kan glädjas åt att det äntligen är okej. Fingertopparna blöder ju mest så det var inte första gången det hänt henne. Speciellt inte efter Xaviers sjuka straff. Trots att hon tvättat sig så har hon fortfarande den där brännande känslan på kinden där han visat sin nåd och hon avskyr den. Crystal besvarar kramen som väckt henne ur tanken och ler lite.
"Till och med om jag är jagad av polismän?" Frågar hon med en road ton. Även om det låter lite halvhjärtat så har hon faktiskt hittat en bra förklaring till sin frånvaro också. Jakt låter inte speciellt dåligt. Hon må ha använt den tidigare, men det fungerar väl fortfarande. Crystal hoppas dock att Wesker inte frågar.

Wesker tog henne på armlängdsavstånd och granskade henne.
"Vad har du gjort denna gången?" sa han roat "Jag har ju bett dig vara försiktigt. Jag hade säkert kunnat muta någon av poliserna eller liknande om du åkte fast men det är onödigt att ha någon kontakt med dem om man kan undvika det" sa han och skakade sedan på huvudet. "Fast det vet du redan så jag skall sluta föreläsa för dig" skrattade han. Crystal visste precis som honom hur det kunde vara att försöka överleva i London om man inte var näst intill kunglig. Hon hade i och för sig sin pack, men ibland verkade det inte räcka. Han såg in i hennes ögon och log sedan.
"Men ja du är välkommen hit även om polisen jagar dig! Tror du jag har vakter utan anledning?" sa han och log vänligt emot henne.

"Jag var rätt laglydig tills jag kom till marknaden." Svarar Crystal avvikande, hon vet inte om någon såg henne dock. Fast det var inte som har ett bra rykte om sig eller så. Tur för henne att polisen hade ett lika bra minne som en full varulv dagen efter fullmåne. Alltså i princip obefintligt. "Fast dina vakter släppte in mig utan vidare, och jag har för mig att en av dem är ny." Säger hon en smula anklagande. "Inte för att jag faktiskt tror du behöver kompetent beskydd, men han verkar vara mer en börda till den andra än en hjälp." Fortsätter hon och rättar till en av rosorna i håret som glidit ned en aning.

Wesker skrattade lite roat.
"Då tycker jag du borde hålla dig borta från marknaden så du slipper hamna bakom galler" sa han vänligt och nickade sedan "Ja de är inte direkt för beskydd, mesta dels för att visa upp. Men jag skall tänka på det och se till att de skärper sig." sa han eftertänksamt. Wesker gillade inte att hans vakter var lata eller blev för bekväma. Han visste att de alla inte var där för att de ville men det hade inte med saken att göra. Han tittade på Crystal.
"Så vad vill damen göra idag, eller hade du bara tid med ett kortare besök?" frågade han vänligt.

"Fast jag skulle ju ha kommit ut i sinom tid." Svarar Crystal med ett så gott som oskyldigt ansiktsuttryck. Fast om man känner henne vet man att det är mest för manipulation än för att hon faktiskt är oskyldig. Ingen har hört talas som en oskyldig varulv, så det är i princip uteslutet för Crystal att kunna beskrivas som. Fast poliserna brukar köpa det om man kryddar det med lite effekter och har tur. "Kompetent beskydd kan skydda, de där skulle inte ha en chans om det började tänkte väl fort." Crystal kan inte låta bli hoppet om att de hör henne, men hon menar ändå väl med sin kritik för även om hon är kvinna då är det knappast som att hon inte kunde vandra in med kniv. Fast Crystal skulle inte göra det, hon vill inte direkt se en bra vän död. "Jag får uppenbarligen inte gå runt på marknaden på ett tag, men visst hade de gjort någon sorts park i närheten? Marcus talade om den." Frågar hon fundersamt, Marcus är en av de yngre varulvarna som använde sina första dagar ute bland människorna med att följa efter Crystal vart hon än gick, fast numera är han en av de som vet mest om Londons gator, torg och dekorationer... Åtminstone i flocken.

Wesker skrattade åt henne och lutade sig emot skrivbordet.
"Det förvånar mig inte alls. Ibland har det sina fördelar att kunna manipulera folk, eller ha pengar" sa han och syftade på sig själv. Wesker kunde om han behövde manipulera folk, men han föredrog att använda hot och våld. Det var enklare och människor trodde de visste vart de hade honom då. Men han gillade att ändra på sig så folk aldrig visste vart de hade honom.
"Det är sant att det kan det, men om de här skall skydda mig behöver jag nog nya vakter" sa han överdrivet högt och log sedan emot Crystal och nickade.
"Hyde park blev klar för några dagar sedan, vi kan bege oss dit om du vill se den" sa han leende.

"Eftersom jag måste stjäla rosor så är manipulation, och ibland skräck, troligen det enda jag har att komma med." En teatralisk suck med en sorts lekande glimt i ögat följer den meningen. Fast blommorna är värda det, de passar liksom till allt och om de försvinner för ett år kommer de igen minst dubbelt så vackra nästa år. Även om de i närheten av flockens hem alltid har väldigt udda färger eller vissnar snabbt. Inte ens rosor tycks vilja växa nära styggelsernas hemvist. Fast det är lite bättre än vampyrernas hem, där inget tycks vilja växa ordentligt utom ogräs. Crystal tror dock att de har mer att göra med att ingen där tar hand om de fragila plantorna. I för sig så är de inte speciellt duktiga med det vid varulvarna heller men eftersom man kan bli straffad för småsaker i dagar så är det befängt att förvänta sig något annat. Hon skrattar lite när hon hör hur det dunsar till en aning och vakternas hjärtslag blir lite fler och tätare dunkande när de tycks ha uppfattat kritiken. Ibland är det roande med övermänsklig hörsel. "Ja, kan vi det?" Frågar hon och glömmer för någon sekund bort Xaviers lilla regel om att bete sig som en dam ute bland folk när hon har en barnsligt energi när hon säger det. Även om hon samlar sig ser det ut som att hon hellre skulle rusa dit på en gång än att försöka ha ett folkligt beteende. För att dölja den reaktionen börjar hon pilla med rosen i kjolfickan.

"Jag skulle kunna ge dig pengar så du kan köpa dem, jag hade i så fall sluppit oroa mig för att du kommer till skada." sa han vänligt "Polisen är inte alltid så hederlig emot kvinnor, även om du kan försvara dig själv" sa han. Wesker hade verkligen blivit lättad om hon slutade bli jagad av polisen. Han trodde inte att man kunde få några allvarligare straff av att stjäla blommor men han ville inte ha reda på det heller. Wesker tittade undrande på henne när hon skrattade, han misstänkte att hon hade hört något som hon fann roande, något han inte kunde höra.
"Om det behagar dig så kan vi gå dit" sa han och skrattade över hur energisk hon lät. Han erbjöd henne armen och öppnade dörren så de kunde lämna kontoret.

"Sant, men det är lättare att bara snappa åt sig saker och ting. Dessutom betalade jag för ett par av dem." Med pengar Crystal snappat åt sig av en av de rikare damerna i samhället. Damen hade inte behövt dem ändå, Crystal behövde inte rosorna egentligen men damen behövde inte pengarna. Fast det säger Crystal inte högt. Hon tar hans arm med ett litet leende. "Jag tror dina vakter rätat lite på sig den här gången." Mumlar hon och vet att hon inte har fel om dem. Speciellt inte när deras hjärtan fortfarande trummar i bröstet på dem, ärligt talat så låter det som hyperaktiva harar för tillfället. Stackarna, men de kommer väl ge med sig lite grann när de har försvunnit. Crystal vet dock inte om de kommer fortsätta vara så "flitiga" som de är när de tror Wesker glömt.

"Jag skall inte anklaga dig, jag har själv gjort det samma. Man får inget gratis här i världen" sa han och tänkte på sina år på gatan, innan han hade kommit dit han är nu. Wesker såg på henne med ett höjt ögonbryn, han anade att hon inte tjänat pengarna på lagligväg men sa åter inget, han var själv knappast laglig. Wesker skrattade.
"Det gör de rätt i! Jag har fått människor att försvinna för mindre än att de är lata vakter" sa han och log åt henne. De gick ner för gatan och han märkte att människor såg på dem, han var inte säker på om de såg på honom eller Crystal dock.