PRS mellan Thalia och mig.

Jag gick in genom dörren till elevhemmet och började gå mot trappan som skulle leda mig till övervåningen. När jag bara var typ 3 meter ifrån trappan ropade någon bakom mig.
"Du!" Jag vände mig om och tittade mig förvirrat omkring. I ett hörn satt några dhampirer i min egen ålder i en ring av fåtöljer, de tittade på mig. Jag gav killen som jag tror ropade en frågande blick.
"Ja, du! Kom och sätt dig här!", sa han och klappade på en tom fåtölj.
Jag gick avvaktande fram till dem och satte mig sedan ner.
"Vi har inte sett dig här förut, när kom du hit?"
"Jag kom hit idag." Den lilla gruppen nickade.
"Vad heter du?", det var en rödhårig tjej mittemot mig som frågade.
"Cêline Belikova Delarosa. Själv då?", jag gav henne ett litet leende som jag fick besvarat.
"Jenna. Jenna Marr."
Jag nickade och tittade sedan frågande på tjejen som satt bredvid henne. Hon såg lite frånvarande ut, hon tänkte helt klart på annat och hon tittade på den lilla krukväxten som stod på bordet mellan oss. Jenna körde försiktigt sin armbåge i sidan av tjejen. Hon tittade förvirrat upp.
"Ehh... Claudia!", jag såg att hon blev lite röd om kinderna. Hon försökte lite diskret få hennes svarta hår att täcka ansiktet, men det gick nog inte så bra.
De andra 3 killarna presenterade sig som Mark Lauren (egentligen Marcus), Tyler Collins och Eric Meyer.
"Vi hörde att du slog till Mrs. Northwood idag.", sa Eric. Han gav mig ett spydigt leende. Jag stirrade på honom.
"Va? Jag har inte slagit någon! Jag sa bara till henne att hon lär ut usel ryska."
Jag blev helt plötsligt sur. Jag hade inte ens vart här i 4 timmar, och det pratades redan om mig.
"Och du vet hur man pratar ryska?", sa Tyler.
"Jaa.", sa jag surt. Eric och Tyler skrattade högt.
"Du heter Belikova och kan ryska. Haha, tror du verkligen att vi tror att Dimitri Belikov är din pappa?" De fortsatte att skratta.
"Jag har inte sagt att Dimitri är min pappa!" Jag hade nu rest mig upp men knutna nävar.
Mamma hade sagt att jag skulle sköta mig. Det var glömt nu.
Jag tittade ner på de framåt vikta killarna. De skrattade så mycket att de nästan grät. Jag tänkte precis ge dem varsin knytnäve i ansiktet när jag blev tillbaka dragen till fåtöljen igen. Mark höll fast min ena arm.
"Det är nog inte så bra att råka i trubbel första skoldagen."
"Jag börjar i morgon! De kan inte göra något åt mig idag. Jag är ingen elev.", fräste jag. Sedan så slet jag åt mig armen och gick sedan med arga steg upp till mitt rum.

Efter en snabb titt på min klocka runt handleden, bestämde jag mig för att gå tillbaka till elevhemmet igen. Om jag hade räknat rätt skulle min klass sluta sin sista lektion om ungefär fyrtio minuter, vilket jag lätt hinner smita tillbaka på. Jag stoppade tillbaka boken i bokhyllan och försvann ifrån biblioteket med raska steg.

Det tog knappt fem minuter för mig att komma tillbaka till elevhemmet igen. Ingen moroi syntes i sikte, och jag trippade tyst uppför trappan till mitt rum. Lättat sträckte jag ut mig på sängen och tittade runt omkring i rummet. Allting såg ut som jag hade lämnat det, om man bortsåg från nattduksbordet bredvid mig. En liten vikt lapp med prydliga bokstäver som bildade mitt namn låg bredvid böckerna, som i vanliga fall var det ända man hittade på bordet. Jag satte mig långsamt upp och öppnade den.

Må hända att du kom undan nu, men nästa gång åker du fast

OFF: Dadadadaa, nu börjar dramatiken!

Jag satte mig vid skrivbordet med huvudet i händerna och tittade ut genom fönstret som var framför mig.
Klockan var snart halv tre och det var kolsvart ute. Jag lutade mig tillbaka i stolen och började sedan efter ett tag väga på den.

Det knackade på dörren, och jag blev så rädd att jag tappade balansen. Stolen och jag föll bakåt, ned på golvet med en smäll. Jag svor högt för mig själv och dörren öppnades.
Den som stod där trodde antagligen att jag hade ropat till den att komma in.
Jag reste mig sakta upp och höll en hand på mitt huvud och grimaserade. Jag vände mig mot dörren och såg Jenna. Hon tittade ned på stolen.
"Har du inte lärt dig att man inte ska väga på stolar?"
Jag svarade inte på det.
"Vad gör du här egentligen?"
"Tänkte visa dig runt lite. Har inget annat bättre för mig, våran mattelärare spydde i korridoren. Dr. Olendzki kom och sa att det var en matförgiftning och att de inte hittade någon vikarie, så vi fick sluta en timme tidigare.", hon log hemlighetsfullt. Sedan så lutade hon sig fram lite och viskade:
"Det var vi som förgiftade hennes lunch. Du förstår, vi skulle haft ett stort matteprov idag och nästan ingen hann plugga till det." Hon lutade sig tillbaka.
"Lova att inte tjalla! Sedan Kirova blev rektor igen efter Mr. Lazars död har hon blivit mycket, mycket strängare."
"Jag ska inte berätta det för någon, Jenna." Jag log snällt men bakom ryggen höll jag mina fingrar i kors. Det är kanske lite barnsligt, men vem bryr sig?
"Vad bra!" Hon tog tag i min arm. "Kom! Det finns massor att se."

Jag stelnade till och kände kalla kårar löpa längs min rygg. Tanken på att någon hade varit här och smugit runt, kombinerat med vetskapen om att någon var ute efter mig var inte alls någonting jag ens funderat på skulle ske, och definitivt inte önskat.

Efter en chockartad stund, sittandes på sängkanten och förmodligen ännu mer kritvit i ansiktet än jag redan var, började tankarna cirkulera igen. Vem var det?
En klump bildades i min hals och tårarna var på vippen att falla ner över mina kinder. Jag ställde mig tafatt upp och ryckte upp dörren till korridoren. Jag satte fart ner för korridoren, struntade i att mina klasskamrater pekade och ropade efter mig. Stegen var redan inriktade på dhampirernas elevhem, och ingenting kunde stoppa mig. Nu skulle jag allt ställa henne till svars. Cêline.

"Där borta är kapellet.", sa Jenna och pekade bort mot en liten kyrka som stod en bit ifrån oss. "Och det är den sista saken jag har att visa dig."

Vi gick tillbaka till elevhemmet och lite längre bort på en väg bort mot morois elevhem gick det en tjej med raska steg mot oss. Ilma.
Jag ignorerade henne och gick in till vårat elevhem och upp på mitt rum.
Inte långt där efter knackade det på min dörr. Jag öppnade.