Sachiko Ever After (Rollspel för erfarna)

Namn: Douglas ”Doug” Matthew Adrian MacKenzi.
Ålder: 17 år.
Kön: Manligt.
Utseende: Kort korpsvart hår som egentligen är väldigt lockig men som han med hjälp av en massa hårvax plattar ut, skäggstubb, smilgropar, något buskiga ögonbryn, smala, bleka läppar, smal, rak näsa, tydliga käkben, liten haka. Ögonen är ganska smala men vackra, de är gröngråa med gult och sedan brunrött precis intill pupillen. Han är ganska så muskolös, breda axlar, långa muskolösa armar, stora händer och fötter. Är kanske runt 180 cm så inte jätte lång men inte kort.
Dagen de ”försvinner” bär han en ljusblåskjorta med armarna uppvikta till armbågarna, en öppen, väldigt ledig grå väst och ett par svarta jeans.
Familj&Bakgrund: Doug är något av en Armébrat och har bott på otroligt många ställen i världen vilket har resulterat i att Doug är otroligt duktig på språk. Då hans far blev stationerad i Bono så var inte direkt överförtjust men som vanligt så sade han inget eller hade inga protester tillskillnad ifrån Dougs lillebror Roger. Doug och Roger är som natt och dag. Doug har fått sin fars mörka färger medan Roger fick deras mors och har ljust lockigt hår och blåa ögon, han ser ut som en liten änglagosse. Medan Roger är mycket social och framåt är Doug tvärtom. Doug har alltid haft svårt för att skaffa sig vänner och är egentligen väldigt blyg och osäker på sig själv vilket han försöker att inte visa, särskilt inte för sin far men då man känner honom är han en härlig kille. Han säger aldrig emot deras far eller deras mor som likt deras far också jobbar inom det militära. Med vad Dougs föräldrar jobbar vet han inte riktigt. Doug har haft en väldigt bra uppväxt, älskad av sina två föräldrar som sedan ung ålder lärt både Doug och Roger att vara hälsosamma. Doug tränar fotboll och surfar vilket är hans två stora hobbysar även om skolan alltid kommer först.
Övrigt: -

Mort Haha, japp håller med! Så du tittar på Teen Wolf? c:

Okej... Ska vi börja när alla är online?

[jajamenssan, måste ju ha min Derek dos. Isac är ju inte så dålig heller

Tror AlexZz börjar och sedan kör vi andra efter. ]

(( I've just started watching ep. 3... XD I love this series.
Fav moment från ep. 2
Derek: "I kissed her."
Stiles: "I saw it."
D: "And she kissed me back."
S: "I saw that too."
STILES FTW.

Och min char har släpat med folket till en kyrkogård... ))

Angel hissar upp ryggsäcken på ryggen och skjuter upp den knarrande grinden till minneslunden på kyrkogården.
"Spring inte..." Mumlar Angel för sig själv när hon gång på gång upprepar reglerna för kyrkogårdar i huvudet. Hon vill inte förarga andarna när hon vill ha hjälp av dem. Eller, egentligen bara en fast Sachiko är inte heller en förstående ande om hon tolkat det rätt. Eftersom minsta lilla fel i ritualen skulle kunna bringa olycka istället för lycka till vänskapen. Om hon uppfattat det rätt iallafall. Hon har pappersdockan, hon har orden, hon vet hur man gör. Det borde inte gå fel om alla bara tar det lite seriöst. Det skulle åtminstone lugna Angel om alla tog det seriöst.

Doug kastade en blick över axeln, ned emot staden bort ifrån kyrkogården som gav honom dåliga vibbar, hela denna idén gav honom dåliga vibbar men han ville helt enkelt inte svika sina vänner. Han ville ju egentligen inte flytta men det fanns inget han skulle kunna göra men det fanns tydligen något Angi kunde. Angel hade varit Doug första vän, inte bara här i Bono utan också den första han verkligen fått kontakt med någonstans. Han kunde inte minnas någon vän innan henne.
En skata satt uppe på en av gravstenarna vilket fick allt att verka som om de befann sig i en skräckfilm. Doug gillade skräckfilmer och hade sett de mesta men trotts det skulle han aldrig få för sig att försöka kalla på några andar, han vågade inte ens säga Bloody Mary tre gånger i spegeln. Det kändes respektlöst emot andarna, de döda även om han inte riktigt ville tro på dem men Angel hade insisterat.
En liten suck undan slapp Doug där han gick i sina egna tankar. Istället för att kolla bort emot staden där ljuset ifrån gatulysena lös upp och där han önskade sig vara, så såg han in i Angels rygg utan att säga något följde han efter henne.

Sienna korsade armarna och rös lite lätt när en vind kom.
Hon hade glömt jackan hemma när hon snabbt försökte vakna men försov sig istället.
Någon vidare frukost blev det inte heller, utan en halv macka och ett halvt glas med mjölk.
Hon såg ut över kyrkogården och såg alla gravar. Om hon sträckte lite på nacken kunde Sienna se sin systers och mors grav.
Det här är varken världens bästa eller sämsta idé, far det igenom hennes huvud och ett minne far genom hennes minne.
Dagen innan kraschen så hade hennes syster och hon suttit i Kellys rum och skrivit en novell som de sedan skulle skicka in till en tävling.
Kelly älskade att skriva och Sienna älskade sin syster så det var bra tid att umgås på då Kelly mer eller mindre älskade några av Siennas idéer trots att det inte var fantasyidéer, fast Kelly gjorde en liten twist av det och fick det hon önskade.
Det var på väg till en skrivskola som de kraschade och sedan dess har Sienna inte skrivit ett ord om det inte gällde en uppsats eller liknande. Och fantasy har hon aldrig gillat då hon jämt och ständigt måste slita för att få det hon vill, inget trollspö i världen eller liknande skulle kunna få henne att ändra sin tro.
Sienna svär lågt för sig själv då hon fastar i marken med ena stilettklacken. Hon hade inte riktigt vetat eller anat att de skulle till en kyrkogård.

Derek öppnade försiktigt kyrkogårdsgrinden. Han hade varit motvillig att göra det här, det kändes ganska barnsligt och knäppt.
Och kanske lite läskigt också. Men han gjorde det för Angels skull. Och Siennas och Doug. Men mest för Angels skull.
Han suckade drog en hand genom håret innan han började småjogga mot Angel och Doug som gick tätt efter varandra.
Det såg så läskigt ut att Derek nästan inte kunde hålla sig från att fnissa hånfullt.
Det är mina vänner. Var snäll., tänkte han för sig själv innan han fick syn på Sienna i ögonvrån. Han höjde handen till hälsning innan han gick bakom Doug i ledet.

Angel sträcker lite på sig om om hon letar efter något innan hon hittar det och svänger, för att ställa sig vid en grav.
"Okej, jag antar att ni vill höra varför jag släpade ut er till en kyrkogård?" Frågar hon i en nästan skämtsam ton för om man känner Angel är det ingen överraskning att bli meddragen till en kyrkogård egentligen. Snarare vardaglig aktivitet eftersom Angel alltid sneddar över kyrkogården när hon ska hem och minst en gång varannan vecka går hon dit och tar hand om bortglömda gravar. Fånigt, för alla andra men för Angel är det de vännerna som inte kan gå. Dessutom kan hon alltid gå och prata med sin gammelmormor här. Vilket råkar vara precis vid hennes grav de står nu men det tänker hon definitivt inte säga högt.

[snabb fråga, är det natt eller dag? ]

[Idk... owo Vi kan köra på kväll. :3 Clouds and stuff.]