PRS (Erisedstone och jag)

Okej =)

Ok, här kommer mer ^^

{Lauras Perspektiv}

Jag gick med lätta steg mot min koffert.
Jag ville inte väcka min mor och far. Varje år skulle dem gå igenom vad jag fick och inte fick göra på Hogwarts. Till exempel att jag inte fick spela quidditch.

Jag packade ner mina böcker i min koffert och min klädnad bredvid. Min koffert hade alltid mycket plats över eftersom att jag inte hade någon kvast eller något djur.

Jag lyfte upp min koffert och öppnade dörren så ognissligt jag kunde, men naturligtvis var den tvungen att gnissla tillräckligt högt för att mor och far skulle höra.

"Laura?" hörde jag mor ropa oroligt.
Jag suckade.
"Ja" sa jag med min lena röst.

Jag suckade ännu en gång. Jag skulle inte slippa undan det här samtalet det här året helller.

Jag log lätt och tittade på klockan.
"Ni vet väl att om vi inte åker nu så kommer jag försent till tåget", sa jag oskyldigt. Då blev det förstås fart på dem, inom bara fem minuter satt vi i bilen på väg mot kings cross, som varje år. När vi stannade lyfte jag ut min koffert och buren med ugglan. jag kramade mina föräldrar och gick ensam in genom spärren och satte mig i en tom kupé.
Jag hade letat igenom hela tåget innan, utan att se Laura, så hon fick väl leta upp mig.

Jag slog upp en bok i väntan på att tåget skulle gå, och läste ut den på nästan en gång. Det var i och för sig inte så konstigt, eftersom att jag hade läst nästan hela kvällen före. Med en suck stirrade jag ut genom fönstret på alla föräldrar och barn som kramades och sa hejdå till varandra.
Vad jag önskade att min familj också kunde vara sådan, men nej. Här var det formalitet som gällde. Jag var såklart en besvikelse som hade hamnat i Gryffindor och inte Slytherin, men det var i Gryffindor jag hörde hemma.

"Lily!" Jag hann precis öppna dörren till kupén och hälsa på henne innan hon gick förbi. "Har du haft det bra i sommar?"
"Hej Lexi", sa hon och log. "Jodå, vi var utomlands två veckor och sedan har vi bara varit hemma, men det har varit kul! Du då?"
"Åh, du vet. Som vanligt."

{Lauras Perspektiv}

Samtalet var som det var varje år. Mor klagade på Lexi, och jag försvarade henne, mor klagade på quidditch, och jag förklarade
hur ofarligt det var, och att vi hade
en riktigt bra sjuksköterska på Hogwarts.

Far hade redan åkt till jobbet, så jag slapp hans våldsamma sätt att lösa saker och ting.
Jag hade hotat mor att flytta hemifrån om jag inte fick gå ut Hogwarts, och nu bredde hon noggrant på smör på mina tågmackor.

Mor hade egentligen en god själ, men ibland påminde hon om far. Båda de var totalt emot quidditch.

"Är det säkert att du vill gå? Du har ju en sån bra skola här hemma" sa mor som om jag skulle försvinna föralltid. Men vem vet? Om hon fortsätter som hon gör nu kanske jag gör det.

Lily nickade och gick in i kupén.
"Är det okej om jag sitter här? Jag har inte hittat Alice än, förstår du."
"Klart det är", sa jag och log. "Jag har inte hittat Laura än, så vi sitter väl i samma båt."
Plötsligt kom James förbi, och han var (såklart) tvungen att stanna och öppna kupédörren.
"Vill du gå ut med mig, Evans?" frågade han och log snett.
"Inte ens om du skulle vara sista människan på jorden, Potter!"
"Tycker du verkligen inte att du är lite för hård mot honom?" frågade jag försiktigt.
"Nej!" svarade Lily bestämt.

Ok, har märkt att jag ligger lite efter här ...
Hoppar tills när Laura vinkar hejdå till sin mor.
Men inget annat särskilt har hänt.

{Lauras Perspektiv}

Mor vinkade mot mig medan Alice drog mig i armen.
"Kom! Lexi och Lily har redan stigit på!"
"Jaja, ta det lugnt" sa jag, och försökte dölja att jag också var stressad. Tåget skulle lämna oss om ungefär en halv minut.

"Varför kommer de inte?" frågade jag otåligt och tittade ut. "Tåget går ju snart!"
"Ta det lugnt, Lexi, de kommer!"

{Lauras Perspektiv}

Jag och Alice var inte de ända som hade haft bråttom in på tåget. Själva lokföraren kom sent efter oss. Många yngre elever sökte fortfarande en plats att sitta på. Stackarna. Antalet elever hade ökat de senaste åren.

"Ska vi försöka hitta Lexi och Lily?" frågade Alice.
"Visst" sa jag, även om jag visste mycket väl att det var omöjligt just nu.

"Letar ni efter Lily?" frågade en välbekant och retlig röst.
"Och Lexi ..." sa Alice till James.
"De sitter tre kupéer ditåt" sa James och log sitt antagligen omedvetna flörtiga leende.

Jag rodnade och vände mig snabbt om.
Alice knuffade mig på axeln.
"Kom, så går vi"

Jag var så avundsjuk på Lily Evans. Hon var lika "smutsig" i blodet som jag, men hon hade allt annat. Jag fattade inte hur hon kunde tacka nej till en sån stilig och trevlig man som James.

Alice avbröt mig i mitt drömmande.

"Kommer du?" undrade hon.
"Oj, förlåt! Ja, kom så går vi!"

"Laura! Alice!" Jag flög upp och öppnade kupédörren när jag såg de båda. "Här sitter vi!"
Lily suckade. "Lexi, jag tror att hela tåget just blev halvt döva!" hon spände blicken i mig men log retsamt.
Jag slog till henne på armen och låtsades vara förolämpad.
"Lily Evans, hur vågar du?!"

{Lauras Perspektiv}

Jag slängde upp mina väskor på bagagehyllan och satte mig ner bredvid Lexi. Alice satte sig bredvid Lily och lutade sig uttråkat mot hennes axel.

"Så ... Vad har ni alla gjort i sommar då?" undrade jag och avbröt den pinsamma tystnaden.