"Din Rose..."

jag fattar inte att man kan skriva så bra som du gör!
jag tänker bevaka tråden, och jag vill verkligen att det kommer en fortsättning!

Väldigt bra! ♥ Jag tycker du så man fastnar och det är intressant information, du har verkligen lyckas! ♥ Så som du beskriver Rose och Scorpius är så jag också tänker de som, så det älskar jag! ♥
Jag älskar även denna ff, eftersom den verkar grym! ♥ Hoppas det nya kapitlet kommer snart! ♥ *läääängtar*

*bevakar solklart ♥*

Någon jag vill lära känna.
Åh, FEELS!!♥

Hur kommer deras föräldrar reagera när de mörker att de är kära? Inte bra iallafall...xD♥

Dadadadada... I'm lovin' it♥

♥kitto♥

SNÄLLA FORTSÄTT!!!!!!!!!!!!

YOU HAVE A NEW REEDER!!

Skriv mer!

Bevakar!

jäättttte bra! längtar till det kommer mer: )

Kul att så många gillar den, söta ni är

Kapitel 3.

Jag gick tätt intill Scorpius bland alla andra elever. Hoppas att han inte tycker att jag tränger mig på liksom, att jag är framfusig eller så men det verkar faktiskt inte som om han märker att jag går lite tätare intill honom än alla andra gör. Först då slog det mig att vi skulle åka över till slottet i dom där båtarna som mamma hade berättat om. Jag tittade mig omkring och upptäckte slottet genom den mörka dimman. Det var så vackert, inte bara slottet, mer händelsen, ögonblicket. Jag gick här med Malfoy och log i dimman, himlen var marinblå och stjärnorna lös mjukt genom luften som nästan var så tjock att den liknade rök. Scorpius vände blicken mot mig precis samtidigt som jag vände min mot honom. Vi ger varandra ett litet leende. Just då får jag syn på en gigantisk man och blir lite rädd. Jag flämtar till tyst. Malfoy trycker min hand och jag känner hur jag rodnar så jag vänder bort ansiktet. Jag förstod nu att det måste vara skogsvaktaren Hagrid, det var nog mamma som hade berättat mest om honom också om jag inte mindes fel. Han ropade ohörbara ord till oss men som sagt så kunde jag inte urskilja vad han sa så jag följde efter alla andra, inklusive Scorpius. Han hade nog släppt min hand nu, jag visste inte för han hade så gott som bedövat min hand när han tryckte den. Hagrid hälsade på mig glatt som om han kände mig men han såg väl att jag var en Weasley, det röda håret var svårt att missa. Jag gick fram till en av dom tomma båtarna och klev i den. Precis när jag skulle få i mitt andra ben så halkade jag så jag fick ta tag i kanten så båten krängde till. Men jag hade tänk rätt så fel, för istället för att Malfoy kom och satte sig tätt intill mig, kanske höll min hand en andra gång, så kom det en liten mörk pojke med en stor mun och svarta ögon och satte sig mittemot mig. Han hade rakat hår och ganska oproportionerligt stort huvud jämfört med rästen av den beniga kroppen. Jag log mot honom, lite för stort kanske, och han log snett tillbaka. Bara några sekunder senare kom en något större flicka med samma pigment och satte sig bredvid pojken. Hon hade väldigt vackert, långt, svart hår i en lång tofs. Hon var väldigt söt men hon log inte. Jag försökte men jag jag kände mig ganska ensam och flickan såg nästan hotfull ut framför mig. Nej, jag är nog bara nervös.. Det kom bara en till person och det var en korthårig, lång flicka med smala, blå ögon och ljus, nästan vit, hud. Hon log lite nervöst och satte sig bredvid mig, något för nära, men det verkade hon förstå själv för hon flyttade några centimeter från mig. Jag såg Scorpius sitta i båten bredvid oss och vi log stort mot varandra. Den korthåriga flickan frågade mig väldigt mycket på vägen över sjön så jag försökte att inte drömma mig bort i Malfoys ansikte utom istället svara lite lagom på hennes frågor. När hon frågat mig ungefär 20 frågor så började hon rabbla upp sina familjemedlemmar och husdjur, städer hon bott i och massor av annat men jag slutade snabbt lyssna och drunknade istället in i Scorpius vackra ögon..

Mer?

Bra!