Privatroll med AlexZz

Tjänarinnan fortsatte skrubba, så som hon förväntades. Men då Cycad tog några orädda steg närmare ryggade hon undan, och Alcander insåg att det vore kanske bäst att lägga sig i. Hon hade trotts allt säkert inte haft mycket kontakt med bestarna, och bilden av de draklika djuren bland folket var inte alltid positiv, de flesta var rädda för bestarna.
"Cycad", sade Alcander med befallande stämma. Wyvern släppte borsten med blicken och såg i stället på Alcander, som med en liten gest av handen befallde wyvern till sig. Lydigt flög Cycad över och satte sig på Alcanders axel.
"Jag måste be om ursäkt, miss. Det var varken min eller Cycads mening att skrämma er", sade han sedan vänligt och tog några steg närmare henne.

Cycad, det måste vara den vita wyvern. Trevligt att ha ett namn på filuren istället för att bara kalla den "den vita". När den flyger iväg så märker Zhi att den haft ögonen på borsten. Hon hade kunnat lägga märke till det innan om hon inte varit upptagen med att vara rädd för varelsen. Såklart finner Zhi hennes rädsla ofogad och hon borde bara struntat i den och fortsatt arbeta, hon är usel på det där med att bara ignorera allt och alla under tiden hon gör det hon är på slottet för att göra. Alltså det hon egentligen ska göra och inte som trädgårdsmästaren beskriver det "leka med växterna" ute i trädgården.
"Jag ber om ursäkt, ers höghet, jag menade inte att vara till besvär." Säger hon respektfullt nog och tittar inte ens upp. Varför skulle hon göra det? Zhi lägger kvickt ned borsten i vattnet för att den faktiskt ska vara effektiv igen. Det bränner henne men hon låtsas inte om dit den här gången. Det är inte lika varmt som förra gånge, tack och lov.

Alcander märkte inte det lätta leendet på sina läppar då han betraktade tjänarinnan. Hon hade inte lyft blicken än, vilket i sig inte var något ovanligt. Det var sällan tjänare vågade se upp på adeln, än mer en ur den kungliga familjen, för att inte riskera ögonkontakt. Det fanns lorder och grevar, prinser i tiden, som blivit förolämpade av sådant, och sett till att en bestraffning delats ut.
"Ni är inte till besvär, miss", svarade han mjukt och strök Cycad över huvudet förstrött. "Varken Cycad eller jag var förberedda för gäster, innan lakejen rusade in några minuter sedan, och Cycad sov djupt vid den tidpunkten. Tvärtom måste jag be om ursäkt om vi varit till besvär. Vi ska inte störa er mer så ni får era uppgifter utförda. God fortsättning på dagen, miss." Alcander tillät sig en sänkning av nacken som form av bugning, något mer om ens det skulle man inte ge en tjänare, och vände sig sedan om för att återvända till balkongen.

Zhi varken vill svara eller har ett svar. Dessutom känns det som en fälla eller liknande. Som om hon svarar fel så kan hon ju förarga honom och hon har liksom lyckats hålla sig relativt osynlig för de med högre status väldigt länge nu så hon vill inte förstöra sin framgång nu genom att svara. Men hon verkar inte behöva svara, så hon håller tyst och fortsätter nu med sitt arbete. Hon skrubbar vidare och gissar på att de andra inte kommer komma in hit, även om Zhi är frestad av att hämta dem. Hon förstår att balkongen är förbjudet område eftersom det är där prinsen befinner sig och alltså så ska Zhi hålla sig därifrån. Det kan vara för att Zhi egentligen inte har något därute att göra även om hon tagit sig friheten att ta reda på vad som finns därute genom andra. Den enda anledningen till varför hon är nyfiken är nog för att de hon fått informationen av är att det finns växter där, en del som inte finns i trädgården vilket naturligtvis gör Zhi nyfiken på vad de kan vara för sorts växter, hur de ser ut, hur de beter sig och allt sådant. Men nog med fantiserande när hon tvingar sig själv till att koncentrera sig på det hon ska göra och hon har dessutom lagt märke till att hon vänt blicken mot dörren så den slår hon med mot golvet. Zhi skulle bara ha stannat i trädgården eller ha prompt velat hjälpa till där hon egentligen skulle ha varit.

Alcander glömde snabbt bort tjänarinnan då han öppnade breven och pergamentrullarna. Några brev till från gäster för kvällen, men mer intresserande, raporter från legionernas generaler. De hade flera legioner stationerade vid gränsen, och de längre söder- och österut som begick kamper dagligen. De vid den norra gränsen utförde krigsövningar, eller det var den officiella orsaken att ha dem där. I sanning höll de ögat på Ulmer, och grannlandets trupper, som lagt upp liknande läger för nära gränsne i Alcanders smak.
Det var inte förrän kyrkklockan ute is tan klämtade fem slag som Alcander rycktes ur sina funderingar och grubblerier. Om två timmar skulle han vara i balsalen, redo att ta imot gäster, vilket betydde att han måste skynda sig.
Han återvände in och drog i en av de gyllene kedjorna vid ytterdörren, en lakej sprang in, och Alcander bad om varmt badvatten och en lätt middag. Det kunde trotts allt ta flera timmar innan han fick något att äta.

När Zhi, slutligen och äntligen blir klar med sitt helvetiska skrubbande som i början av sitt hastigt startade arbete på slottet fått skinnet på hennes händer flaga av, fyllas med blåsor och märken av alla dess slag så tog hon sig ut från prinsens residens och förundras än en gång över hur mycket arbete det finns kvar även om det känns som om de arbetet nog för... Zhi har ingen tid, hon bryr sig inte särskilt mycket om tiden heller så länge hon blir klar och om hon blir klar innan kvällens stora festivitet. Zhi platsar inte där och hon har inga som helst problem med att kunna ta sig till sin boning innan kvällsrodnaden blivit till stjärnklar natt - eller molntäckt himmel om hon har den oturen. Zhi har oftast inga problem på hemvägen men i vissa fall har hon haft oturen att stöta på småtjuvar eller värre. Hon har egentligen inte förmågan att slåss mot någon, hon ska om inte annat låtsas som att hon inte kan och det gör hon bra. Så Zhi gömmer sig istället, för det tycks ha fungerat hittills. För tillfället så hjälper hon till med att bära in växter för att göra balsalen så praktfull som möjligt.

Alcander tog sin tid i badet, tvättade bort dammen från ritten tidigare och lät musklerna slappna av i det varma vattnet. Cycad trippade runt bassängen, men höll sig borta från vattnet, ovillig att bli våt.
Efteråt åt han den lätta middagen som ställts fram och gick sedan för att klä sig. En snövit fintunika, en cremefärgad väst med gyllene broderingar, över den en mörk röd jacka med liknande broderingar vid kanterna och ärmarna, samt runt kragen. Runt halsen hade han en svart duk, vikt lik en slips under västen. Hans svarta stövlar var väl polerade och de vita byxorna var fläckfria.
Med Cycad på axeln tog han sig till festsalen, där de sista förberedelserna var i gång. Tjänare tände lyktor och ljus, polerade om statyer och bar in blommor och krukor.
Alcander fick syn på Alyssa, den äldsta dottern i den kejserliga familjen, och sin syster. Hon talade med en av tjänarna, som hade en pergamentrulla i handen och pekade ut något i salen. Alcander gick fram till dem och hälsade med en artig bugning. Alyssa såg upp och log brett, innan hon vinkade iväg tjänaren.
"Det blir nog klart i tid", försäkrade Alyssa. Alcander nickad eoch lät blicken svepa över salen. Han fick syn på tjänarinnan som varit hans rum tidigare. Hon höll på att bära n växter, och Alcander följde henne med blcken då hon tog sig fram.

Zhi placerar växten vid en av ingångarna, ungefär vid samma tidpunkt som en av de yngre hjälparna kommer in. Självklart, så ser inte den yngre pojken att det står saker i vägen för honom och därför krockar han rakt in i växten som skakar oroväckande. Fast det var väl annorlunda med pojken som befinner sig cirka en halv meter över golvet då Zhi fångat honom mitt i fallet. När hon tänker efter kan det faktiskt vara en av Mabels söner, fast han brukar hjälpa till i stallet såvitt Zhi vet. Det var väl för väl att han inte haft något i händerna eller liknande för då kunde det blivit en större uppståndelse. Vilket han också tycks inse när Zhi dragit upp honom igen då han gör en svag bugning mot henne.
"Ta det försiktigt." Svarar Zhi uppmanande och pojken nickar, även om han rusar iväg igen så hoppas Zhi på att han inte hamnar i olycka igen. Samtidigt drar hon undan foten vilken hon använt till att rädda växten som också hotat falla omkull. Fast Zhi tror inte någon såg, eller hon hoppas snarare på det eftersom hon nog inte borde visa prov på den sortens reflexer. Det var åtminstone inte uppskattat när hon kommit hit, Mabel hade sagt något om att en flicka i hennes ålder inte borde uppföra sig på sådant vis. Zhi minns bara lösryckta detaljer från det samtalet, men hon tror att poängen var att kvinnor inte ska kunna ha reflexer som en soldat. Egentligen förstod inte Zhi den liknelsen riktigt eftersom det närmaste soldat hon mött är vakterna runt slottet och hon tror inte att de räknas. Zhi flyttar växten lite åt sidan så man skulle ha mer chans att upptäcka den om man fann behovet av att gå bredvid en ingång, eller åtminstone inte löpa lika stor risk att förstöra växten eller förskaffa sig en onödig skada. Sedan vänder hon sig om igen för att gå och hämta den andra.