Gladiatorskolan (Privat)

Inskrivaren log mot henne, "Vi har väntat dig." sa han leende då hennes namn liksom Mars funnits där sedan de föddes. Och nu satt de i auditiorrummet och väntade på att rektorn skulle börja sitt tal. Bellona satt en aningen bakåtlutad med en självsäker hållning satt hon mellan Mars och Gaius. Hennes hållning och självsäkra leende dolde all den nervositet hon kände. Nervositet var en svag känsla och den fick man inte visa, visade hon att hon var nervös visade hon svaghet inför de elever som hon skulle besegra.
Men i ärlighetens namn var hon glad att vara här, att slippa fadern och det han gjorde med henne och att få vara med Mars och kanske få vänner? Att träna men också ha kul, det var något hon längtat efter.

Gaius drog handen genom håret och rätade litet på sig då han närmade sig för mycket kanten av stolen. Elever strömmade fortsatt in, och han nickade till hälsning åt vissa av dem. Många hade problem med att placera Gaius, och misstrodde honom av den orsaken. Han var en skicklig kämpe, och han hade aldrig förlorat en match, varken till första blodsdroppen eller till döden, och på sandplanen tvekade han aldrig. Men å andra sidan brydde han sig inte om kvinnorna som slängde sig mot honom, och utanför arenan stod han upp mot samma personer han kämpade med, då de gav sig på någon av de svagare eleverna. Han var bland de bästa, vilket gjorde de flesta rädda för honom, och gjorde de andra avundsjuka. Det fanns få han trivdes med en längre tid, även om han kunde skratta med vem som helst på en fest. För Gaius tyckte om sin alkohol, och då han drack drack han så mycket, att han oftast slocknade intill morgonen.
Bellone verkade till det yttre avslappnad, men Gaius tyckte sig ana något av nervositeten han visste att alla nybörjare kände sin första dag. Om man nu kunde kalla Bellona nybörjare. Men hon hade aldrig dödat någon, och det fanns elever man hade haft stora hopp för, som sedan funnit sig oförmögna att döda.
"Nervös?" undrade han med ett snett leende och vände lätt huvudet mot henne för att inte överröstas av oljudet i rummet.

Hon mötte hans blick, syntes det på henne? Troligen i alla fall på nära håll, och det var väl alla första dagen eller? Men hon skakar på huvudet då hon gissade att de hade kamerorna på sig, "Nej, inte precis." sa hon och ryckte på axlarna men gav honom en blick som sa honom ett annat. Mars hade sagt att Gaius var en av de man kunde lita på, inte på arenan precis då han aldrig förlorat en strid, men annars.
Hon drar med handen bort sitt hår som fallit framför ansiktet och lägger på ett självsäkert leende då en kamera passerar dem, allt för publiken och sponsorerna. "Och du själv? Jag mena längtat tillbaka?" sa hon då hon gissade att han inte var nervös precis.

Mars nickade till svar, men ändrade inte en min. Han förstod henne, och insåg att hon skulle skapa ett ryckte mycket lik hennes broders. Om hon skulle leva upp till det var en annan sak.
"Inte precis", medgav han med ett lättsamt skratt. Det var ingen hemlighet att Gaius inte ville vara i skolan, och median hade skapat en bild av honom som den tragiska hjälten, och de elakaste hade undrat varför han inte bara lät sig dödas. Men de visste inget om Gaius motiver, om Serena... Gaius var säker på att hon skulle leta upp honom, att de skulle rymma tillsammans. När hon fick chansen skulle hon komma, och han måste vara vid liv då. Men hon var en högt ställd adelslficka, det fanns flera förklaringar varför Gaius hade varit tvungen att återvända för sitt tredje år som gladiator.
"Men jag klarar mig, så som alltid", fortsatte han, och det fanns ingen stolthet i hans röst. Han hatade att döda, men för Serenas skull skulle han fortsätta.

"Sno inte mina ord sådär det kan stå dig dyrt." sa Bellona skämtsamt och blinkade åt honom. Inte för att hon trodde att de skulle få möta varandra, vem visste på arenan? Där kunde hon få möta Mars om hon hade otur, hon bet sig i läppen, vad skulle hända då? Men hon skakar av sig känslan, fick de mycket sponsorer kunde kanske detta undvikas? Hon kastar en blick på Gaius, troligen skulle hon tränas med de nya först för att lära sig stridsteknik, otroligt slöseri med tid då hon redan kunde allt.
Hon nickar, undra varför han inte ville vara här? Han som var så framgångsrik och duktig, han kunde få allt han ville och sen fortsätta som tränare.

Gaius skrattade och lutade ig framåt för att få ögonkontakt med Mars.
"Mars, din syster är skrämmande. Du måste säga åt henne att man inte får skrämma mig så", sade han med låtsad rädsla i rösten. Sanningen att säga hade han redan fattat tycke för Bellona, hon påminde mycket om sin bror.
Rektorn steg upp på podiet längst fram i salen, och skolans sång började spela över högtalare, kallade elevernas uppmärksamhet till podiet. Då hymnen dog ut välkomnade rektorn dem med ett brett leende. På duken ovanför hans huvud spelade en video med snuttar från kamper från föregående året; minnesvärda ögonblick för publiken och eleverna.
Mars sänkte blicken för att inte behöva se döden som spelades upp, och lyssnade endast med halva örat på rektorn, som talade lika mycket åt eleverna och publiken där hemma.

Mars skrockade muntert, "Hon är min syster, självklart är hon skrämmande." sa han skämtsamt tillbaka och Bellona himlade med ögonen men sa inget åt dem då rektorns tal börjat och visningen av förra årets arena visades. Varken Mars eller Gaius verkade vara så himla förtjusta över det då deras presentationer visade det. Hon visste att Mars i själva verket hatade det, då han sagt det i förtroende och utan deras föräldrars vetskap, kanske var det samma för Gaius?
Hon slängde en snabb blick på dem båda men lyssnade på rektorn då han förklarade regler och liknande som mest bestod i att man inte fick döda någon förutom på arenan, och övriga regler och liknande.

Gaius kastade en blick upp och ångrade det genast. På skärmen visades en ung flickas död, då en av de äldre gladiatorerna körde ett svärd genom henne. Gaius kom ihåg henne, hennes namn hade varit Cornelia. Det hade varit hennes första år, och hon hade gråtit sig till sömns på nätterna. Gaius visste detta, för efter att ha kört iväg några pojkar som hade omringat henne på en fest för att ha det litet roligt, hade hon drucket medgett att hon var rädd för att dö. Hon hade somnat i hans armar, och ofta efter att ha druckit hade hon krypit in bredvid honom. De hade aldrig gjort något, men innan kampen som var Cornelias slut hade hon försökt kyssa honom.
Då rektorn avslutade sitt tal reste sig Gaius kvickt.
"Vi ses senare", sade han kort åt Mars och Bellona och lämnade rummet snabbt. Hans humör hade tagit en total svängning och han siktade mot rummen de bodde i.
Hans rum var så som han kom ihåg det, obesmyckat, med en säng, bord och skåp. tungt kastade han sig på sängen och stängde ögonen, och andades djupt i ett försök att lugna ner sig.

De nickade och såg efter honom och Bellona höjde ett frågande ögonbryn åt Mars som ryckte på axlarna dock sa hans ögon att han kunde gissa sig till orsaken. De hade sedan länge lärt sig att kommunicera ljudlöst vilket troligen skulle visa sig mycket bra här då det mesta var mediaövervakat. De följer med strömmen och letar reda på hennes rum. Ett vanligt rum med vita väggar, en säng och garderob och ett fönster som visade skolans innergård. Hon skulle själv få designa det, ju fler poäng desto mer att handla för och kanske sponsorgåvor. Mars stänger dörren bakom dem och stänger ut ljudet av eleverna, "Han gjorde det igen, eller hur?" säger Mars sammanbitet och hon nickar stumt. Han lägger armarna om henne, "Här på skolan kan han inte komma åt dig." sa Mars som för att trösta.

Fem minuter senare satt Gaius upp och andades tungt ut. Han hade lyckats få sina känslor under kontroll, men hans ansikte liknade nu den mask han lade på sig då de gav sig ut på arenan.
Med vanda rörelser tömde han sin väska. Kläderna viktes prydligt in i skåpet och väskan skuffades in under sängen. Rummet såg lka prydligt ut som tidigare, och lika opersonligt.
Letkionerna skulle börja följande dagen. Dagarna var indelade i skola och teori på förmiddagen, och praktisk övning på eftermiddagarna. Men den här dagen skulle de ha ledigt, och på kvällen skulle det ordnas en fest, då alla firade att de var tillbaka. Gaius tyckte inte det var något att fira, men han deltog alltid, mest på grund av alkoholen. Att dricka sig redlös var ett bra sätt att klara sig genom den första kvällen i den hatade skolan.