Fast på det dödas ö.

Inte i kväll helst. Har otroligt dåligt internet och kommer inte kunna vara inne vilket då är lite tråkig för mig.
Förlåt!

Imorgon? C:

Nu har jag vanligt internet så vi kan starta rollet.
Jag kan börja:

Linnea snörde på sig dom svarta kängorna innan hon rätade på sig och öppnade dörren.
Hon såg till att slå igen den riktigt hårt så att det skulle höras ordentligt! Hon visste att syrran blev galen då.
Linnea kunde inte låta bli att le vid tanken på hennes "kära" systers min när hon vaknade av smällen från dörren.
Linnea fortsätter ner för trapporna i lägenheten och ut i solljuset. Klockan var halv 8 på morgonen.
Hon låste upp sin cykel. Cykeln var ljus rosa, inte fint ljus rosa utan en sunkig nyans av det, den var rostig och hade varken kvar pakethållare eller korg, dock syntes det att det varigt en där tidigare. Cykeln var dessutom en aning för liten, men gick ändå att cykla på.
Hon hade blivit retad för cykeln när hon varit yngre, se så där 12-11
Hon hade haft samma cykel i snart 5 år. Det var det ända hon behållit som farsan hade jet henne.
Allt annat hade hon gjort sig av med.
Linnea hade som sagt blivit retad för sin cykel. Men det hade aldrig berört henne det minsta. Hon struntade fullständigt i vad folk tyckte om hennes cykel! Så ingen hade orkat fortsätta reta Linnea. Hon reagerade ju inte ens.

Linnea var framme vid skolan.
Byggnaden var inte precis något vackert. En stor cement kloss med få fönster.
Hon ställde cykeln precis under skylten "STÄLL INTE ERA CYKLAR HÄR, TACK!" utan att låsa den.
Ingen ville ändå sno den.
Sedan gick hon in i skolbyggnaden.

Amanda rafsade ner pennor och andra nödvändigheter i sin väska.
Hon knöt de blå högklackade skorna och slängde väskan över axeln.
Innan hon gick ut ropade hon: "Jag går nu mamma!"
Hon hörde bara ett svagt "okej" från sin mamma innan hon stängde dörren bakom sig.
Hon kastade sig på den nya vita och ljusblå cykeln och började trampa.

Väl framme vid skolan ställde hon cykeln i cykelstället och låste den ordentligt.
Hon hade inte någon lust med att bli utskälld av sin pappa, när hon kom hem utan cykel.
Det hände förra veckan, då Amanda varit slarvig och inte låst.
Men ändå hade hon fått en ny.
Hon var ganska bortskämd, det var inget som man kunde undgå.
Amanda gick sedan över skolgården, in i skolan.
Där inne var det ganska fullt med elever.
Någonstans där bland alla elever såg hon Linnea, hennes vän. (Om det är okej för dig YES)
Amanda gick fram till henne.
"Hej Linnea!"

Cassandra tog på sig sina skor och öppnade dörren.
"Hejdå, mamma!" skrek hon och smällde igen dörren. Hon sprang nerför trapporna istället för att ta hissen och slängde sin väska över axeln samtidigt. När hon kom ner öppnade hon dörren och gick ut. Hon tog satte sig på sin gula cykel och åkte iväg mot skolan.
Hon kom fram efter cirka 20 minuter, och ställde cykeln mot väggen och låste den.

Hon gick och satte sig på en bänk medan hon väntade på att skoldagen skulle börja. Cassandra hade alltid tyckt om att iaktta personer och komma på egna historier om det, och de här stunderna på morgonen använde hon alltid till det. Någon hälsade på henne, och hon nickade till svar, utan att märka vem det var.

Tiffany satt lutad mot väggen i skolans korridor med näsan nersjunken i en bok. Hennes mamma jobbade tidigt igen och hennes pappa var alltid bortrest. Alltså var hon typ alltid först i skolan.

Korridoren fylldes snabbt med folk och det började bli för trångt för att sitta ner. Tiffany smällde ihop sin bok och reste sig upp, fortfarande tryckt mot väggen. Hon vinkade till Linnea och Amanda, som gick i klassen över henne. Hon var rätt så populär i klassen för att hon var kompis med äldre elever.

"Hej, Amanda!" Svarar Linnea.
Det var faktiskt rätt underligt att Linnea och Amanda var vänner. Dom var väldigt otydliga, på alla möjliga sätt. Men dom var iallafall vänner.
En bil körde upp med bilen på lärarnas parkering och klev ut. Det var en kvart kvar till skolan skulle börja.
Läraren muttrade irriterat när hon såg Linneas cykels olämpliga parkering.
"Att folk är tvungna att ställa sina cyklar just där..." Muttrar hon för sig själv och tittar Linnea i ögonen då hon mycket väl vet att det är hennes cykel.
Linnea ler vänligt mot läraren.

Korridoren tömdes snabbt på elever när lärarna kom och öppnade klassrumsdörrarna. Tiffanys lärare var sen, som vanligt, men tillslut kom han och eleverna tumlade in i klassrummet. Tiffany tog sin plats längs bak i klassrummet och plockade upp sitt pennskrin ur ryggan.

Linnea gick in i klassrummet och sätter sig i en av bänkarna längst bak.

Cassandra dansade till klassrummet och satte sig i en bänk ganska långt fram.