PRS mellan Amaanda och mig!

[Aa, det blir jättebra! :3]

Mmm.. Kanske typ att de kommit fram till slottet precis, för det tar alltid så lång tid på tåget.. x3
Nejmen.. det spelar ingen roll för mig!

((Joo, det kan jag hålla med om C: Börja du ))

Okej, jag börjar då!

Micaela klev in i Stora salen.
Hon log när hon hörde det härliga sorlet av elever som pratade.
Det här var alltså hennes sista år på Hogwarts.
Micaela hoppades på att något extra speciellt skulle hända det här året.
Eller, hon hoppades inte, hon liksom kände på sig att något extra speciellt skulle hända.
Hon gick stillsamt till Gryffindorbordet och satte sig på bänken.
Medan förstaårselverna blev sorterade, tittade hon runt i salen och sedan bort mot lärarbordet.
Efter sorteringen började rektorn hålla sitt, lite väl långa och uttråkande, tal.

"Titta", viskade Emilie, en lång sjätteårselev från Ravenclaw med tjockt chokladbrunt hår. Hon betraktade rektorn från sin plats vid ett utav de fyra elevhemsborden. "Professer McGonagall har bytt ut sin hatt."
Audrey tittade upp mot lärarbordet. Mycket riktigt var hennes gamla nötta hatt utbytt mot en ny. Likadan som förra året, men inte lika använd. Bara en ravenclawelev kunde lägga märke till en sådan detalj.
Audrey log mot sina elevhemskamrater. Hon hade saknat allihop. Det var här hon hörde hemma.
"... kommer lite förändringar att ske", fortsatte McGonagall. Audrey förbannade sig själv för att hon inte lyssnat ordentligt. Nu spetsade hon öronen. "Vi kommer att få gäster. Ta väl hand om dom." Hon klappade två gånger. Som på en given signal öppnades Stora Salens stora dörrar.

((Du får skriva om Durmstrangs entré, mwahaha ♥ ))

((Okej!))

Gäster? Okej, tänkte Micaela och tittade upp mot dörren, där nu en massa pojkar och flickor (för det var väl flickor också?)
gick in i ett prydligt led och gjorde massa konster med käppar och saker; Micaela blev lite snurrig av alla saker.
"Här har vi Durmstrangs skola!", sa McGonagall och log mot hela salen.

Kanske lite kort, men aja..

((Det blev super! Jag tror det är tjejer, respektive killar med i D och B, verkar ju lite ologiskt annars. ))

Hogwartseleverna applåderade högljutt över det imponerade framträdandet. Durmstrangseleverna bugade artigt mot deras publik. Så fort applåderna avtagit trängde Slytherin och Hufflepuff ihop sig vid elevhemborden så att de kunde slå sig ner längst fram.
"Och de förtjusande eleverna från Beauxbatons", sa McGonagall.
Ännu en gång slogs portarna upp. Men de olika framträderna kunde inte vara olikare. Flickor klädda i blått nästan svävade in i rummet. Med jämna mellanrum tog de ett dansteg åt sidan och blinkade mot pojkarna (som blev illröda i ansiktet). Magiska fåglar kvittrade över dem och förstärkte deras skönhet.
Längst bak i deras led la Audrey märke till några killar i blåa kostymer. De var inte alls med i showen, utan log mot bländande mot publiken.
"Beauxbatons!" Sa McGonagall och log ännu en gång.

Micaela tittade häpet på när skolorna gjorde entré.
"Flytta ihop er", sa någon och Micaela och alla andra från Gryffindor flyttade ihop sig med Ravenclaw.
Micaela hamnade bredvid en flicka från årskurs sex.
Hon hade blont hår och gröna ögon.
Micaela trodde att hon visste namnet på henne.
Anna? Augusta? Audrey? Ja, Audrey hette hon. Det var Micaela säker på. Audrey.

Hon hann knappt reagera förrän en hop av Gryffindorelever trängde ihop sig vid Ravenclaws elevhemsbord.
En tjej med axellångt chokladbrunt hår satte sig bredvid Audrey. När hon med ett leende vände på huvudet såg Audrey vem det var. Micaela Hamilton. Närmare bestämt en kändis på skolan. Hon var sjundeårselev, söt och social. Allt det Audrey inte var.
Framme vid lärarrummet ställde sig McGonagall upp och försökte få tyst på salen.

"Nu undrar ni säkert varför de här gästerna har kommit.
Jo, för i år har en legendarisk händelse inträffat.
Vi ska hålla i Turneringen i magisk trekamp.", sa McGonagall.
Ett sorl av mummel brast ut i salen.
"Tystnad! Här är den så kallade, flammande bägaren.", fortsatte McGonagall och med ett litet vift med trollstaven försvann guldiga dekorationer över en stor bägare med blå eld.
"Lägg era namn i bägaren innan onsdag, så kanske ni blir utvalda som förkämpar, men jag varnar er: turneringen är inte för klenmodiga."
Micaela tänkte att det här var en chans för henne att visa vad hon går för. Hon skulle anmäla sig.
"Men i år har det skett lite ändringar. Du måste vara minst sexton för att få delta. Och från varje skola kommer fyra personer att delta; två flickor, respektive pojkar.
Ha en trevlig kväll.", avslutade McGonagall med och maten dukades fram på bordet.

((Bra skrivet!))

Alla ivriga, förvånade, missnöjda och glada elever och gäster sköt undan sina känslor i ett hörn då maten dök upp på bordet i ett trollslag.
Audrey tog utsvultet för sig av de trollkarlsdelikatesser hon inte fått smaka på sen förra året. Å, vad hon hade längtat.
Hon sköt hela tiden bort tankarna på Trekampen. Hon visste inte alls vad hon kände.
När hon högg in på en kycklingklubba tänkte hon att det var något att fundera på efter festmåltiden.