Sorgligaste döden? Och filmdöd eller bokdöd?

jag grät as mycket när dobby, hedwig och dumbeldore dog

Dobbys död är mest känslosam.

Jag grinade så mycket att mamma blev helt förskräckt när jag läste Dumbledores, Sirius, Snapes, Freds, Dobbys, Tonks och Lupin död. Och när Harry och Hemione stod vid Lily och James grav och när de läste den där skylten på grinden till deras hur blev jag jätte ledsen och några tårar kom. När Harry blev medvetslös och pratade med Dumbledore och Dumbledore berättade lite av sin historia och började gråta blev jag också jätte ledsen. När Hedwig dog blev jag så chockad att jag inte kunde läsa vidare på flera minuter, jag bara låg där och stirrade.

Rowling förklarar inte lyckan efter Voldemorts död ordenligt. Det står att alla var glada och att det hördes hurra rop och sådar med lyckan kommer aldrig ordentligt. Och det skulle ha varit mycket bättre om hon hade skrivit att de tog Snapes kropp från Spökande stugan, istället verkar de som att de bara dumpade kroppen där! Det blir så orättvist då.

jag gråter inte till böcker det bara går inte och inte så ofta till filmer heller när Dobby dog då grätt jag annars var senaste gången jag grätt var när jag såg nasses stora film på bio när jag var cirka 5 år så ja ni förstår nog men det är bara för att JK skriver på ett så himla bra sett att man värkligen lär känna alla personer i boken som riktiga vänner så när dom dör så blir man såklart riktigt lädesn

Någons död som har en tendens till att glömmas bort är lille Colin Creeveys. Pojken som blev relegerad från skolan men tog sig tillbaka för att delta i det slutgiltiga stora slaget men omkom 16 år gammal... :'( ♥

Gråter floder när Snape dör, när man får höra hans historia, Freds , Colins, Dobbys, Remus och Tonks död :'(

Har ni tänkt på vad hemskt det måste ha varit för JK att skriva alla dödstillfällen, de har väl varit tvungna för sagans skull men det är ju hennes "penna" som i slutänden tar död på karaktärerna. Hon måste ha tvekat både en och två gånger innan hon satte orden på pappret

"Death by the Pen of Rowling"

Jag får alltid en chock när jag läser det stycket, det smärtar i hjärtat. Varenda gång jag läser orden som bekräftar att han är död, så ser jag den där lilla pojken framför mig, lille Colin Creevey med kameran i högsta hugg. Hela Deathly Hallows är ett snyftkalas, tycker jag.

Han blev ju relegerad för att han var mugglarfödd. Så han gladdes nog rejält över att få kämpa ner dödsätarna på hans hemmaplan.

Sant Självklart måste det vara mäkta glädjande att få stå tillsammans med sina vänner i en strid för sina "rättigheter" och ståndpunkter. Vad jag menade var att han var modig nog att göra det istället för att "fega ur" eller kanske tycka att "varför hjälpa till då vissa av dem man hjälper inte vågade säga emot när mugglarfödda blev relegerade".

Det är modigt att stå upp för sig själv och dessutom andra när man vet att man riskerar sitt liv för att göra det (detta gäller naturligtvis alla som deltog på "de godas sida" i The Battle of Hogwarts) ♥