Orden läser mugglarsagor

Bra!!!

Skåpungen. Dör av skratt! :'D

Jättebra!

Hermione öppnade boken och läste.

Det var en snöig vinterdag. Drottningen satt vid fönstret och broderade då hon plötsligt stack sig i fingret på nålen, och tre bloddroppar föll ner på fönsterkarmen.

Det röda blodet var så vackert mot den vita snön

- Jag ska tänka på att ha min vita klänning snart, sa Ginny och tänkte på hennes röda hår.

Det skulle passa henne, tänkte Harry- vänta vad?.

att drottningen utropade:

'' Jag önskar att jag hade en dotter som var vit som snö, röd som blod och svart som ebenholts''

- Eben- vadå? frågade Ron.

- Ett svart träslag, sa Harry och Hermione i en mun.

- Jag kunde fatta att det var svart, sa Ron.

Harry och Ginny såg falskt chockade ut.

- Kunde du?

- Oh, håll klaffen.

- Men hur kunde du lista ut det, sa de med Falsk dumhet.

- gå och hångla eller nåt', sa han.

Harry och Ginny stelnade båda till och rodnade, innan de båda smällde till Ron på armen.

De andra skrattade åt dem. Mr Weasley och mrs Weasley utbytte blickar, kanske Harry och Ginny inse att de var bra ihop.

- Snälla Hermione, läs.

En kort tid där efter fick drottningen en dotter. Hennes hy var vit som snö, kinderna röda som blod och håret svart som ebenholts.

Vacker, som Ginny, VÄNTA VAD! Harry skrämdes av dessa tankar.

Därför fick hon namnet Snövit.

- Ungefär som när Harry fick titeln '' Pojken som överlevde''.

- klaffen.

Efter en liten tid senare dog drottningen.

Som när mina föräldrar dog.

Snövit växte upp och blev den vackraste flickan i landet. Hon var så godhjärtat och snäll att alla som träffade henne genast tyckte om henne

- Det är inte så det funkar, mumlade Ginny.

- Vad menar du? frågade Hermione, som var den ända (förutom Remus) som hade hört henne.

- Harry är godhjärtad och snäll, men ända blir han utstött, samma sak med Remus och Luna.

- Oh

- Till och med fåglarna i träden och djuren i skogen.

När Snövit ännu var liten, gifte hennes far om sig.

- Satsa hon var elak, sa Harry.

- Hur vet du?

- Jag har hört den förut, muttrade han.

-Fuskare

Den nya drottningen var mycket vacker, men högfärdig och elak.

- Vad var det jag sa

- Klaffen, du visste att det skulle hända,

Hon stod inte ut med att någon kunde vara lika vacker som hon.

Drottningen hade en magisk spegel, och varje gång hon tittade in i den

- Som vår magiska spegel? sa Fred

- Nej, sa Harry och Hermione i en mun.

- Synd, sa Ron.

sa hon:

'' Spegel spegel på väggen där,

säg vem som vackrast i landet är!''

Och spegeln svarade:

'' Du är vackrast i landet här!''

- Önskar vår kunde säga det istället för alla oförskämdheter, sa Ginny.

- Ja, sa Harry överens kommande, den var riktigt irriterande

Men för varje år som gick blev Snövit vackrare.

- Da da da.

En dag när drottningen frågade spegeln vem som var vackrast i landet är svarade den:

- Dudley, sa Harry på skämt och alla som sätt honom började skratta infernaliskt.

- Malfoy, sa Ron

- Voldemort, sa Ginny och alla slutade skratta och Wesleys hajade.

- Kom igen det är bara ett namn, sa Harry

- Men... började Ron

- Det är läskigare att möta honom, sa Ginny och tänkte på sitt andra år.

- Jag håller med dig, sa Harry.

- Han var så oförskämd, sa Ginny och Harry kunde inte låta bli att skratta åt det.

De andra stirrade på dem.

- Lång historia, om hemligheternas kammare.

- Ni hittade..

- läs Hermione.

'' Er, vackra drottning håller jag kär,

men Snövit vackrast i landet är!''

- Snacka om shock, undrar hur Voldemort skulle reagera om någon sa att det fanns någon som var mer ond, sa Harry

- Vi behöver förhoppningsvis aldrig veta.

När drottnignen fick höra detta blev hon rasande och kallade till sig jägaren.

- Inte bra, sa mrs Weasley

- Hon blir okej, sa Harry och Hermione skrattande, bara mrs Weasley.

'' Ta med dig Snövit ut i skogen och döda henne!'' sa hon. ''Jag vill aldrig se henne igen.

- Bara för att hon var vackrare? frågade Charley skeptiskt.

- Japp.

Och lägg hennes hjärta i det här skrinet. Det vill jag ha som bevis för att du gör som jag befaller!.''

- Trevlig kvinna, är hon singel? frågade Fred. George knuffade till honom.

- Hon är min, sa han.

- Nej ,ledsen men hon är upptagen, sa Sirius.

-Hon ville ha Snövits hjärta, inte era, sa Hermione och hon och Harry började gapskratta.

-Va? frågade Ron

-Det är ett uttryck, om man vill vinna någons hjärta vill man att den ska bli kär i en, sa Hermione

Jägaren tog snövit med sig långt ut i skogen.

Men då han skulle dra jaktkniven för att döda henne grät snövit.

'' Snälla du, rädda mitt liv! jag kan gömma mig i skogen och jag lovar att aldrig komma tillbaka.''

- Om man bara kunde säga så till Voldemort, muttrade Ginny.

- Säg inte namnet Ginny, sa mrs Weasley.

- Rädslan för namnet ökar bara rädslan för personen, sa Harry och Ginny i en mun.

- Men...

- Tro mig det är mycket mer läskigt att möta honom, speciellt ung, sa Harry och Ginny, återigen samtidigt.

- Hej, döljer ni något?

- Nej!

- Läs

Snövit var ung och vacker,

- Som om det gjorde nån skillnad, sa Hermione

och jägaren tyckte synd om henne.

Han sa:

'' Spring iväg, kära barn''

Han dödade ett rådjur och la dess hjärta i skrinet som bevis för att Snövit var död.

Jägaren gick tillbaks till slottet, och Snövit var ensam i skogen.

Hon blev så skrämd av de knotiga träden och de rasslande bladen att hon började springa.

- Japp, inte en Griffindor.

Vilda djur kom emot henne, men gjorde henne inte illa.

- Om en basilisk kom då? frågade Harry lågt.

- Jag vet inte.

Snövit sprang och sprang, tills det började bli mörkt.

- Hur orkade hon det? frågade Ron.

- Man springer fortare när man är rädd eller arg, sa Harry.

- Ja du borde veta, sa Ron.

- Men det är sant, forskning har bevisat det, sa Hermione.

- Läs

Hon var så trött att hon inte orkade ta ett enda steg till.

- Förståeligt, sa Tonks.

Då fick hon syn på en pytteliten stuga. Snövit gick in.

- Bara sådär?

- Japp

Det var rent och prydligt i stugan, och allting var väldigt smått.

Ett litet bord med vit duk stod dukat med sju små fat, en sked en gaffel och ett krus.

- Är det bara jag som blir påmind om Hogwarts? frågade Fred

- Nej, det är i alla mugglar sagor, sa Hermione.

På rad längs väggen stod sju små sängar.

- Oh, de måste vara sju personer som bor där, sa Sirius upphetsat.

- Grattis att du kunde räkna ut det, sa Harry.

- Det riktiga namnet på boken råkar ju bara var Snövit och de sju dvärgarna, sa Hermione.

- Hmph,

Alla skrattade åt Sirius ansiktsuttryck.

Snövit var hungrig och törstig.

- Stackars stackars flicka, sa Sirius allvarligt.

- Tramptass, vi vet alla att din enda sanna kärlek är maten, sa Remus lugnt och alla skrattade på Sirius bekostnad.

- Ron är också, sa Harry och Ginny i kör och rodnade.

Ron var för irriterad för att oroa sig för hans bästa vän och syster, Han gillade ju Hermione mer än maten.

Hon åt en bit av brödet som låg på varje tallrik, och drack en klunk av vattnet i varje krus- hon ville inte äta upp all mat för någon.

- Vilket inte Sirius skulle ha gjort.

- Hej!

-Du skulle ha ätit all mat på alla talrikar

Så la hon sig på en av sängarna. Och så trött som hon var, somnade hon genast.

Strax där efter kom husets ägare hen. Det var sju dvärgar som arbetade i gruvorna i berget.

När de tände sina ljus såg de att någon hade varit inne i huset medan de var borta.

'' Vem har ätit av mitt bröd?''

- Snövit! skrek Fred och Geroge.

'' Och vem har druckit ur mitt krus?''

- Snövit! Skrek Fred, George och Sirius

Så fortsatte de tills den sjunde dvärgen fick syn på Snövit som låg och sov i hans säng.

Han vinkade till sig de andra, och så stod de alla och stirrade förundrat på den sovande flickan.

Hermione fångade Harrys blick, och han nickade en gång

- Sen kom en trehövdad hund som hette fluffy och...

- VAD!

Harry och Hermione skrattade.

- Kan inte fatta ni gick på det.

- Ja speciellt Ron borde veta, sa Harry.

- Varför? frågade mrs Weasley

- Du vill inte veta, sa Harry och Hermione började snabbt läsa igen.

'' Så vacker hon är!'' viskade de och bestämde sig för att låta henne sova vidare.

- De får det att låta som hon är död, påpekade Charlie.

- Tro mig, de gör det ännu mer sen, sa Harry.

- Oh.

När snövit vaknade nästa morgon och såg de sju dvärgarna blev hon rädd. Men de log vänligt åt henne och frågade vad hon hette.

'' Snövit'', svarade hon.

Så berättade hon för dem om den elaka styvmodern som hade befallt jägaren att döda henne, och hur han hade räddat hennes liv.

'' Du kan bo här hos oss'' sa dvärgarna. '' Du kan laga mat och städa åt oss, så ska vi ta hand om dig.''

Snövit blev glad. Hon höll fint i huset och hade alltid middagen klar åt dem när de kom hem från gruvan.


- Hon låter som en lycklig husalf, sa Sirius.

- Ja, de som har de bra, sa Hermione gillande.

- Men det är synd att det är så få som är det, sa Harry.

Hermione nickade instämmande.

- Lily var också så, är det mugglaruppväxt sak eller?

- Japp! sa Harry och Hermione flinande.

- Det och att vi är så mkt coolare.

- SURE

Eftersom Snövit var ensam hela dagarnas dvärgarna åt henne att vara försiktig.

'' Du får inte släppa in någon i huset'', sa de, '' för din elaka styvmor kommer säkert att upptäck var du är och komma och leta efter dig.''

Just då såg den elaka drottningen in i sin spegel och sa:

- Säg mig vem som fulast i landet är, började Fred.

- Och den magiska spegeln svarade... fortsatte George.

- Du fulast i landet är, även om Umbridge är en kronkurant, avslutade Sirius och gjorde high five med dem.

'' Spegel, spegel på väggen där ,

säg vem som vackrast i landet är!''

spegeln svarade:

- Ginny Weasley, sa Harry utan att tänka.

Harry och Ginny rodnade.

- Jag menade inte att...

- Läs Hermione.

Hermione utbytte en blick med Tonks, kanske de inte var blinda trots allt...

'' Visst du är vacker, du sköna fru,


-men du påminner faktiskt om en gnu

men Snövit är långt vackrare än du.

I stugan hos dvärgarna är hon just nu.''

- Elak spegel

Den elaka drottningen skakade av raseri.

Snövit levde! Hennes magiska spegel ljög aldrig.

- Inte vår heller.

Hela dagen grubblade hon på hur hon skulle bli kvitt Snövit.

Först tog den elaka drottningen ett stort äpple. Det var snövitt på ena sidan och rosenrött på den andra. De såg delikat ut. Hon doppade halva äpplet i gift, och klädde ut sig till en fattig, gammal gumma och begav sig till dvärgarnas hus.

När drottningen knackade på dörren tittade Snövit ut genom fönstret.

'' Jag får inte släppa in någon'', ropade hon ut till henne.

'' Jag vill bara sälja några äpplen'', sa den gamla gumman vänligt.

- Vänligt i mitt arsh...

- GINEVRA! ropade mrs Weasley.

Ginny rodnade vid användningen av hennes födelsenamn.

- Kalla mig inte det, muttrade hon.

'' Varsågod, här så ska du få smaka ett!''

Hon höll fram det giftiga äpplet.

Men Snövit sa:

'' Nej, jag törs inte.''

- Absolut inte en Gryffindor, om Ron skulle bli erbjuden ett äpple gratis skulle han äta den i en tugga, sa Hermione och Harry och Ginny nickade.

- Sirius också, sa Remus.

- Hey, skrek Ron och Sirius.

'' Är du rädd för att jag ska förgifta dig?

- Ja, sa Sirus

Skrattade gumman'' se här, jag delar äpplet i två delar. Du får den röda halvan, så tar jag den vita.''

- Så det är alla skämt med rödvita äpplen ni drar hela tiden? frågade Ron, och tittade på Harry och Hermione, som visslade oskyldigt.

Snövit visste inte att det var den röda halvan av äpplet som var förgiftat.

- STÄNDIG VAKSAMHET! vrålade Moody från dörr öppningen. Alla hoppade till, de hade inte insätt att han stod där.

Äpplet var så vackert ut att hon inte kunde motstå frestelsen. Ivrigt tog hon en stor bit.

Just när hon hade gjort det, föll hon död ner på golvet.

Några flämtade.

- Ni inser väl att hon inte är död, var ser helt död ut.

De andra nickade men Harry rös.

- Vad? frågade Hermione ut.

- Det var så Ginny såg ut när jag hittade henne i hemligheternas kammare, svarade han.

- Oh

När de sju dvärgarna kom hem den kvällen, fann de Snövit på golvet, blek och stilla.

Harry rös till igen och Ginny tog hans hand.

De ropade hennes namn och försökte på alla sätt att väcka henne, men förgäves. Snövit var död.

På slottet såg den elaka drottningen in i den magiska spegeln och frågade vem som var vackrast i landet. Spegeln svarade:

''Du äe vackrast i landet här.''

Äntligen var drottningen nöjd.

- Vilken hemsk kvinna, sa mrs Weasley.

- Du har inte träffat Umbridge, sa Harry och ryste. Alla som gick på Hogwarts förtillfället nickade med kännande.

I tre dagar grät de sju dvärgarna över snövit. Så skulle hon begravas. Men hon såg så levande ut att de inte hade hjärta att lägga henne i den kalla jorden.

- Det är för att hon är levande, sa Fred i falsk sorglig röst.

- VI kunde inte gissa det.

De gjorde en glaskista åt henne och skrev hennes namn med guldbokstäver på den. Kistan ställde de ut i skogen.

Snövit låg länge i sin glaskista. Hon var fortfarande lika vacker. En dag kom en prins ridande genom skogen och fick syn på kistan.

Snövit var så vacker att han blev förälskad på en gång, han bad dvärgarna att han skulle få Snövits kista.

De tyckte synd om honom och lät honom få den.

- Satsa Butter hade invändningar, sa Harry och skrattade.

- Ja, sa Hermione och gick med i skrattet. De andra stirrade på dem.

- Va?

- En av dvärgarna.

- oh

Prinsen bad sina tjänare att bära kistan med Snövit till hans slott. På vägen snubblade en av tjänarna, kistan föll ner, och den förgiftade äppelbiten som suttigt fast i Snövits hals lossnade.

Snövit öppnade ögonen.

'' Var är jag?,'' undrade hon, och såg upp på prinsen.

'' Du är hos mig'' svarade han. '' Vill du gifta dig med mig och vara hos mig förevigt?''

Prinsen såg så snäll och vänlig ut att Snövit sa:

'' Ja, det vill jag gärna!''

- Bara så där?

De hölls ett stor och festligt bröllop för dem.

De sju dvärgarna var också bjudna, och de dansade och sjöng hela natten.

Den elaka drottningen där i mot, var så arg att hon sprang till skogs och aldrig mer kom tillbaka.

Nu fanns det ingen som önskade de nygifta något ont, och Snövit och hennes prins levde lyckliga i alla sina dagar.

Snip, snap snut så var sagan slut.

- Vem vill läsa nästa?

- Jag, sa Ginny.

- Okej Törnrosa.

Super

Bra!!!!!

Bra

Haha grymt bra! Lite lång del kanske!

Jättebra! Fortsätt! ♥

Bra ♥ fortsätt!!!!!