De utvalda

Hon nickar och ser sig om och pekar, "Ser du kotten i granen där?" frågar Eletha leende, "Få ner den Ethan." skrattar hon lätt och drar handen genom det eldröda håret för att fläta in det i den vanliga flätan och studera hans prestationer.

Ethan nickade, han såg kotten tydligt. Han log sedan åt utmaningen. På det här avståndet kanske det var bättre med pilbåge men det gick med knivar med. Han valde en liten och vass kniv, siktade några sekunder och så for den iväg. Kniven satte sig i kotten och båda föll ner från trädet.
"Så, vad är din gåva då?".

Elatha ler gillande, "Det må jag säga, du är skicklig." ler hon och ser på kotten och kniven med en fundersam blick.
"Styrka" sa hon och kliade förstrött på ett sår längst halsen. Eftersom hennes gåva låg i styrka och då i närkamp hände det att hon skadades då männen bar vapen. Men hon hade blivit skickligare med åren och nu hände det bara ibland. Ja, förutom om hon skulle straffas ja, så förutom ryggen som bar spår efter piskrapp så hade hon bara lite sår. Att leva på slottet var inte alltid en dans på rosor.

Ethan nickade. Han hade ingen styrka nästan över huvud taget mer än att han kunde få iväg knivar och spänna bågar. Han var helt värdelös i närstrid men dödlig på avstånd.
"Så Randa sa att jag skulle träna med dig....". Han antog att det innebar att han skulle vara slagpåse eller något.

"Antar det." sa hon fundersamt och granskade honom,
"Men frågan är hur, ingen idé att slåss mot dig." sa hon, inte skrytsamt eller så mer bara ett faktum.
"Men vi kanske får lära av varandra? Jag är inte särskilt bra på strid på avstånd och gissar att du inte är det i närkamp." flinar hon lätt mot honom och kisar upp i hans ansikte då solen lyste rakt på dem.

"Det är nog sant...." sa Ethan. Han skulle säkert bli slagen till marken direkt. Inte ens hemma i hans by med pojkar i hans ålder som hade normala krafter kunde han slå.
"Det låter bra, kan du skjuta med en pilbåge?" frågade han och flinade tillbaka.

Eletha skrattar och skakar på huvudet, "Senast jag försökte drog jag sönder bågsträngen." flinade hon. "Men det var ett tag sedan, när jag var mindre och inte kunde kontrollera min styrka särskilt bra. Men jag kan inte säga att jag är bra på att sikta." svarar hon sedan.

"Drog sönder? De är svåra att spänna ibland för mig" sa Ethan och flinade. I alla fall om det var en ny båge, och kungens bågar var säkert väldigt nya och spända.
"Då kan jag lära dig sikta, du kanske kan lära mig att strida bättre på nära håll?". Vad som helst dög på nära håll faktiskt.

Hon skrattade, "Välkommen till min värld, gissar att det var därför jag aldrig blev bra att brodera." flinar hon och går fram till en stor sten, nästan som en liten kulle, "Se här" ler hon och lyfter med lätthet upp det. Ställer sedan ner det igen och borstar av smutsen från händerna. "Jo, precis, jag är kass på att sikta." flinar hon.

"Imponerande..." var Ethan tvungen att säga då Eletha med lätthet bar den där stora stenen. "Okej, ska vi börja på en gång med bågskytte och sedan kan du lära mig något du kan?" föreslog han och log. Han såg ett par riktigt fina bågar vid vapenstället.