PRS Ninniku31|AlexZz

( Antar det. XD )

Dawn är upptagen med sitt när hon krockar rätt in i någon. Hon vet inte vem men förut hade hon säkert tumlat bakåt men istället lyckas hon hålla sig på benen vilket är bra eftersom hon inte har lust att förstöra kläder eller skrapa upp ben eller armar just idag, kanske imorgon men inte just nu. Dawn rättar av en vana till kepsen och ser på killen som dykt upp från tomma intet enligt henne, hon tar ingen noggrann titt bara övergripande.
"Ledsen, menade inte att komma i vägen." Ursäktar hon sig med en vag sarkasm. Förhoppningsvis så spelar det ingen större roll.

" Förlåt" mumlade Jakob fram medan hans blick gled från marken till Dawn. De ljusblå ögonen tyckte att det var något bekant med flickan men det kunde omöjligt vara Dawn eller? Förbryllat höjde han sitt ena ögonbryn och han hade inte släppt henne med blicken än.

"Hej." Säger Dawn och vinkar lite åt honom eftersom han, enligt henne, fortfarande glor på henne. Hon tror sig känna igen honom, liksom han verkar bekant. Han liknar Jakob. Hon lägger huvudet på sned. "Jakob?" Frågar hon försiktigt, om det inte är han kommer hon sticka därifrån rysligt snabbt. Dawn är inte mycket för att säga fel namn till någon. Det är nog inte så värst trevligt sätt att börja tillbaka i stan efter att ha varit borta i cirka 5 år.

När Jakob hör sägas av tjejen han gick i så är han väldigt säkert på att det är Dawn. '' Dawn?''
Hans röst var väldigt mörk. Nästan 9000 gånger mörkare än den han hade för fem år sedan. Men saker förändrades med åldern...
Det kändes en aning konstigt att se Dawn efter alla år hon varit borta... Så Jakob visste faktiskt inte riktigt hur han kände sig för tillfället.

"Vilken djup röst du fått." Säger Dawn och ler. Dawns röst har nog blivit en smula djupare men snarare hesare. Det är ungefär så hon skulle beskriva den. "Och lång." Fortsätter hon, Dawn har aldrig varit riktigt längre än honom, inte som hon minns iallafall och nu är han väl huvudet högre... minst. Men det var ju häftigt att träffa på honom igen, och Dawn tänker låtsas som att det inte är som att hon precis tänkt på honom eller något sådant överhuvudtaget.

Jakob kliade sig i nacken. En ful vana han fått med åren som gått. '' Jag hade ingen aning att du kommit tillbaka''
Han själv hade aldrig varit den person som alltid pratade eller ens nämnde saker som ändrats. Jakob ville fråga varför hon hade kommit tillbaka men kom på att det skulle nog inte tolkas särkilt bra så han frågade inga frågor.

Dawn kan inte låta bli att liksom betrakta honoom faktiskt en smula överraskad. Fem år, det är inte super länge... men, ändå. Det är ju underbart på något sätt att han liksom blivit lång och allt. Inte samma person som när de var tolv åtminstone. Eller, vad vet Dawn? Hon har ju inte riktigt varit särskilt översocial de senaste fem åren.
"Kom tillbaka igår på grund av katastrofvarningarna." Säger hon otroligt lättsamt med tanke på det egentliga allvaret i den meningen.

Jakob nickade kort till. Vad skulle han säga nu? Att träffa en person som varit ens bästa vän när hon lämnat än och nu kommit tillbaka var lite märkligt. I alla fall för honom.
Åter igen kliade sig Jakob i nacken och för ett ögonblick såg han bort från Dawn innan han såg mot henne igen. '' Vill du följa med till ett ställe nära den där glassbaren?'' I deras stad fanns där en glassbar och inte lång därifrån fanns det en äldre lokal där han och några andra som brukade dansa hålla till.

"Visst." Svarar Dawn med en nick. "Vad för sorts ställe, förresten?" Kommer en fråga såpass snabbt att det låter extremt misstänkt istället för att det ska låta bra och som en vanlig normal fråga en typ ny elev skulle fråga en bekant i skolkorridoren... det där var en riktigt usel liknelse men såpass normalt åtminstone.

'' En gammal lokal'' Jakob såg på vägen dem gick på istället för Dawn. Han visste inte riktigt varför men han kunde inte kolla på Dawn utan att något pirrade i hans kropp.
Hans stora fot sparkade undan en större sten som låg i hans väg där dem gick. Varför skulle han alltid ha så svårt för att ha en pratstund med någon? Utan att tänka på det så skakade Jakob på huvudet då han skakade bort en tanke som varit i hans tankar.
Stadens centrum tornade upp sig för dem och det gick folk lite här och där som vanligt.